Svenskt projekt ska mäta PFAS i rökgaser

Hur avfall som innehåller PFAS ska hanteras är en fråga som fått allt större uppmärksamhet på senare år. Flera undersökningar visar att de miljö- och hälsofarliga ämnena, även kallade ”evighetskemikalier”, har en förmåga att läcka ut från avfallsanläggningar – både via vatten och rökgaser.

Till exempel avslöjade Dagens ETC nyligen att skyhöga PFAS-halter finns i den bäck som leds bort från Fortums avfallsanläggning i Kumla och mynnar ut i större vattendrag. Anläggningen är specialiserad på att hantera miljöfarligt avfall såsom brandskum med PFAS, och nu är oron över kemikaliernas påverkan på bland annat dricksvattnet stor. 

I vilken omfattning PFAS sprids från avfallshantering, nationellt och globalt, är hittills okänt. Men eftersom ämnena finns både i industriavfall och en lång rad vardagsprodukter befaras problemet vara stort.

Omvandlas till andra PFAS

En av svårigheterna handlar om att det ännu saknas tillräcklig forskning om vad som händer när PFAS hettas upp, alltså hur väl kemikalierna destrueras vid förbränning.

Det finns studier som visar att PFAS, särskilt i lägre temperaturer men även i så kallade högtemperaturugnar, istället för att brytas ned kan omvandlas till andra PFAS-föreningar.
Ett sådant ämne är den ultrakorta PFAS-kemikalien trifluorättiksyra (TFA) som sprids i oroväckande fart över världen, och där förbränning av avfall pekas ut som en av orsakerna.
I Kumla var TFA-halterna i Dagens ETC:s vattenprover skyhöga. Det skulle enligt experter kunna tyda på att PFAS-avfallet inte destruerats fullständigt.

Ett annat problem är att det saknas standardiserade mät- och provtagningsmetoder för PFAS i luft. 

Men nu kan en förändring vara på gång. 

Kan vara till hjälp för myndigheter

Med stöd av den amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA och Naturvårdsverket har IVL Svenska miljöinstitutet påbörjat ett forskningsprojekt som går ut på att utveckla och testa nya analysmetoder för att mäta PFAS i rökgaser från avfallsförbränning. Det är första gången det görs i stor skala.

Johan Strandberg, projektledare vid IVL, säger att projektet är viktigt eftersom det kan ge myndigheter bättre förutsättningar att utöva kontroll.

– Sannolikt kommer det att börja ställas någon form av krav när det gäller kontroll av PFAS-utsläpp, på samma sätt som det finns krav på att mäta och kontrollera andra farliga ämnen. Om metoderna vi utvärderar i det här projektet visar sig fungera bra och är pålitliga kan det vara till hjälp för myndigheter som vill använda dem i ett sådant syfte, säger han.