Mindre än hälften av den mat vi äter i Sverige produceras inom landets gränser. Jordbruket är dessutom helt beroende av fossil energi i form av drivmedel, handelsgödsel och bekämpningsmedel. Sedan EU-inträdet förlitar sig Sverige på EU-länders solidaritet i händelse av kris. Ola Pettersson, högskoleingenjör vid Institutet för jordbruks- och miljöteknik, ifrågasätter att förmågan att hjälpa verkligen finns om krisen drabbar hela Europa samtidigt.
– Det är säkert sant vid en lokal kris i Sverige eller i Norden, men om hela EU drabbas av samma kris samtidigt skulle det kunna stöka till situationen ordentligt, säger han.
Ola Pettersson har tillsammans med sina kolleger räknat på hur den svenska livsmedelsförsörjningen skulle kunna drabbas vid en energikris. Han fick idén under Libyenkriget. Khadaffis sista desperata plan var att spränga oljeledningen fram till Medelhavet. Europa får 30 procent av sin olja den vägen. Utgångspunkten är att plötslig energibrist uppstår och sedan håller i sig i tre till fem år. Tre olika scenarion presenteras där den fossila energin minskar med 25, 50 respektive 75 procent.
Enligt rapporten skulle Sverige klara en 25-procentig minskning utan alltför allvarliga konsekvenser, men det skulle behövas fler händer i jordbruket.
– Jordbruket liksom resten av samhället är inriktat på en ekonomisk tidsoptimering. Ända sedan andra världskrigets slut har man köpt bort arbetade timmar med hjälp av högre energiinsats, säger Ola Pettersson.
Överhängande risk för svält
Vid de allvarligare bristscenariona skulle livsmedelsförsörjningen ändras radikalt och Sverige hotas av svält. Energiintensiva grödor som oljeväxter och potatis skulle försvinna, liksom gris- och kycklingindustrin.
– I de tuffare lägena har vi inte energi att hålla öppna spannmålsfält för matning av kyckling och grisar. Kvar blir extensivt bete som underhåller mjölkkor som huvudsaklig proteinkälla, säger Ola Pettersson.
Han konstaterar också att husdjur som landets 350 000 hästar skulle ifrågasättas om livsmedelsbristen blir för stor.
– Vi försökte uttrycka oss diplomatiskt i rapporten. Det går inte att lägga don på dagens ridhästar, så en gissning är att det skulle bli mer hästkött på tallrikarna under en period, säger han.
Befolkningen skulle få producera mer av sin egen mat, men för att kunna göra det skulle kunskaperna i självhushållning behöva öka igen.
– De har varit självklara, men försvinner i snabb takt. Kunskapsnivån faller för varje generation, säger Ola Pettersson.
”Bakom tutan är det tomt”
Att Sveriges beredskap är undermålig är något som Civilförsvarsförbundet skriver under på. Beredskapslagren är tömda sedan länge.
– Lagren med drivmedel, livsmedel, skyddsmasker, allt är borta. Det enda som finns kvar är tutan som ljuder första måndagen i månaden klockan tre. Men det är mer som en teknisk kontroll av ett reservaggregat. Bakom tutan är det tomt, säger Sven Lindgren, ordförande i Civilförsvarsförbundet.
Maten räcker i tolv dagar
2002 avskaffade riksdagen Beredskapsförordningen. 90 dagars oljereserv är det enda lager som finns. Ändå visar undersökningar att svenska folket har stor tilltro till att myndigheterna skulle lösa en tillfällig livsmedelskris i Sverige.
– Det skulle de inte. Livsmedelsverket kom med en rapport 2011 vars slutsats var att om en kris inträffar i dagsläget så blir var och en i princip tvungen att klara sig själv. Maten tar slut på tio-tolv dagar, konstaterar han och efterlyser riktade informationssatsningar där Civilförsvarsförbundet och andra organisationer ges resurser att utbilda fler medborgare i självskydd.
– Vid stormen Gudrun var det de privatpersoner som själva hade reservaggregat hemma som snart kunde börja hjälpa andra kompisar som var utan ström. Ju bättre utbildade medborgare du har, desto högre beredskap får samhället som helhet.
