Frågan är om det ens är möjligt efter de beslut som i tisdags togs av EU:s råd för jordbruk och fiske.

– Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är så upprörd. Det är helt otroligt. Vi har alltså ett koppel länder i Europa som bestämt sig för att utrota ålen, som kräver att få fortsätta fiska under just den period som är viktigast för arten, säger Nils Höglund, ansvarig för fiskerifrågor på Coalition Clean Baltic (CCB), paraply för ett 20-tal miljöorganisationer från länderna runt Östersjön.

Urvattnat förslag

För att värna ålen hade hade EU-kommissionen inför mötet föreslagit att det stopp som nu råder mot ålfiske i tre av årets månader skulle förlängas till sex månader. Resultatet blev något annat.

– Man har lyckats vattna ur kommissionens förslag till att det nu blir sex månader men uppdelat i två perioder. Och den sista perioden kommer man förstås att lägga när isen lagt sig och ingen fiskar ål ändå. Det är tramsigt och beklämmande, säger Nils Höglund.

Problemet med ett minskande ålbestånd är så allvarligt att Internationella havsforskningsrådet (ICES) inför 2023 rekommenderade att allt ålfiske – både kommersiellt och rekreationellt – skulle förbjudas, inklusive fångst av ålar för utsättning i europeiska vattendrag.

Kraftig minskning

Mängden ålyngel som når Europa har nämligen minskat med över 90 procent sedan 1970-talet – och med hela 98 procent om man bara tittar på Nordsjöområdet. Bakom minskningen finns flera förklaringar.

En är vattenkraftverk i vars turbiner åtskilliga ålar hackas till köttfärs efter att de satts ut i vattendrag uppströms från sådan infrastruktur. ”De överger ålen och lämnar den åt sitt öde”, kommenterar Nils Höglund och påminner om att regeringen i veckan svängt om den planerade översynen av svenska vattenkraftverks miljötillstånd, som syftade just till att minska skador på ekosystem inklusive ålslakten.

Till listan kan också läggas habitatförluster, föroreningar, sjukdomar och parasiter. Liksom tjuvfiske, som enligt ICES – baserat på beslag från tullpersonal – i volym potentiellt överstiger den från det lagliga fisket.

”Sverige sämst i klassen”

När det gäller Sveriges hållning i förhandlingarna har Nils Höglund svårt att dölja sin besvikelse.

– Sverige var sämst i klassen tillsammans med Frankrike och ett par andra länder. Det är oerhört magstarkt att såsom regeringen gör åberopa kulturminnesskydd för att bevara fisket. Det hade kanske passat om man utfärdat fisketillstånd i samband med någon storhelg eller två. Men att komma med kulturargumentet när ålfiskarna tar upp kanske 150 000 tusen ålar per år är helt vidrigt. Det är ingen småskalig kulturverksamhet – det är affärsverksamhet!

Vad borde EU göra?

– Totalstopp är det enda vettiga när vi sedan 20 år vet att beståndet är allvarligt hotat. Men politikerna agerar inte faktadrivet, de agerar känslodrivet. Det är som i romanen 1984. Det är helt overkligt. Torsk- och strömmingsfisket stänger vi igen, men ålen bryr vi oss inte om. Det är inte klokt, särskilt inte när Cop15 om biologisk mångfald samtidigt pågår i Montreal – med loggan ”Building future for all life”. ”Except for the eel”, vore mer ärligt att lägga till.

Nöjd med ”flexibiliteten”

Dagens ETC har utan framgång försökt nå landsbygdsminister Peter Kullgren (KD), Sveriges representant vid nämnda EU-förhandlingar. Istället skickar hans presskontakt ministerns officiella uttalande där denne slår sig för bröstet för att regeringen lyckats bygga in ”en flexibilitet kring när man inför de tre extra månadernas stopp”.

”Svensk position har varit att det inte behövs ytterligare månader med fiskestopp utan att det finns andra sätt att värna ålen”, skriver han vidare.

Om denna hållning har Miljöpartiets ena språkrör Per Bolund en del att säga:

– Det är bedrövligt hur regeringen agerat i frågan och ytterligare ett exempel på att man säger en sak men sedan gör motsatsen. Vår miljöminister sade inför Cop15 att det är oerhört viktigt att skydda arter, men när man får chansen gör man tvärtom. Och ålen är bland det mest hotade vi har, säger han.

Det blev ju ändå ett fiskestopp på sex månader, om än uppdelat i två perioder. Är inte det en bit på vägen?

– Det är så illa att egentligen var inte ens kommissionens förslag tillräckligt. Det som behövs är ett totalt fiskestopp. Det är enda sättet att försäkra sig om att vi har kvar ålen i framtiden. Och apropå utvidgat fiskestopp men valfritt var det läggs har Sverige tidigare lagt det där det ger minst effekt för ålen, men mest för fiskerinäringen.

Per Bolund säger att det inte finns någon tvekan om vad som är bäst för ålen.

– Inte om man utgår från vetenskapliga fakta. Men många vill istället ställa sig på ålfiskarnas sida och prata om att fisket är ett kulturarv. Men ett kulturarv utan råvara kommer ändå att dö ut. Kolla bara på sillen som håller på att fiskas ut – då är det också slut med surströmming från norrländska fabriker. När ålen är borta kommer den inte gå att fiskas alls.