Resonemanget är tydligt i rapporten ”Carbon and inequality: from Kyoto to Paris”. För att få bukt med miljöutsläppen räcker det inte längre med att göra jämförelser mellan länders utsläpp – vi måste även göra jämförelser i befolkningen. Den rikaste procenten i USA, alltså drygt tre miljoner invånare, ligger i dag på en utsläppsnivå som motsvarar 318 ton koldioxid per person och år. Det kan jämföras med de allra fattigaste människorna i världen – boendes i Honduras, Mocambique, Rwanda och Malawi – som släpper ut omkring 0,1 ton per person och år. Särskilt stora ökningar i utsläpp ser Thomas Piketty och Lucas Chanel i tillväxtländerna.
”Över- och medelklassen i tillväxtländer ökade sina koldioxidutsläpp mer än någon annan grupp de senaste 15 åren”, skriver de i rapporten.
För de rikaste personerna i världen hamnar utsläppsnivåerna på över 200 ton per person och år i länder som Luxemburg, Kanada, Singapore och Saudiarabien, vilket kan jämföras med det globala genomsnittet 6 ton per person och år.
”Den här rapporten föreslår därför nya vägar att anpassa den globalt finansierade klimatanpassningen, där insatser mot individer snarare än länder är grunden”, fortsätter duon i rapporten.
Nils Westling, som skriver på Politism.se, har läst rapporten och tycker det står klart att klimatfrågan är en klasskonflikt.
”De visar att vi måste ta hänsyn till utsläppskillnaderna inom länderna, lika mycket som skillnaderna mellan länderna. Den rikaste tiondelen av jordens befolkning står, enligt Piketty och Chancels beräkningar, för 45 procent av de totala klimatutsläppen”, skriver han i sin kolumn och fortsätter argumentera för en klimatskatt för världens rikaste skulle vara lösningen på hotet mot miljön.
”Plötsligt känns tvågradersmålet lite mer inom räckhåll – det krävs bara att de rika skärper sig.”
Fördelningspolitik och hållbar framtid
Thomas Piketty har tidigare gjort sig ett namn genom att förespråka omfördelningspolitik, och samma tankegångar går igen i miljöfrågan när det gäller att skapa en hållbar framtid. Genom att beskatta personer som orsakar utsläpp över en viss nivå skulle de rika, genom att förändra sitt levnadsmönster, kunna vara med och rädda miljön. Totalt har Piketty och Chancel tagit fram ett åtgärdsprogram på tre punkter som alla går ut på att beskatta miljöfarliga verksamheter.
”Vi har diskuterat möjligheter att på landsnivå implementera till exempel flygbiljetter för att finansiera en klimatfond. En sådan beskattning har redan gjorts i nio länder för att finansiera utvecklingsfonder och om man beskattar alla biljetter i första klass med 180 euro och övriga biljetter med 20 euro skulle det årligen ge 150 miljarder euro till klimatanpassningsfonden varje år.”