En ansökan om konkurs står för dörren. Det betyder att staten – alltså de tyska skattebetalarna – kan tvingas bära hela kostnadsbördan för nedmonteringen. Rivningen väntas ta minst tio år och beräknas kosta en miljard euro (motsvarande 11,5 miljarder kronor).

Tjock betongvägg

Den inre delen av reaktorn har legat innesluten i fem meter tjock betong sedan 1997, efter att bränsleelementen togs bort ett par år tidigare.

Anläggningen ingår inte i den överenskommelse från 2017 mellan tyska staten och kärnkraftverksoperatörerna som ska säkra att reaktorägarna betalar för att avveckla och demontera reaktorerna. Skyldigheten att omhänderta avfallet överfördes till staten – men ska finansieras med 24 miljoner euro (motsvarande 275 miljarder kronor) som operatörerna betalar in till en kärnavfallsfond.

Tyskland håller på att avveckla sina kärnkraftverk efter att de tre sista stängdes 2023 som en del av landets kärnkraftsavveckling. Att demontera kärnkraftverk och säkert lagra radioaktivt avfall kommer att ta många decennier.

Ökar riskerna

Även i Sverige betalar reaktorinnehavarna en avgift till en kärnavfallsfond, som ska täcka nedmontering och säker förvaring av uttjänt radioaktivt kärnbränsle. Förra året höjde regeringen motvilligt avgiften för 2024 kraftigt, på Riksgäldens uppmaning. Men höjningen gäller bara under ett år, och inte under hela treårs-perioden 2024-2026 som är brukligt. I slutet av förra året innehöll den svenska kärnavfallsfonden omkring 77 miljarder kronor.

Samtidigt vill den svenska regeringen och kärnkraftägarna att driftstiden för reaktorerna ska höjas från 50 till 60 år, så att den årliga avgiften ska kunna hållas så låg som möjligt. Det ökar riskerna eftersom inbetalningstiden blir längre och det är svårare att veta vad som händer om 60 år, enligt Riksgälden, som också riktat allvarlig kritik mot att kärnkraftsbolagen i sina kalkyler ”systematiskt underskattar kostnaderna över tid”. Det gör att risken finns att man tvingas skriva upp kalkylerna ännu mer i framtiden.