Tusentals ton plast försvinner i naturen

Konstgräs består av plaststrån och gummikulor. Gummit är ett relativt billigt fyllnadsmaterial som ger marken dämpning och strået stabilitet. Gummigranulatet består traditionellt av återvunna bildäck som har krossats till små kulor.

Binder upp gifter och tas upp av fisk

Det går åt runt 50–100 ton granulat vid nyanläggning av en konstgräsplan. Problemet är att en del av detta fyllnadsmaterial försvinner ut i naturen, mer eller mindre spårlöst. Det sker genom snöskottning eller att det följer med spelarna hem. Därför behöver en fullstor genomsnittsplan fyllas på med fyra–sex ton varje år. Det finns runt 1 000 planer i Sverige. Naturvårdsverket uppskattar att 60 procent har fyllnadsmaterial av gummigranulat.

Sammantaget blir det runt 2 000 ton som ingen riktigt vet vart det tar vägen, bara på grund av konstgräset inom fotbollen. Sweco har gjort en flödesanalys av en fotbollsklubb i Stockholm för att spåra vart gummit tar vägen. Det finns osäkerheter i deras mätning, men mer än hälften av de 6–10 ton som den klubben använder går ut i natur eller till dagvatten. Hur mycket som når haven är okänt.

Gummikulorna blir så kallade mikroplaster. Dessa binder upp miljögifter och tas upp av till exempel fisk. Fisken blir sedan sjuk eller uppäten av andra fiskar eller människor. Oavsett vilket så är mikroplasterna kvar.

Naturvårdsverket kommer inom någon vecka att presentera en större genomgång av konstgräsets miljöeffekter.

”Återvunna bildäck bör undvikas”

På Linköpings universitet gjorde man 2015 en sammanställning av forskning kring konstgräs ur olika synvinklar. I sina slutsatser skriver man: ”Vid nyetablering av konstgräs bör fyllnadsmaterial innehållande återvunna bildäck undvikas”.

Smink och hygienartiklar är också en källa till mikroplaster i naturen. I dessa fall tar dock reningsverken hand om mycket.