Larmen om klimatkrisen ljuder allt högre. Ibland bryter de igenom nyhetsbruset, men ofta toppas sajter och nyhetssändningar av annat – trots att planetens upphettning är mänsklighetens viktigaste utmaning.
Istället för att växla upp klimatbevakningen har flera svenska medier, inte minst public service-bolagen, kritiserats för att gå i motsatt riktning och dra ned på sin specialrapportering.
Vi hade inte hört något innan utan ställdes bara inför fullbordat faktum i januari.
Bantad klimatgrupp
Efter förra årets sparpaket på Sveriges radio har det försvunnit reportrar från Ekots klimatgrupp. Klimatkorrespondenten har tagits bort och en klimatreporter har blivit redaktör. Klimatreportrarna ska också arbeta med helt andra frågor under delar av arbetstiden. När reportrarna kom tillbaka efter julledigheten nåddes de av det senaste neddragningsbeslutet, något som tidningen Journalisten var först med att berätta. Nu skulle ytterligare en klimatreporter flyttas från klimatgruppen och få andra uppdrag.
– Vi hade inte hört något innan utan ställdes bara inför fullbordat faktum i januari, säger Annika Digréus, som har arbetat med miljö- och klimatbevakning på SR sedan 2019.
På redaktionen märks det att färre klimatreportrar ska dela på jobben.
– Det tydligaste är väl att idéer blir liggande på hög.
Efter SR:s omorganisering har ledningen betonat att Ekots klimatgrupp ska etablera närmare samarbeten med andra redaktioner inom bolaget, som exempelvis klimatpodden Klotets.
Men även Klotet har fått mindre reporterresurser, enligt Annika Digréus, som dock poängterar att det fortfarande är för tidigt att helt döma ut det nya arbetssättet.
– Samarbeten är bra. Vi kan dra nytta av varandras kompetenser och undvika dubbeljobb. Men samarbeten sker inte av sig själva. Ju färre man är desto svårare blir även detta. Men jag hoppas att det finns en bra plan för detta i framtiden.
Tove Svenonius är redaktionschef på Ekot. Hon poängterar att Ekots övriga reportrar också bevakar miljö- och klimatämnen och att redaktionen därtill kan använda sitt stora korrespondentnätverk.
Hon delar inte heller bilden av att det dragits ner på resurserna till klimatbevakningen. Hon medger dock att klimatkorrespondenten drogs ner och att en klimatreporter fick nya uppgifter efter julledigheten.
– Just nu jobbar fyra personer tillsammans i Ekots klimathubb, en prioritering vi gjort för att vi vill fokusera på klimatfrågan. Utöver klimathubben jobbar såklart fler med klimat- och miljöfrågor.
Motvind för klimatet
Peter Berglez, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet, beskriver utvecklingen med färre specialiserade miljö- och klimatreportrar som ”bekymmersam”.
– Men på något sätt blir man inte överraskad eftersom det är motvind för klimatet på alla möjliga nivåer nu, säger han.
Han har återkommande lyft vikten av att medier satsar mer på klimatbevakning, av flera skäl:
– Dels behöver vi hela tiden bli påminda om det vetenskapliga läget. Sen måste klimatet fortsätta att i högre grad integreras även i annan rapportering. Utöver det krävs specialiserade journalister som kan stå för fördjupning och förnyelse, där inte minst granskning och ansvarsutkrävning ingår. Allt detta kräver kompetens och resurser.
Peter Berglez tycker framför allt att den journalistiska ansvarsutkrävningen brister i dag, även om han har förstått att många journalister numera kämpar hårt med att ens få intervjuer med makthavarna.
– Granskningen sker nu i högre grad på andra sätt och av andra, såsom organisationer, säger han och nämner klimatnätverket Aurora som stämt svenska staten för bristande klimatåtgärder.
Fungerar dåligt i praktiken
Journalisten Erika Bjerström slutade arbeta som SVT:s klimatkorrespondent för ett halvår sedan. Sedan hon lämnade public service-bolaget har ingen annan tagit över den rollen. Hon ser stora risker med att dra ner på specialkompetensen.
– En engagerande och nyhetsledande klimatbevakning kräver att reportrarna får tid att läsa in sig och upprätthålla kontaktnät av källor och experter. Klimatjournalistiken kommer därför bli lidande av att färre får chans att ägna sig helhjärtat åt dessa frågor, säger hon.
Det här är vår tids största nyhetsstory.
Ändå är det den vägen både SR och SVT valt att gå. SVT:s programchef Karin Ekman förklarar i ett mejl att deras journalister jobbar allt mer i team, där reportrar med olika specialistroller samarbetar snarare än att ha ett ämne i fokus: ”Vår erfarenhet är att journalistiken då nästan alltid blir bättre, och att det är något som särskilt gagnar klimatrelaterade frågor”, skriver hon.
Men det påståendet saknar stöd i forskningen, framhåller Erika Bjerström.
– Idén om samarbete och att låta klimatfrågan genomsyra all journalistik låter bra, men forskare som har tittat på hur det här har fungerat över tid ser väldigt tydliga mönster: När andra kriser hamnar i fokus får miljöreportrarna också andra uppgifter, vilket innebär att de ganska snabbt tappar sin kompetens. Och det är olyckligt, säger hon och fortsätter:
– Idag har både SR och SVT långt fler reportrar som bevakar krig och konflikter än klimatkrisen. Det tycker jag är ett val som man kan ifrågasätta.
”En kris som definierar vår tid”
En av dem som arbetar inom SVT:s nuvarande gemensamma ekonomi- och klimatgrupp är Calle Elfstrand. Han förstår nyhetschefernas dilemman och påpekar att det alltid är kamp om utrymmet i nyhetsvärlden. Samtidigt delar han sin tidigare kollegas analys om att en större grupp med specialreportrar skulle leda till vassare klimatjournalistik. En del av det som ingick i klimatkorrespondentens tidigare uppdrag har heller inte tagits över av andra, berättar han.
– Den tjänsten hörde till utrikesdesken, men nu har de varit fullt upptagna med så mycket annat. Så det kan vara en förklaring. Sen kan man ju tycka att om man från ledningens håll vill prioritera frågan så får man se till att hålla i den på andra sätt.
Erika Bjerström anser att public service-bolagen har ett extra stort ansvar för att steppa upp när det kommer till klimatrapporteringen.
— Det här är vår tids största nyhetsstory. Det är en kris som fullständigt definierar vår tid. Public service har ett etiskt ansvar och ett mandat att informera allmänheten om klimatkrisen.
Läs också:
Nya siffror: Färre klimatnyheter i radio och tv
