Är uppfattningen att Sverige bör överge klimatmålen din egen eller ett uttryck för ledarsidans position?

– Texten säger att en ny regering måste presentera en klimatpolitik som åstadkommer resultat. Och min uppfattning är att inte ens en närmast revolutionär klimatpolitik kommer att klara delmålen i Sveriges klimatpolitiska ramverk. Då är det bättre att sätta verklighetsförankrade mål än att upprätthålla hyckleriet att de nuvarande går att nå. 

Du skriver att Sverige borde släppa både de nationella klimatmålen och Parisavtalet. Varför borde vi göra det?

– För att det viktiga är att vi kommer framåt i högsta möjliga hastighet. Inte att vi följer en tidtabell som skapades med begränsad hänsyn till verklighetens realiteter. Som det är nu håller svensk klimatpolitik på att bli lika förljugen som migrationspolitiken tidigare var. Väljarna ska låtsas tro på en utopi som partierna låtsas är realistisk. Vad som händer med tilliten och samhällsdebatten när politiken så småningom ställs inför fullbordat faktum och under förnedrande former tvingas anpassa sig till verkligheten vet vi tyvärr alltför väl. Det kan bli en reaktion som är farlig.

Din ledare har fått mycket kritik på sociala medier. ”En absurd och förkastlig positionering”, skriver exempelvis miljöjuristen Jonas Ebbesson på Twitter. Hur ser du på den kritiken?

– Han brukar ha synpunkter på vad jag skriver, så jag är van. Han försvarar den rådande ordningen, det gör inte jag.

I kommentaren under hans tweet svarade du att det inte är en positionering. Hur kan det inte vara en positionering?

– Det är en beskrivning av vart vi är på väg. Antingen bestämmer vi själva att vi måste ompröva klimatmålen, eller så kommer verkligheten att göra det åt oss.

I din ledartext beskriver du två exempel när bygget av ett par fordonsbatterifabriker riskerar att försenas till följd av miljöprövning och utdragna tillståndsprocesser på energiområdet. Varför väljer du att lyfta dessa två exempel? 

– För att de illustrerar att miljölagstiftningen står i vägen för klimatomställningen. Om fyndet av tre salamandrar i en anlagd bevattningsdamm kan stoppa ett av Sveriges största klimatprojekt kan vi se oss i stjärnorna efter att kunna ställa om svensk industri.

På vilket sätt tycker du att miljölagstiftningen ska reformeras – bortsett från att ärenden ska behandlas snabbare? 

– Den måste bestämma sig för vilka miljö- och samhällsintressen som har företräde. När politiken försöker åstadkomma allt blir resultatet i regel ingenting.

Även om du välkomnar en klimatplan som adresserar ny kärnkraft, fler kraftvärmeanläggningar, vindkraft, CCS och fler snabbladdingsstationer så verkar du i din ledare inte tro på att detta är möjligt att uppnå. Varför inte? 

– Därför att saker tar tid. Även om vi helt avskaffade alla tillståndsprövningar kommer vi inte kunna dubbla kraftproduktionen det närmaste decenniet, vilket vi måste om vi ska elektrifiera industrin och transportsektorn. I slutändan är det människor och maskiner som ska bygga saker, och det går inte på en eftermiddag.

 Du skriver att i så fall måste andra samhällsintressen offras. Vad menar du då rent konkret? Vilka samhällsintressen är det som måste sättas åt sidan om ovanstående klimatplan ska kunna genomföras?

– Det måste politiken svara på. Men om Sverige ska ställa om så snabbt som riksdagen beslutat måste till exempel lokala opinioner, markägarintressen och lokalt miljöskydd stå tillbaka.

Hur ser du på klimatvetenskapens slutsatser beträffande den globala upphettningen och dess konsekvenser för planeten och livet på jorden?

– Eftersom jag inte är klimatforskare har jag ingen anledning att ifrågasätta den. Men klimatpolitik är ingen vetenskap utan bygger precis som all annan politik på att hantera målkonflikter och intresseavvägningar.