Ann-Sofie Olausson flyttade med sin familj till en villa nära Vättern 2010, samma år som flera av Försvarsmaktens ansökningar om utökning av skjutningar vid sjön lämnades in.

– Vi blev förskräckta när vi fick veta vad som var på gång, vi flyttade ju främst hit för Vättern och det rena vattnet. Vi badar och lever vid Vättern, det är vårt hela liv. Mitt engagemang började med att de skulle skjuta så mycket plaster, gifter och tungmetaller rakt ner i sjön. När sedan det här med PFAS kom blev det ännu värre.

Hon promenerar i regnet tillsammans med Enar Andersson och Bengt Eriksson, som liksom Ann-Sofie bor nära Vättern och är styrelseledamöter i ARV.

– FMV ansökte om tillstånd för skjutningarna 2010 men hade inte ansökt enligt Natura 2000 så egentligen har de inget giltigt tillstånd, säger Bengt Eriksson.

– De skjuter granater i Vättern. Granater!

David mot Goliat

ARV har sedan 2011 fört en kamp på många plan för att skydda Sveriges näst största sjö. De har motarbetat alltifrån gruvdrift och gasborrning till utökad verksamhet av flygvapnet. Vättern är Europas största dricksvattentäkt och ett viktigt ekosystem som är boplats för många vattenlevande djur och sjöfåglar. Sjön förser omkring 300 000 invånare i elva kommuner med dricksvatten och den hotade fladdermusarten Barbastell har sin övervintringsplats i Karlsborgs fästning vid Vätterns strand.

Det är inga små krafter ARV kämpar mot. Säkerhetsläget har försämrats, Sverige rustar upp, och Försvarsmakten vill femdubbla kapaciteten vid Karlsborgs flygplats. Området är ett militärt riksintresse och Försvarsmakten skriver till ETC: ”Att regelbundet öva är en av de viktigaste delarna i uppbyggnaden av Sveriges totala försvarsförmåga.”

För att kunna öva som de vill måste Försvarsmakten släppa ut – dränera – stora mängder vatten från den vattensjuka landningsbanan vid Karlsborgs flygplats ut i Vättern. Vatten som är fullt av PFAS. Regeringen Löfven sa att det får Försvarsmakten inte göra utan de måste först samtala i formella processer med de boende som kan beröras. Men i mars i år godkände Tidö-regeringen Försvarsmaktens dränering. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokthari (L) framhåller att den talerätt som miljöorganisationer har i miljöfrågor enligt den så kallade Århuskonventionen inte omfattar ärenden där landets försvar kan påverkas.  

Det är det beslutet ARV vill stoppa.

– Vi hoppas att de ska lyssna på vårt krav på inhibition, att beslutet alltså inte får verkställas, så att inte ännu mer PFAS pumpas ut i Vättern, säger Christer Haagman, miljöjuridisk talesperson för ARV, och den som för de kärandes talan i rätten.

Men det handlar inte bara om att få rätt i sak. Utgången kan också få en större betydelse, poängterar Christer Haagman.

– Om regeringsbeslutet står sig och blir till ett prejudikat, leder det till att varken direkt berörda fastighetsägare eller miljöorganisationer har talerätt i militära miljöärenden.

Christer Haagman är styrelseledamot i föreningen och en av dem som varit med från första början. Med ett förflutet som miljöinspektör i bland annat Hjo kommun känner han både miljöbalken och problematiken kring Vättern väl. Nu lyfter han beslutsamt upp sin rullväska och bär den uppför trapporna till Svea hovrätt. I väskan ligger datorn som innehåller tusentals sidor dokument som han ska hänvisa till i dagens förhandling då Högsta förvaltningsdomstolen ska pröva om regeringens beslut är lagligt, eller om det strider mot miljöbalken och EU:s vattendirektiv.

– Mark- och miljödomstolen har ju avrått från att säga ja till dräneringen bland annat på grund av osäkra mätningar om var på flygplatsen PFAS finns och hur det sprids, säger Christer Haagman.  

Förorenat vatten i flera domstolsärenden

PFAS, per- och polyfluorerade ämnen, är ett samlingsnamn för de lömska evighetskemikalier som funnits sedan mitten av 1900-talet. 2016 blev de kända för svenska folket genom Kallingefallet, en av Sveriges största miljöskandaler. Då stämde invånarna i Kallinge det kommunala vatten- och avloppsbolaget Ronneby Miljöteknik efter att det upptäckts att deras dricksvatten varit förorenat av PFAS under lång tid. Ämnena hade läckt ut i grundvattnet från det brandskum som Försvarsmakten använt på brandövningsplatsen på F17 i Kallinge sedan 1980. Ett flertal av de kärande i rättsfallet hade då hälsoproblem som kan vara kopplade till PFAS, bland annat sköldkörtelsjukdomar och testikelcancer. En lång juridisk kamp slutade med att Högsta domstolen i december förra året gav Kallingeborna rätt till kompensation, med hänvisning till att de fått personskador till följd av sina förhöjda PFAS-halter i blodet.  

De värden som uppmättes hos Kallingeborna är bland de högsta som uppmätts i världen och när PFAS upptäcktes i Kallinge låg halterna på 10 380 nanogram per liter vatten i dricksvattnet. Det kan sättas i relation till Livsmedelsverkets högsta tillåtna gräns på 90 nanogram PFAS per liter vatten och den kommande kraftigt sänkta gränsen på 4 nanogram per liter vatten som införs i januari 2026.

Gifter stannar i decennier

Lantbrukaren Enar Andersson, som även han bor intill Vättern, var den som 2011 först uppmärksammade att försvaret ansökt om att utöka sina skjutningar. Från 1 000 skott till 69 000 skott, med stridsplan som enligt Enar Andersson skulle kunna gå 100 meter över marken, 300 meter från hans bostadshus. Det skulle ge en bullernivå på hundra decibel inomhus i både bostadshus och ladugård.

– Då erbjöd sig Försvarsmakten att bygga om ladugården, för kor får inte utsättas för högre ljud än 65 decibel. Men i huset, för människor gick det bra, säger han sarkastiskt.

Efter att han lyft frågan startades Aktion Rädda Vättern och Enar Andersson är stolt över att vara föreningens första medlem. Idag är han på plats för att berätta hur han påverkas av regeringens beslut att tillåta dräneringen av bankanterna på flygplatsen.

I Svea hovrätts väntrum utanför salen i där dagens förhandling ska hållas är stämningen spänd men förhoppningsfull. Som åhörare deltar även ARV:s styrelsemedlemmar Carolin Mellberg och Roland Thörnqvist, som båda bor i Motala.

Roland Thörnqvist är tillsynsman i Motala naturreservat och har där stött på de problem försvarets övningar och skjutningar över Vättern ger.

– Hela sjön är drabbad genom allt krigsmaterial som ligger dumpat i sjön. Allt ackumuleras och Vättern har 60 års omsättningstid så gifter som läggs i sjön finns kvar länge.

Det är otroligt viktigt att inte tillsätta ytterligare föroreningar, poängterar han.  

– Det som görs nu måste övervakas noggrant, så att Försvarsmakten inte sätter igång att dränera sina landningsbanor och skicka ut PFAS-smittat vatten rätt ut i Vättern. Det är ju kriminellt om något, det är därför vi är här idag!

Brandskum i marken

Liksom i det omtalade Kallinge-fallet är brandskum grundorsaken till att PFAS hamnat i Vättern. Det har använts frekvent vid Försvarsmaktens släckningsövningar vid Karlsborgs flygflottilj. Utsläppen upptäcktes 2014, och under 2023 har Fortifikationsverket inlett pilottester med tre olika tekniker för att rena vattnet innan det släpps ut. Försvarsmakten skriver till ETC att det är en ”komplex utmaning”, och att pilottesterna ska ”ge vägledning i hur hög reningsgrad som är möjlig”. Målet är att reningen ska ta bort 95 procent av de skadliga ämnena, vilket är en sänkning av reningskravet på 99 procent som länsstyrelsen i Västra Götaland – där flygplatsen ligger – tidigare fastställt.

Rättsprocessen drivs huvudsakligen skriftligen genom Högsta förvaltningsdomstolen men kompletteras idag med en muntlig förhandling, vilket Christer Haagman menar är viktigt.

– Vi får ju möjlighet att berätta vår sida av saken på ett annat sätt nu när vi är på plats.

De kärande och Christer Haagman tar plats i rätten och efter lite krångel med uppkopplingen rullar en powerpoint igång. På kartorna över flygplatsens område finns ett antal röda cirklar utritade, så kallade hotspots där extremt höga PFAS-värden uppmätts. Enligt miljökvalitetsnormen för PFAS ska det inte vara mer än 0,65 nanogram PFOS (det PFAS-ämne som förbjöds 2008) per liter vatten i insjöar.

– I grundvattnet på en av brandövningsplatserna har försvaret mätt upp 2 300 000 nanogram PFAS per liter. Om grundvattnet sänks utan sanering riskerar de här extremt höga halterna på till exempel brandövningsplatserna att börja röra sig mot dräneringsledningarna, visar Christer Haagman på kartan.

Dubbelt så höga gränsvärden som Danmark

Kunskaperna och medvetenheten om riskerna med PFAS höjs hela tiden. Det har medfört att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, år 2020 införde regler om att kraftigt sänka gränsvärden för det som kallas för tolerabelt intag – mängden PFAS man kan få i sig utan att bli sjuk. För dricksvatten bestämdes en gräns på 4 nanogram per liter vatten, en gräns som Livsmedelsverket beslutat införa och som börjar gälla 2026. Danmark har dock valt ett hälften så högt gränsvärde, 2 nanogram per liter vatten. De mätningar som gjorts nyligen i Vättern har uppvisat värden på mellan 2 och 5 nanogram per liter vatten.

– Vi tål alltså dubbelt så mycket PFAS som danskarna. När de danska turisterna anländer får vi väl upplysa dem om att vattnet i Vättern är otjänligt för dem – men inte för oss, säger Christer Haagman ironiskt.  

Han räknar upp de paragrafer i olika lagar som beslutet strider mot och lyfter fem olika pågående juridiska ärenden kring försvarets verksamhet vid Vättern.

– Alla fem bryter mot en gemensam lagregel. De ska prövas med hänsyn tagen till den kumulativa, sammanlagda, miljöpåverkan som uppstår.

I slutändan är det de vattenlevande växterna och djuren som får i sig summan av alla utsläpp. Haagman ger ett räkneexempel på hur mycket fisk från Vättern en människa kan äta utan att överskrida sitt gränsvärde för PFAS. Det är höga halter av PFAS-ämnet PFOS i Vätternröding och sik vilket gjort att Miljönämnden i Västra Götaland rekommenderar att röding från Vättern inte bör ätas oftare än varannan månad.

De har även gett en kostrekommendation att inte äta aborre från den närliggande Bottensjön mer än två gånger om året.

– Väger du 70 kilo och går till hamnkrogen i Hjo och äter ett gram Vätternröding har du fått i dig hela dagsransonen. En normal portion i hamnkrogen väger upp till två hekto. Då har du fått i dig din ranson av PFAS för ett halvår framåt, säger Christer Haagman.

Och det utan att ha druckit Vättern-vatten till. För när det gäller riskvärden är det summan av allt man äter och dricker som räknas.  

– Det går inte att beräkna en acceptabel PFAS-halt för vatten. Det är egentligen nolltolerans som gäller!

 Ämnena åker heller inte ut lika fort som de kommer in, poängterar Christer Haagman.

– Vissa PFAS-ämnen har en halveringstid på flera år. En liten men ständig tillförsel ökar halterna i levern och andra organ.

”Sunt bondförnuft”  

När det blir Enar Anderssons tur i rätten kliver han fram och ber om en pekpinne för att kunna visa hur hans ägor ligger i förhållande till Karlsborgs flygplats. Eftersom det inte finns någon på plats ställer han sig istället och pekar ut med handen på kartan hur vattenflödena går.  

– De marker jag brukar, cirka 80 hektar, ligger i banans förlängning, allt vatten från de här markerna ebbar ut genom en bäck som går här, den så kallade Kärnebäcken som inte är någon naturlig bäck utan ett grävt dike. Dit kommer allt vatten även ifrån flygplatsen. Den mynnar ut i Bottensjön som i sin tur ansluter till Vättern, visar han.  

Enar Andersson berättar att när dräneringen slutade fungera på åkermarkerna år 2015 slammade bäcken igen och växter behövde rensas ut. Försvaret svarade då att de skulle ta miljöansvaret om han rensade bäcken.

– Det var inte ett roligt jobb kan jag säga och nu tio år senare är det dags igen. Då riskerar ju jag att begå miljöbrott, eftersom jag flyttar miljögifterna i växterna och slammet från bäcken och lägger det i kanten. Där ligger de sedan och läcker. Då blir jag miljöansvarig och jag tycker inte om det här. Hur löser man detta?

Enar Andersson är tydlig med att han inte har något emot Försvarsmakten, men att de som alla andra måste förhålla sig till de miljöregler som finns. Att kravet på reningen av PFAS i vattnet som ska dräneras sänkts från 99 procent till 95 procent får i slutändan stora konsekvenser, menar han.

– Hur mycket har man minskat reningen då? Matematiken säger 4 procent, men för mig är det 400 procent mellan att man ska få släppa ut en procent till att man ska få släppa ut fyra procent. Jag är bara en gammal bonde och har inte några paragrafer att komma med utan jag har bara en sak, sunt bondförnuft.  

– Det går inte att släppa ut orenat vatten i en dricksvattentäkt. Det går jag inte med på. Tack för mig!

Rättens medlemmar lyssnar uppmärksamt och ger föreningen tid att även visa den film de gjort för att sammanfatta problematiken. På ett av bildsvepen syns en stor mängd rostiga artilleripjäser som ligger vid Vätterns strandkant.

– De har barn hittat när de har varit och badat, berättar Ann-Sofie Olausson, när hon går mot tågstationen efter förhandlingen.

Även om den största faran ligger i att dricksvattnet blir ännu mer förorenat, finns också en annan oro för Ann-Sofie och andra föräldrar i området; att barnen ska råka på odetonerad ammunition när de badar.– Försvaret räknar ju med att ungefär fem procent av det som skjuts landar odetonerat. Det är långa jättefina badstränder i området och precis där de skjuter är den mest långgrunda stranden så det är bara barnfamiljer som badar där.