BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Inte en enda av Gina Tricots produkter tillverkas i Borås eller övriga Sverige. Sedan tekoindustrin gick i graven här i början av 70-talet är det väldigt lite textilier som gör det. Produktionen sker i billiga låglöneländer under många gånger svåra förhållanden.
Men alltfler inser att dagens textilindustri – enligt websiten EcoWatch världens efter oljeindustrin mest miljöförstörande verksamhet – är ohållbar. Kan det ge utrymme för Borås och Sveriges mer eller mindre utdöda tekoindustri att åter vakna till liv?
Ekologiska mössor
Louise Runsten rör runt med händerna i en flyttkartong fylld med mössor i olika färger.
– Här är lite rörigt, säger hon, för vi var på eventet Skate i helgen på Liseberg.
Louise Runsten gick tillsammans med kollegorna Matilda Johansson och Carin Andersson ut Textilhögskolan i Borås 2015. Redan på skolan sjösatte de sin företagsidé som byggde på att de älskade beanies och ville producera ekologiskt hållbara, flexibla och lokalt producerade mössor. De är exempel på nya, unga textilproducenter med fokus på miljö, hållbarhet och kvalitet. Fast fashion är i det närmaste skällsord.
– Jag blev väldigt anti när det gäller att shoppa efter utbildningen här på textilhögskolan och det gäller nog mina kollegor också.
De tre tjejerna i Norr Design är måhända en del av ett nytt tänk, av en kommande strukturomvandling. Deras mössor görs i ett ekologiskt och GOTS-certifierat (Global Organic Textile Standard) bomullstyg framställt hos en leverantör i Ulricehamn. Tyget färgas sedan på ett likaledes GOTS-certifierat färgeri i Kinnarum, för att slutligen sys upp i Borås.
– Det finns många producenter kvar här om man letar under ytan, fortsätter Louise Runsten.
Steget till hur det var när det begav sig är dock långt. Textilfabriker som Algots och Eiser sysselsatte i stort sett hela Borås fram till lågprisproduktion i tredje världen konkurrerade ut den svenska textilproduktionen under slutet av 60-talet och 70-talet. Sverige blev världens största importör av lågpriskläder per person. I Borås gick 70 000 arbetstillfällen förlorade.
Också lokalerna där Norr Design håller till var en del av Borås framgångssaga som textilhuvudstad i Sverige. Den gamla fabriksbyggnaden var Borås högsta och längsta och sen 1918 tillverkades här konstsilke.
I dag bildar den gamla fabriken navet i det som kanske åter ska göra Borås till en textil huvudstad. 2013 öppnade Textile Fashion Center sina dörrar och huserar nu såväl Textilhögskolan som Textilmuseet samt mängder av småföretag. Tanken är att här ska framtidens textilforskning och modedesign mötas. Och parollen är hållbar design och produktion.
I hjärtat av Textile Fashion Center, en våning upp, huserar Smart Textiles, ett samarbete mellan Högskolan i Borås, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Swerea IVF och Inkubatorn i Borås. Här utvecklas såväl tekniskt avancerade textilier som textilier i miljömässigt hållbara material baserade på svensk skogsråvara och återvunnen textil.
I skyltfönstret bredvid ingången till Smart Textiles står en liten skyltdocka iklädd mysoverallen Astrid Sofi. Den är naturvit med knappar i glada färger. Tillverkad i en unik blandning av återvunnen bomull och svensk cellulosa. Innanför entrén är två andra skyltdockor placerade: den ena klädd i en vit klänning av stickat pappersgarn, den andra i en knallgul klänning som är världens första plagg i återvunnen bomull.
– Vi levererar resultat, säger Lena-Maria Jensen, ansvarig för Smart Textiles Business Innovation, och min uppgift här på Smart Textiles är att föra ihop företag och forskning när det gäller att använda dessa innovativa material.
Biobaserad produktion
Smart Textiles är en del av ett stort projekt, Etablera närodlad textil i Sverige, som förra året tilldelades 45,4 miljoner kronor för att under tre år undersöka hur en hållbar, biobaserad textilproduktion kan uppnås i Sverige. Tekniken finns redan; nu behöver nästa steg tas. Hur ska man gå vidare från prototyp till hållbar produktion?
Ute på Vargön just invid Göta älvs utlopp från Vänern ligger ett öde industriområde. Murar från Holmens gamla pappersfabrik sträcker sig över området längs älven. Den enda byggnad som är något sånär intakt är huvudkontoret i rött tegel. Här låg en gång ett av norra Europas största skogsindustriföretag. 2008 lades verksamheten ner.
– Visionen är att det här ska växa fram en produktion av framtidens material. Det kan vara baserat på textil, pappersmassa, biokompositer – grunden är att det är resurseffektivt och hållbart och till stor del biobaserat, säger Maria Ström, projektledare på Wargön Innovation, ett projekt som Vänersborgs kommun drog igång 2012 för att utveckla Vargön till ett område utifrån energi, miljö och innovation.
Wargön Innovation ingår också i projektet Etablera närodlad textil i Sverige och den 1 juli inledde man en ny fas – etableringsfasen. Under tre år ska man på det gamla nedlagda industriområdet etablera en innovationsarena som sen ska leda fram till produktion. Ett av projekten syftar till att skapa värde av gamla textilier – som i dag till största delen hamnar i våra sopor – både för återbruk och som råvara till återvunnen textilmassa. I den senare kan man blanda in textilmassa av träråvara som sedan blir till tråd.
– Det är samma kemiska byggstenar i bomull och träd, vilket gör att det kan kombineras, förklarar Maria Ström.
– Pappersmassaindustrin ska kunna ställa om och göra textilmassa istället.
Återvunnen textilmassa
Det här inte bara drömmar. Södra Cell i Mörrum och Domsjö pappersmassafabrik i Örnsköldsvik gör redan textilmassa av träfiber från svenska skogar. Och företaget Re:newcell, som också är med i Etablera närodlad textil I Sverige, ska i början på 2017 dra igång produktion av återvunnen textilmassa i Kristinehamn. Maria Ström och Wargön Innovation försökte få Re:newcell att lägga verksamheten på Vargön, men i Kristinehamn fanns redan lokaler färdiga att använda. Maria Ström säger diplomatiskt:
– I Sverige behövs det många arenor för att få fram dessa produkter.
Världens befolkning ökar. Den urbana medelklassen tar alltmer plats i tredje världen. Ökad konsumtion av bland annat kläder kommer som ett brev på posten. Den enorma produktionen av kläder i bomull och syntet är redan i dag ekologiskt ohållbar; än värre kommer det bli. Men hur hållbart är det då att bara öka produktionen, även om den mer skulle vara baserad på återvunna material och skogsråvara?
– Det första vi måste göra är att konsumera mindre, slår Maria Ström fast.
Vi går en promenad genom det på något sätt både vackra och dystra industriområdet. På baksidan av huvudkontorsbyggnaden har sönderslagna fönsterrutor ersatts med spånskivor. Överallt sönderfallna och söndervittrade murar. På en av dem har någon målat en vacker fågel i gult som flaxar upp mot himlen. På en annan sträcker sig två knuta nävar omkring texten It has to start somewhere.
– Så är det, säger Maria Ström, man måste börja någonstans.
