Eftersom det inte finns någon officiell koldioxidbudget för Sverige – ett mått som enligt många är bättre än att bara räkna utsläppen år för år – har forskare vid Uppsala universitet använt en modell utvecklad vid Tyndall Centre i Manchester för att beräkna Sveriges del av den globala budgeten. Om Sverige ska kunna möta Parisavtalet, som slår fast att utsläpp av växthusgaser ska begränsas så att temperaturhöjningar håller sig under två grader och allra helst till 1,5 grad, måste utsläppen begränsas till cirka 260 miljoner ton koldioxid. Det betyder en utsläppsminskning med omkring 17 procent per år för att hålla budget och leva upp till Parisavtalet. Med nuvarande utsläppstakt tar budgeten slut redan om fem år.
Industrin står för en tredjedel
Av de utsläpp som sker inom Sveriges gränser står industrin för omkring en tredjedel. Industriutsläppen hade en topp i mitten av 90-talet och har sedan dess minskat i långsam takt. Den stora utsläppsminskningen under 2020 sticker därför ut och förklaras bland annat med produktionstapp orsakade av pandemin samt den varma inledningen på vintern. Men även arbetet med att fasa ut fossil energi verkar ha spelat roll.
– Inom energisektorn har flera anläggningar fasat ut kol och torv ur sin mix. Det finns ju ingen garanti att det är permanent, men där har det skett en faktisk förändring, säger Roman Hackl, klimatanalytiker på Naturvårdsverket.
Kritik mot utredning
Som ett led i att snabba på klimatarbetet tillsatte regeringen Klimaträttsutredningen år 2019. Utredningen är en beställning från januariavtalet med uppdrag att se över all relevant svensk lagstiftning så att det klimatpolitiska ramverket får genomslag. En översyn av miljöbalken och speciellt prövningen av verksamheter som genererar utsläpp av växthusgaser ska prioriteras. Uppdraget slutredovisas i maj 2022, men när delbetänkandet presenterades i början av april i år riktades kritik mot att det i första hand är nya verksamheter som får ökade klimatkrav.
– Klimaträttsutredningens förslag aktualiseras först vid en tillståndsprövning. Våra stora utsläppare har redan sina tillstånd, och de är eviga. Så länge vi inte skapar ett system som ser till att ompröva tillstånden, eller sätter en tidsbegränsning på dem och på så sätt får in dem i en ny tillståndsprövning, kommer de inte att träffas av de här nya kraven, säger Josia Hort, miljöjurist på Naturskyddsföreningen.
Måste göra mer
Sveriges målsättning är att nå nettonollutsläpp till år 2045, fem år före EU. Naturskyddsföreningen anser att vi har begränsade möjligheter att nå det målet om inte mer görs. Vissa verksamheter kommer att ställa om självmant på företagsekonomiska grunder, men i en del branscher är utmaningarna stora och behovet av deras varor kan behöva ses över, säger Josia Hort.
– Att nå klimatmålen är de kommande decenniernas största utmaning och då behövs det garantier i lagstiftningen som gör att de stora utsläpparna måste ställa om, eller så får de upphöra med sin verksamhet. Vi ser också att det här är en rättvisefråga. De stora industrierna har stora utsläpp och omsätter väldigt mycket pengar. Det är mot dem som de tuffaste kraven måste ställas.
Under den presskonferens som hölls i samband med att betänkandet lämnades över till miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) berättade utredaren Anders Danielsson att Klimaträttsutredningen har tittat på ytterligare förslag som i slutändan inte ansågs ”bära hela vägen”, däribland att införa stoppdatum för fossilt bränsle och att ompröva alla verksamheter enligt en klimatomställningsplan.
Fotnot: Artikeln har tagits fram i samarbete med nyhetsbyrån Newsworthy
