Det kommer att ta några år innan sol-, vind-, vatten- och bio-el klarar hela elförbrukningen under ett helt år. Det närmaste Sverige varit detta, under senare år, var 2015 när förnybar energi stod för ungefär 75 procent av elkonsumtionen i landet. Då exporterades 22,5 TWh, vilket motsvarade drygt 40 procent av vad kärnkraften producerade det året.
Elanvändningen effektiviseras snabbt. Exempel som värmepumpar och diod-belysning visar hur vi kunnat reducera elanvändningen till en bråkdel för att få den nytta vi vill ha. El är ofta lättare att använda effektivt än bränslen. Det märks tydligt när fossilfri el används för att ersätta bensin och diesel i transportsektorn vilket ger radikalt bättre energieffektivitet.
Sverige har goda förutsättningar att fortsätta vara en stor elexportör i framtiden. Genom att skickligt använda de sol-, vind- och bioenergitillgångar som finns i Sverige kan vi åstadkomma billigare elproduktion än i grannländerna och därigenom locka andra länders konsumenter att importera el från Sverige. Som nettoexportör kommer vi också ha lägre elpriser än de länder vi exporterar till när överföringskapaciteten inte räcker. Därmed blir det också lönsamt för elintensiv industri att lokalisera sig i Sverige.
Om elproduktionen subventioneras, så att vi i Sverige betalar för den el som andra länders konsumenter köper billigt, är det inte självklart att det är klokt att bygga ut elproduktionen för export. Traditionen att subventionera elproduktion är lång. Vattenkraften byggdes ut med statligt stöd och speciallagstiftning. Kärnkraften likaså. Förutom att statliga stöd till teknikutveckling beordrade staten allmänna pensionsfonder att finansiera reaktorbyggen genom att köpa industriobligationer, ibland till negativ realränta. När de två sista reaktorerna ändå fick finansiella problem gavs bolagen en kontant utbetalning på fem miljarder kronor.
Förnybar el har fått stöd främst genom systemet med elcertifikat som vi som hushållskonsumenter har finansierat via en extra avgift på ett par öre per kWh på den el vi konsumerat.
Nu har dock kostnaderna för förnybar el sjunkit, och konstruktionen av certifikatssystemet gör då att certifikatens värde närmar sig noll och subventionerna upphör.
En subvention som däremot finns kvar är den som består i att kärnreaktorernas ägare inte behöver ta ekonomiskt ansvar för stora olyckor. En fråga som kommer att bli allt viktigare är därmed om det är vettigt att Sveriges invånare och skattebetalare ska ta det ekonomiska ansvaret för olyckor som orsakas av reaktorer som producerar el åt konsumenter i andra länder.
Men när den subventionen tas bort, eller när reaktorerna stängts, finns inga argument mot export av el. Lyckas vi i Sverige att effektivt utveckla sol-, vind- och bio-el kan dessa källor tillsammans med den existerande vattenkraften ge oss både hållbar försörjning, möjligheter till exportintäkter och förutsättningar för konkurrenskraftig industri.
Morgonen den 10 maj passerade vi en viktig milstolpe, som visar att utvecklingen går bra. Men fortfarande är det mycket som behöver göras innan Sverige har ett helt hållbart energisystem.