Frågan är också aktuell nu när en ny studie kommit fram till att det inte finns några bevis för att absolut frikoppling – ekonomins möjlighet att expandera parallellt med att miljöbelastningen som ekonomin leder till minskar – hittills fungerat i praktiken
Ökad miljöpåverkan
Det är en grupp finska forskare som gått igenom nästan 200 studier om frikoppling från de senaste 30 åren och funnit att ja, det är möjligt att frikoppla energirelaterade utsläpp av koldioxid från ett lands ekonomiska aktivitet, men nej, hittills har ingen lyckats med motsvarande frikoppling när det gäller materialanvändning. Tvärtom tycks denna hela tiden intensifieras med ökad miljöpåverkan som följd.
– Det är inte det minsta oväntat och inte det minsta konstigt. Den största delen av ekonomin är materiell – även hos oss i den rika världen. I längden är det ohållbart och något som vi måste göra något åt förr eller senare, säger Mikael Malmaeus, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet.
Det han själv ser som en framkomlig väg mot minskad konsumtion av materiella varor är att växla arbetstillfällen inom tillverkning och produktion mot arbetstillfällen inom tjänstesektorn, framför allt mot välfärdstjänster.
Omfördelning viktigt
I själva studien presenteras däremot inga direkta förslag, men författarna poängterar att avsaknaden hittills av lyckad frikoppling inte betyder att en sådan är omöjlig uppnå. Till exempel noterar de att det är ett vagt definierat begrepp som behöver preciseras ytterligare om stater och politiker ska ha en chans att sätta upp rimliga mål i fråga om att minska miljöpåverkan i samband med materialanvändning.
Men de noterar också att världens ekonomiska system, med konstant ekonomisk tillväxt som rådande paradigm, måste diskuteras och troligtvis förändras om världen ska ha en chans att nå ekologisk hållbarhet. Vilket Mikael Malmaeus håller med om.
– Med tanke på att så många i världen i dag är fattiga måste det helt enkelt ske en omfördelning av resurser, för att få upp deras materiella standard. Hur troligt det är att så sker vet jag inte, men vi kommer att köra in i väggen annars. Frågan är snarare hur mycket skada vi hinner ställa till fram till dess, säger han.
Systemet daterat
Samhällsdebattören och tidigare politikern Anders Wijkman värjer sig å sin sida mot kravet på så kallad nedväxt, motsatsen till tillväxt. Framför allt för att dagens ekonomiska system skulle krascha utan sådan.
– Hela samhället, och särskilt det finansiella systemet, bygger ju på att vi ska växa. Det är också en förutsättning för att företag ska överleva och för innovationer att komma fram. Vi måste konstatera att vi inte har några lösningar på frikopplingen inom det nuvarande systemet. Vi måste skapa en ny ekonomisk modell. Och den stora uppgiften är hur vi lyckas med en sådan övergång, från det tillväxtbaserade till något annat, säger han.
Precis som Mikael Malmaeus är han övertygad om att en omfördelning mellan rika och fattiga, särskilt mellan länder, är en av pusselbitarna.
– Åk till Kenya och försök säga åt dem att de inte ska ha tillväxt. De kommer att titta på dig som att du var från månen.
Växla ansvaret
Även om han inte tror sig sitta på någon definitiv lösning – han känner inte heller till någon som tyckt sig ha hittat en sådan – är han också övertygad om att rekonditionering, återvinning och återanvändning är en viktig nyckel i omställningen.
– Låt tillverkarna behålla ansvaret för produkterna. Ta Apple som exempel. De har hittills struntat i sina produkters hållbarhet och vill bara få mig att köpa en ny. Men om vi i stället hyrde varorna skulle producenterna se till att de behöll sitt värde längre. Kortsiktigheten är ett jävla problem, säger han.
Jordens växande befolkning är också en faktor som påverkar – men enligt Mikael Malmaeus och Anders Wijkman betydligt mindre än det miljöslitage som hittills följt med ekonomisk tillväxt.
– Frågan är relevant. Men det man inte får glömma är att en människa i Sverige sätter ett mångdubbelt större ekologiskt avtryck än en fattig person i Mauretanien. Det är bättre att minska de rika människornas avtryck än att börja räkna människor på jorden, säger Mikael Malmaeus och får medhåll av Anders Wijkman.
– Jag håller med Mikael. Men det är inte antingen eller. Folkökningen är definitivt ett problem. Avsikten är väl ändå att varje människa som föds ska ha ett drägligt liv, men det leder till en ökad efterfrågan på energi, vatten, material och annat, säger Anders Wijkman.
