Då gick EU-kommissionen ut med ett förslag om att snabbt införa en så kallad testcykel med striktare krav på lägre utsläpp snarast. Inom EU bildades en arbetsgrupp där Sverige ingick för att bereda frågan.

Men bara ett land i gruppen, ett land utan egen bilindustri, röstade för kommissionens förslag om striktare krav. Sverige och övriga länder krävde att åtgärderna skulle skjutas upp.

”Väljer våra strider”

Sveriges dåvarande miljöminister Åsa Romson satt med som representant för Sverige.

– Idag kan man säga att vi kunde varit hårdare, men det var inte möjligt att nå fram inom gruppen med en tuffare linje. Vi gjorde vad som var möjligt, det gäller för oss att välja våra strider.

När Romson kritiserades för agerandet under sin tid som miljöminister, inte minst från de egna leden, förklarade hon att den svenska linjen syftade till att stödja de förslag som lättare – och därmed snabbare – kunde genomföras av industrin. Enligt Romson skulle testmetoderna annars ta längre tid att genomföra, säger hon.

– Jag försvarar den ståndpunkten idag också, det var viktigt med konsensus och det var viktigt att fatta ett beslut eftersom de nya testcyklerna behövde komma igång.

Så hur ser då Åsa Romson nu i efterhand på att hon som miljöpartistisk miljöminister lät sig tyglas av bilindustrin?

– Den svenska positionen påverkades säkert i någon mån av industrin. Vi är ett land med en egen viktig fordonsindustri och även om regeringen var en pådrivare av striktare krav, vilket vi faktiskt var under både alliansstyre och rödgrönt, så togs det i arbetet säkert hänsyn till Volvo.

”Borde tvingas kompensera”

Åsa Romson anser ändå att hon gjorde vad hon kunde för att få igenom en testcykel, men att det inte var möjligt på grund av andra länders positioner:

– Instruktioner från mig i förhandlingarna var att få igenom så hårda regler som möjligt. Men det är klart att vi också var beroende av näringsdepartementet som har hand om näringslivsfrågorna där Volvo är en del och det är Rosenbad som sköter EU-politiken.

Följden av Sveriges och de andra ländernas agerande i arbetsgruppen blev att kommissionens förslag föll och det dröjde innan testcykler med hårdare krav infördes.

Det är också uppenbart att Sveriges linje i arbetsgruppen påverkades av Volvo och den svenska fordonsindustrin.

Om Volvo beskattats hårdare och det ställts ökade krav på företaget skulle stora delar av näringslivet påverkats. Att arbetstillfällen i Sverige kunde hotats var en del i det som bestämde den svenska linjen.

Har mycket att lära

Åsa Romson kan idag se att vi hårdare borde arbetat för ett tuffare regelverk som satte hårdare krav på bilindustrin:

– De europeiska lagstiftarna har mycket att lära av USA i hur man sätter kraven på bilindustrin. Den borde tvingas kompensera för de skador den orsakat, det borde vi lärt oss tidigare och framför allt nu.

– I Europa fokuserar vi för mycket på individen, att individen som köpt en bil ska få kompensation. Men det som bilarna släpper ut är ett samhällsproblem. Där måste vi kunna kräva kompensation för samhällsskadorna.

Åsa Romson menar att det fortfarande finns mycket att göra:

– Vi har inte avkrävt ansvaret från bilindustrin att rätta bilarnas avgasrening. Bilprovningen kan se att problemen inte är fixade men har inte möjligheter att kräva att det ska göras.