När kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, ägde rum i november behandlades sju motioner om skogen. De föreslog bland annat att 30 procent av all skog skyddas från avverkning, att mark lämnas tillbaka till samerna och att Svenska kyrkan snarast ställer om till ett naturnära skogsbruk utan kalhyggen. Alla avslogs utom en, som handlade om att skapa möjligheter att avverka skyddsvärda träd för att sedan bli virke till kyrkans egna kulturrenoveringar.
”Skenheligt”
Åsa Rehndell, ledamot i kyrkans nomineringsgrupp Himmel och Jord, var med och tog fram flera av motionerna som avslogs.
– Jag blev inte förvånad över besluten. Men jag tror kyrkan förlorar mycket trovärdighet i detta. Det blir en skenhelighet i att predika om att värna skapelsen och samtidigt skövla skogen.
Hon hävdar att den andliga delen inom kyrkan, präster och biskopar, är mer öppna för förändring, medan den politiska delen bromsar upp och prioriterar ekonomiska intressen.
– Det positiva är att motionerna väckte mycket debatt. Varje gång frågan lyfts, öppnas ögonen för fler och fler. Det borde leda till en förändring men frågan är om vi har tid att vänta.
Vill inte föregå utredning
Gunilla Franzen (C) sitter med i Förvaltarutskottet för kyrkomötet, som beslutade att motionerna skulle avslås. Hon motiverar avslagen med att de frågor som tas upp i motionerna kommer att behandlas av kyrkostyrelsen i en särskild utredning som tillsattes i november 2021.
– Alla frågeställningar kommer att hanteras där, och därför vill vi inte föregå den utredningen. Direktiven ska tas i december och komma igång efter det.
Vid kyrkomötet framfördes dock kritik, bland annat av biskoparna i Stockholm, Luleå och Växjö stift, mot att utredningen inte satts igång och inga direktiv beslutats än.
Vad säger du till dem som menar att en förändring måste ske nu, att det inte finns tid att vänta?
– I den dialogen vi hade landade vi i att det var klokt att invänta resultatet av utredningen. Det finns också många olikheter runtom i landet. Vi kan inte generalisera och sätta en procentsats om hur stor del av skogen ska bevaras till exempel.
Finns det inte risk att kyrkans trovärdighet som en aktör som värnar om skapelsen urholkas om man inte agerar i skogsfrågan?
– Jag tror det viktigaste är att vi samlar ihop oss och för en dialog tillsammans både om hur vi gör idag och hur vi ska komma framåt. Det är synd om vi försöker polarisera frågan inom kyrkan. Alla är överens om att vi ska bruka skogen på ett bra sätt.
Kalhyggen och körskador
Åsa Rehndell vågar inte hoppas för mycket på utredningen. Hon menar att även om många inom kyrkan inser att det behövs en förändring, finns också uppfattningen att trakthyggesbruk är hållbart med hänvisningar till att kyrkans skogsbruk är dubbelcertifierat*.
– Men genom sitt skogsbruk är Svenska kyrkan idag med och knuffar ett stort antal arter närmare utrotning, förstör samernas möjligheter att driva traditionell renskötsel, bidrar till koldioxidutsläpp och förstör rekreationsmöjligheter. Det är dags att lyfta blicken från plånboken och istället fokusera på de verkliga värdena.
*Enligt FSC, Forest Stewardship Council och PEFC, Programme for the Endorsement of Forest Certification schemes.
