BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Trots att läget är allvarligt finns det ändå vissa ljuspunkter enligt Jan Albertsson, miljöanalytiker på Umeå Marina Forskningscenter, och knuten till Havsmiljöinstitutet.

– Vi människor har tillfört för mycket kväve och fosfor. Det är illa men inte alls hopplöst, vi har lyckats reducera en del av belastningen. Tillförseln toppade någon gång på 80-talet men åtgärder har minskat denna. Det är förbättrad rening för reningsverk och industrier och åtgärder inom jordbruket, säger Jan Albertsson, som dock understryker att det kommer att lång tid innan någon förbättring syns.

Intensivt fiske

Övergödning är inte Östersjöns enda problem. Intensivt fiske har gått hårt åt torskbeståndet som kommer att behöva lång tid för att återhämta sig, och det påverkar även långt ner i näringskedjorna.

– Det är ett överfiske på torsk och det gör naturligtvis att bestånden av torsk blir svagare men man har även sett andra störningar. Torsk är en toppkonsument som står högt i näringskedjan och man ser en kaskad neråt i kedjan. Bytesfiskarna skarpsill och strömming tenderar att bli många och magra efter fisket, säger Jan Albertsson.

Jan Albertsson vill särskilt framhålla att mänsklig aktivitet längs med kusterna också kan vara ett hot mot djurlivet i Östersjön. Byggen och liknande tycks påverka livsmiljöerna negativt.

– Grunda vikar fungerar som reproduktionsområden för kustfisk och fåglar. Grunda skyddade områden drabbas väldigt mycket av olika former av exploatering. Det är bebyggelse och hamnar, muddring, bryggor och lokalt hög näringsbelastning. Vi ser att kustfisk som gädda och abborre får allt sämre tillgång till bra lekområdenlängs med Östersjökusten från Stockholm och nedåt i takt med att undervegetationen drabbas. Orsakssambanden är oklara men vi ser också kustfiskebestånden är svaga i ytterskärgårdarna.