Skogsbränder, översvämningar och extremhetta. Smältande glaciärer, eroderande kuster och snöfria vintrar. Klimatkrisen rullar in som en tsunami över horisonten. Förslag på åtgärder som kan rädda oss från katastrofal upphettning saknas inte, men de möter hårt motstånd – på alla nivåer i samhället. Hur kan det komma sig?
Den frågan söker fyra forskare kopplade till Centre for Studies of Climate Change Denialism på Chalmers universitet i Göteborg, svar på i en bok som snart når publiken.
Fossilindustrin i centrum
Kristoffer Ekberg är en av forskarna. Han är historiker med inriktning mot miljö, politik och sociala rörelser.
– De helt centrala aktörerna inom klimatmotståndet är förstås fossilindustrin, eftersom en långt driven klimatpolitik skulle göra deras verksamhet omöjlig, säger han.
Att det är vanligt folk som kommer att få lida av klimatomställningen är ett exempel på en idé som delvis kommer från fossilindustrin.
Det är väl känt att fossilindustrin i USA i decennier finansierat studier, stiftelser och tankesmedjor som på olika sätt gynnat deras verksamhet.
– De har också pengar att finansiera stora nätverk av aktörer som driver politik i enlighet med deras önskningar.
Med hjälp av denna massiva förnekelsemaskin har industrin både lyckats fördröja strängare lagstiftning i årtionden och styra klimatdiskussionen globalt.
– Fossilindustrin har format hur vi pratar om klimatet och klimatpolitik, vad som är möjligt att göra och vem det kommer att drabba. Att det är vanligt folk som kommer att få lida av klimatomställningen är ett exempel på en idé som delvis kommer från fossilindustrin, säger Kristoffer Ekberg.
Motstånd i tre nivåer
I sin analys delar författarna in klimatmotståndet i tre nivåer.
I den första förnekas klimatvetenskapen helt. I den andra erkänns vetenskapen men åtgärder fördröjs ändå aktivt till förmån för andra prioriteringar. Den tredje nivån utmärks av att i stort leva på som vanligt, trots goda föresatser och viss anpassning. Dit hör de flesta av oss.
Klimatmotståndet bland politiker på höger- och extremhögerkanten sorteras däremot huvudsakligen in i den första och andra gruppen.
Varför omfamnar högern fossilsamhället så hårt?
– Det ligger i linje med deras traditionella värderingar om maskulinitet, frihet och konsumtion. Delvis också med högerns uppfattning att politiker inte ska lägga sig i för mycket, att framsteg och lösningar istället ska drivas fram av näringslivet.
Från omställning till kulturkrig
Globalt sett är klimatförnekelse numera en integrerad del av de högerextrema rörelsernas ideologiska paket. Sverigedemokraterna avviker inte.
Partiets klimatpolitiske talesperson Martin Kinnunen bestrider visserligen att SD som parti skulle platsa bland klimatförnekarna, men hävdar samtidigt – nu senast i en intervju i SvD – att klimatkrisen inte existerar.
– SD är det parti som haft klimatförnekelse öppet inom partiet, och som nu ytterligare lyft den inriktningen, genom Elsa Widding till exempel. Det är uppenbart att de vill in och påverka i den här frågan.
Partiet har med hjälp av bland annat egna medier och trollfabriker nått framgång även på det här området.
– De har lyckats göra klimatfrågan till mer av ett kulturkrig än en energi- och omställningsfråga. Genom att underblåsa en högljudd opinion har partiet också lyckats påverka den politiska inriktningen, exempelvis vad gäller bränslepriser och vindkraft.
Klimatkrisen betraktas som ett sidoproblem.
De flesta politiker i Sverige kan sägas höra hemma i den andra av bokens tre motståndsnivåer. Klimatkrisens allvar erkänns, men andra politiska, ekonomiska och ideologiska intressen ges som regel företräde framför nödvändiga klimatåtgärder.
– I Sverige finns det också en stark ekomoderrnistisk idé om att vi kan fortsätta som vanligt. Att vi redan går i första ledet och inte behöver göra mer. Klimatkrisen betraktas som ett sidoproblem som kan lösas med några riktade insatser.
Förändringsmotstånd
Självbilden att vi redan är bäst riskerar att stå i vägen för en effektiv klimatpolitik, enligt Kristoffer Ekberg.
– Vi missar att även vi behöver göra en riktig omställning av samhället för att nå de globala klimatmålen och leva inom de planetära gränser vi har.
På individnivå har faktorer som kultur, samhällshierarkier och idéer om vad det ”goda livet” innebär betydelse. Mycket av det som normalt associeras med det goda livet är förenat med konsumtionskultur och en bränsleslukande livsstil, en livstil som effektivt lanserats av fossilindustrins förnekelsemaskin och är inbyggd i våra samhällens infrastruktur.
– Sedan 1960-talet har många samhällen byggt sin transportinfrastruktur runt förväntningen att varje familj har minst en bil, sådana ingrodda idéer är inte lätta att vända på.
Att fossila bränslen genomsyrar moderna samhällen så totalt har gjort att vissa forskare talar om ”petrolium-kultur” medan andra går så långt att de menar att fossilenergin är så dominant att den formar våra föreställningar om saker som frihet och demokrati. Svårigheten eller oviljan att agera på individuell nivå är i den meningen begriplig, enligt boken.
– Forskning i USA har pekat på ”defiance” (trotsig protest, red:s anm.). Att människor inte vill kännas vid någon omställning.
Klimatmotståndet är till syvende och sist till stor del ett motstånd mot förändring, en önskan att bevara rådande samhällsordning och privilegier.
– Det är den gemensamma nämnaren för motståndet på alla nivåer från fossilindustrin och politiken till enskilda individer, säger Kristoffer Ekberg.
Om förändring ska vara möjlig måste våra föreställningar om det goda livet förändras, samtidigt som människor ges möjlighet att leva gott – och hållbart.
