BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Här borde det vara många, för här har jag blandat två beten som jag har sett att de gillar, säger doktoranden Lina Viklund och ler nöjt när hon tittar ner i cylindern och ser att det är minst hundra dubbelögade bastborrar där.
Miljövänlig bekämpning
Vi besöker en av hennes tio lokaler ute i skogarna, olika områden som vart och ett har utrustats med tolv fällor. Som svarta lådor står de där, med ett litet rör innehållande vätska i mitten. Det är innehållet i de rören Mittuniversitetets forskning fokuserar på. De är fyllda med specifika doftämnen, så kallade feromoner, och är tänkta att åstadkomma en miljövänlig bekämpning av bastborrarna. Men för att ta det från början:
Att barkborrar ställer till stora problem för skogsägare har varit känt länge. År 2011 hade vi det största barkborreutbrottet i norra Sverige på 50 år. Då dödades 800 000 kubikmeter träd av barkborrar bara i Västernorrland. Men samma år upptäckte man också att en stor del av de döda träden även var angripna av en mycket mindre insekt: bastborren. Frågan är om de två borrarna samarbetar – eller om det till och med kan vara så att bastborrarna åsamkar skogarna lika mycket skada på egen hand. Forskargruppen i Ekokemi vid Mittuniversitetet drog tillsammans med SLU i Uppsala igång ett projekt, som leds av Erik Hedenström och där Lina Viklund är doktorand.
– Vår uppgift är att hitta effektiva feromonbeten som kan locka till sig just bastborrarna. Om det visar sig att de gör så pass stora skador som vi misstänker, kan vi sedan hitta metoder att skydda skogen från dem, säger Lina.
En feromon är ett ämne som djuren själva utsöndrar för att kommunicera med varandra. En bastborre som har gnagt sig in i barken på ett träd, bygger en liten håla. Sedan börjar den skicka ut feromoner som lockar till sig fler bastborrar. När tillräckligt många artfränder har anslutit sig i attacken kan inte trädet skydda sig mot dem längre, så det dör.
Flera arter
Det finns tre arter av dubbelögade bastborrar i Sverige – större dubbelögad bastborre, nordlig dubbelögad bastborre och mindre dubbelögad bastborre – och varje sort har sina egna unika feromoner. Feromonet till den första sorten var känt sedan tidigare och har förfinats av forskarna på Miun, men feromonet till den nordliga dubbelögade bastborren har identifierats för första gången i labbet i Sundsvall.
– Min kollega, Rizan Rahmani, har stammar i labbet där hon placerade den här andra arten och satte plastkupor över. Borrarna gnagde sig in och efter ett tag började de utsöndra feromonet, som då samlades upp på en fiber. Sedan kunde hon analysera vilken kemisk sammansättning feromonet hade. Nu testar jag det ute i fält och det fungerar bra, säger Lina.
Fällorna ute i skogen innehåller feromonerna i olika sammansättningar, står i slumpmässig ordning, och är tänkta att locka till sig de två första sorternas bastborrar. Varje vecka ägnar Lina tre dagar åt att tömma dem, och när hon kommer hem med de små burkarna art- och könsbestämmer hon dem i labbet och dokumenterar. Ett tidskrävande arbete eftersom djuren bara är 2–3 milimeter stora. Hur ser du skillnad på dem?
– Båda arterna har prickar i pannan, men med olika avstånd emellan, det kan vara lite klurigt ibland, stereolupp är bra, skrattar hon.
Vad gör dig engagerad i skadedjur?
– Jag tycker att det är viktigt att hitta sätt att skydda skogen. Med tanke på att de här små djuren tycker om när det är varmt och torrt, så tror jag att de bara kommer att bli vanligare och vanligare i takt med klimatförändringarna. Jag tror att det är bra att folk vet om att det är flera olika arter det handlar om, och att den här forskningen behöver göras nu, så att vi är beredda när problem med skadegörarna blir verklighet.
Lina blir tyst en stund, och sedan säger hon med ett leende.
– Ja, och så blev en av mina favoritskogar angripen av barkborrar och sedan avverkad. Så det är ju lite personligt det här också.
