Lars Strömgren är ordförande för intresseorganisationen Cykelfrämjandet. Han ser flera orsaker till skillnaderna.

– Till att börja med har bilarna och bilbarnstolarna blivit säkrare. Vid sidan av det har staten satsat stora resurser på säkrare biltrafik, med nya vajer- och motorvägar, men bara småsmulor på bättre cykelvägar, säger han.

Av de 710 miljarder som staten satsar på transportinfrastrukturen fram till 2029, får cykel fortfarande bara en bråkdel, 1,5 procent, trots att cykling utgör omkring 10 procent av resandet. Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) anser ändå att regeringen ”satsar ordentligt”. Han skriver i ett uttalande att:

”Regeringen har satsat över en miljard i statliga medel. Genom våra stadsmiljöavtal kan kommuner och regioner numera söka medel för cykelåtgärder och hållbara stadsmiljöer. Men vi har mycket kvar att göra och därför kommer jag fortsätta jobba för en ökad och säker cykling.”

Prioriteras inte

Det räcker inte, anser Lars Strömgren. Om de allvarliga cykelolyckorna ska bli färre måste cykling prioriteras högre, vid sidan av bil och järnväg.

– 80 procent av alla cykel­olyckor som leder till allvarliga skador beror på dålig infrastruktur och brister i drift och underhåll. Åtgärder på de här områdena skulle få ner antalet olyckor kraftigt, men de prioriteras inte, säger Lars Strömgren.

Varför inte?

– Nollvisionen handlar inte om att få ner antalet olyckor, utan om att ingen ska skadas eller dö när olyckorna händer. Många cykelolyckor är inte inom ramen för denna definition. Majoriteten av alla cykel­olyckor, även de lindriga, skulle undvikas helt om man satsade mer på drift, underhåll och bra infrastruktur.

Vid sidan av säkrare, sammanhängande cykelstråk som underhålls året runt  är hastighetsbegränsningar för motortrafiken av stor betydelse för cyklisternas säkerhet, menar han.

– Sänkt bashastighet för bilar i tätorter är avgörande. Vi borde införa ISA-teknik (Intelligent hastighetsanpassning) i bilar. Det gör det omöjligt att köra fortare än skyltarna medger, säger Lars Strömgren.

Säkerheten avgörande

Det finns en uttalad ambition hos den rödgröna regeringen att cyklandet ska öka. 2017 tog regeringen beslut om en Nationell cykelstrategi för ökad och säker cykling, och i Januariavtalet står det att ”Andelen som reser med cykel ska öka”. Men den långsiktiga trenden idag är att cyklandet minskar, utom i storstäderna och med undantag för en viss ökning till följd av pandemin.

– Cyklandet har under en längre tid gått ner kraftigt på landsbygden, där säkrare bilvägar snarare medfört sämre möjligheter för säker cykling

Erfarenheter från länder där cyklandet ökar visar att säkerheten är en avgörande faktor för valet av transportsätt. På lokal nivå är det kommunerna som ansvarar för satsningarna och det finns positiva exempel, bland annat i Skåne och städer som Lund och Malmö. Men förutsättningarna varierar stort över landet, trots möjlighet för kommuner att söka medel. Potten är för liten, pengarna i stadsmiljöavtalen ska också räcka till annat som rör stadsmiljön.

– Det behövs mer statliga pengar och ett samordnande ansvar från Trafikverket. Dagens resurser till cykelresande räcker inte om fler ska välja cykeln och vi har en nollvison som säger att ingen ska skadas eller dö, säger Lars Strömgren.