Nu visar en ny studie att jorden kan bli en viktig faktor i kampen mot dagens klimatförändringar. Jorden är en minst lika viktig kolsänka som skogen och haven. Bara den översta metern av jordlagret i världens marker innehåller tre gånger så mycket kol som hela atmosfären och levande jordar spelar en nyckelroll i kolcykeln genom att suga upp kol från dött växtmaterial och lagra kolet i marken.
Markförbättringspotentialen är stor, både i jordbruks- och naturlandskapen, efter åratal av ensidigt brukande och utarmning, enligt en ny studie som publicerats i Nature Sustainability.
Positiva bieffekter
Enligt studien kan naturliga tekniker för att öka markens kolförråd, med maximal implementering på global skala, bidra till att världens jordar absorberar upp till 5,5 miljarder ton koldioxid per år. Det motsvarar nästan hela USA:s årliga växthusgasutsläpp.
Den allra viktigaste åtgärden är att skydda och återställa befintliga markorganiska kolförråd i världens skogar, torvmarker och våtmarker, enligt författarna. Torvmarker täcker bara 3 procent av världens yta, men innehåller upp till en tredjedel av jordens kol. Även våtmarker är kolrika. Amasonas våtmarkerbinder exempelvis dubbelt så mycket kol som regnskogsjordarna.
Att återplantera skog och att lagra in kol i marken genom biokol är andra verkningsfulla åtgärder, liksom att plantera fler träd i odlingslandskapen.
Som en bonus medför så kallade naturliga klimatlösningar ofta positiva effekter även på andra områden än klimatet, som biologisk mångfald och luft- och vattenkvaliteten.
Möjligheter i jordbruket
Studien pekar också på möjligheten till kostnadseffektiva naturliga klimatlösningar inom jordbruket, som exempelvis växelodling och täckodling.
– En ny jordbrukspolitik skulle kunna få fler jordbrukare att använda jordförbättrande metoder som täckodling. Med stödsystem som uppmuntrar till jordförbättrande odlingsmetoder skulle jordbrukare belönas för en rad samhälleliga fördelar som de kan ge, säger Deborah Bossio, forskare på miljöorganisationen Nature Conservancy, och studiens huvudförfattare, till Carbon Brief.