Automatisk textilsortering
Sorteringsanläggningen Siptex (Svensk innovationsplattform för textilsortering) i Malmö upptar bara, i jämförelse, blygsamma fem fotbollsplaner, men är desto mer effektivare. Här finns varken personer som sorterar för hand eller tvättkassar som swishar ovanför huvudet. På världens första storskaliga automatiska textilsorteringsanläggning sköter det mesta sig själv. Allt som allt, från det att truckarna välter över de enorma lassen med tröjor, strumpor, sängkläder och annat på transportbandet till det att textilierna kommer ut i perfekta balar, krävs bara fyra personer.
Sorteras efter material och färg
Bland annat sorteras textilierna efter material och färg med hjälp av nära infrarött ljus. Beroende på fibertyp bildas olika spektrum som kan utskilja bland annat bomull, polyester, ull och olika textilblandningar. Därefter sorteras plaggen i rätt behållare med hjälp av tryckluft. När processen är klar och textilierna är balade transporteras de till kunderna för att återvinnas.
– Målet är att ingen textil ska gå till energiåtervinning, det vill säga förbränning. Idag eldas 200 ton upp dagligen i Sverige i de brännbara soporna, vilket är ett fruktansvärt slöseri. Vi har nått peak bomull och det är inte försvarbart att odla mer. Att slänga polyester är lika illa. Det är en fossil råvara som bara eldas upp, säger Anna Vilén, kommunikatör på Sysav i Malmö.
Sammanlagt kan anläggningen hantera 4,5 ton textil per timme. På ett helt år blir det 24 000 ton, vilket motsvarar en tredjedel av all textil som slängs i Sverige varje år.
”Krävs att någon tar första steget”
Projektet Siptex leds av forskningsinstitutet IVL Svenska Miljöinstitutet, men genomförs tillsammans med 21 aktörer från olika delar av värdekedjan för textil, bland annat H&M, Ikea, Röda Korset och Naturvårdsverket. Syftet är att undersöka möjligheterna med automatisk sortering av textil.
Efter att ha utforskat frågan först teoretiskt, sedan i en pilotanläggning var det under 2020 dags att skala upp projektet och bygga en fullskalig anläggning. Valet föll på Malmö, dels eftersom malmöbolaget Sysav har varit delaktiga i projektet sedan 2016, dels på grund av Malmös logistiska fördelar nära kontinenten. Det är även Sysav som kommer att ta över driften av anläggningen när forskningsprojektet upphör i november 2021.
Trots att Siptex är världsunik är tekniken som används inte ny. Till exempel är det samma företag som tillverkar pantmaskinerna på Ica och Coop som tillverkar materialscannern. Dock är det är första gången som tekniken har anpassats och används för att sortera textilier. Anledningen till att detta inte har skett tidigare tror Anna Vilén beror på att det inte har funnits en uppenbar ”eftermarknad”. Att ta hand om avlagda textilier har inte varit förenat med en uppenbar vinst, vilket verkar avskräckande.
– Det krävs att någon vågar ta första steget för att företagen ska se att det finns en ekonomi i det och våga satsa. Det är där vi kommer in, säger hon.
Hon verkar ha haft rätt. Bara några månader efter invigningen, som dock fick ställas in på grund av hårdare pandemirestriktioner, är intresset enormt. Både företag och privatpersoner hör av sig och vill köpa, sälja eller ge bort textilier.
– Vår största utmaning är att matcha inflödet med utflödet. Vi vill få så bra avsättning för materialet som möjligt. Helst ska fibrerna gå till högvärdiga former av återvinning och bli nytt tyg.
Kan bli isolering eller stoppning
Vilka det är som köper de sorterade textilierna håller Sysav hemligt, men Anna Vilén berättar att textilierna vanligen går till antingen mekanisk eller kemisk återvinning. Mekanisk återvinning innebär att textilierna klipps eller rivs till en fibermassa som sedan kan användas som isolering eller stoppning. Kemisk återvinning innebär att fibrerna löses upp med hjälp av kemikalier. De nya fibrerna kan sedan spinnas till ny tråd eller bli annat material.
Bland de som levererar textilier finns bland annat Myrorna och Röda Korset. Inom kort ska Sysav ställa ut insamlingscontainrar på Malmös återvinningscentraler så att även privatpersoner kan lämna material. Detta räcker dock inte enligt Anna Vilén som vill se ett mer kontinuerligt inflöde av textilier.
– Containrarna finns ju bara i Malmö. Vad som krävs är ett fungerande nationellt insamlingssystem för att fånga upp all den textil som vi slänger. Bland annat behöver det förtydligas vem eller vilka som ska ta hand om de stora mängder som uppstår.
”Skapas en helt ny marknad”
Turligt nog verkar det vara på gång. År 2019 tillsatte regeringen en utredning vars uppgift är att utveckla förslag på hur ett producentansvar för textilier skulle kunna se ut. Detta för att uppfylla kraven i EU:s avfallsdirektiv som kräver separat insamling av textilavfall senast 2025.
– Det innebär att det kommer att skapas en helt ny marknad för textilavfall. Sen är såklart återvinning bara ett litet steg. Vi måste få till en hållbarare konsumtion och jag hoppas att fast fashion kommer att ersättas av långsammare trender så att textilbranschens klimatavtryck sjunker ännu mer.
