Sverige har varit ett föregångsland på området och fått resten av Europa med sig i kampen mot tungmetallen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Kvicksilver var länge standard i flera batterimodeller och de allra minsta batterierna, så kallade knappcellsbatterier, innehöll särskilt höga halter av det giftiga grundämnet.
Kvicksilvret går inte att återvinna. Istället har det lagrats i väntan på att tekniken för ett slutförvar skulle bli klar.
Förvarats i Kumla
Under årens lopp har det skapats tonvis med kvicksilveravfall som förvarats på Svensk Avfallskonvertering AB, Sakab, i Kumla, i väntan på en mer långsiktig hantering.
Lösningen blev tillslut att Sverige skulle skicka stora delar av sitt kvicksilveravfall till saltgruvor i Tyskland. De bedömdes uppfylla kraven på ett säkert slutförvar i åtminstone tusen år framåt.
Företaget som skulle ta hand om förvaringen hette Dela Recycling och hade utvecklat en metod för att stabilisera flytande kvicksilver, vilket gjorde det lättare att deponera avfallet långt ner i jorden.
Först skickades svenskarnas batterisamling till en anläggning i Schweiz, där kvicksilvret separerades från andra metaller. När det var klart återstod 40 ton rent kvicksilver.
I en Sydsvenskan-artikel om reningen konstaterades att mängden skulle räcka för att döda hela Sveriges befolkning.
Till en början skickade Naturvårdsverket ner tio ton rent kvicksilver från Kumla till slutförvar i den tyska saltgruvan i Sondershausen. När allt tycktes gå enligt planerna skickades så småningom resterande 30 ton ner.
Naturvårdsverket såväl som den tyska miljömyndigheten fick intyg på att det svenska kvicksilvret var stabiliserat och säkert förvarat i gruvan i Sondershausen.
Uppdraget var därmed avslutat.
Men våren 2014 fattade den tyska polisen misstanke.
Vid kemiska prover av det deponerade avfallet gjorde polisen en chockerande upptäckt. De flesta av tunnorna som levererats från Dela Recycling innehöll inget som helst kvicksilver – utan rödbrun sand av den typ som används på tennisbanor.
Det faktiska kvicksilvret hade smugglats vidare till Schweiz, som inte är medlem i EU och tillåter kvicksilverexport. Var det sedan tagit vägen vet ingen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Avfallsexperten Susanne Kummel, en av de svenskar som arbetat mest aktivt med frågan, kunde inte tro sina öron när hon fick höra vad som hänt.
– Jag blev chockad och förvirrad. Jag ville inte tro det jag läste. De hade alla chanser i världen att bygga upp en unik industri, men istället gjorde de detta, säger Susanne Kummel till Filter.
Enligt FN:s miljöorgan UNEP går de största illegala kvicksilverrutterna från Schweiz via transitländer som Turkiet och Singapore, vidare till länder i Latinamerika, Afrika och Asien där metallen används i småskalig guldutvinning.
Avfallsföretaget Dela tros ha tjänat stora pengar på affären. Vid företagets manöver låg det officiella priset för ett ton kvicksilver på 500 000 kronor. På den svarta marknaden är priset ännu högre.
”Djupt tragisk”
Genom sin affärsidé lyckades företaget både ta ordentligt betalt för att låtsas lösa ett miljöproblem – och sedan sprida giftet på den illegala marknaden.
– Hela kvicksilverstölden är djupt tragisk, men tyvärr går det aldrig att skydda sig helt från ren och utstuderad brottslighet, säger Jon Engström till Filter.
Han är chef för Sektionen för operativ tillsyn på Naturvårdsverket, som helt enkelt fick konstatera att myndigheten blivit totalblåst – trots att alla avtal och tillstånd godkänts.
I Tyskland pågår just nu en rättegång om Europas största kvicksilverskandal – med svenskt kvicksilver inblandad.
Delas chefer står åtalade för grovt bedrägeri, skatteflykt och grovt brott mot miljölagen, vilket kan ge flera års fängelse. Dom faller i juli.
Enligt den tyska åklagaren har företaget förskingrat omkring 1 000 ton metalliskt kvicksilver till ett värde av minst 400 miljoner kronor.
Det är kvicksilver som i värsta fall försvunnit ut på den svarta marknaden och förgiftat människor, djur och natur.
En liten tröst till svenskarna kan vara att de första tio ton kvicksilver som skickades ner till Tyskland tycks ha behandlats som överenskommet och ligger i tryggt förvar i gruvan i Sondershausen. Det är en fjärdedel av Sveriges totala batterikvicksilver.
Resten är spårlöst borta.
