Sedan 1950-talet har svenska städer utformats med bilen i centrum. Hela stadskvarter revs och gav plats för parkeringshus, vägar breddades och förorter växte fram allt längre från stadskärnorna. Motorvägar och avlägsna köpcentra har spätt på bilberoendet, här liksom i många andra länder. Världen över börjar nu en motsatt trend ta över, som ett svar på de allvarliga problem intensiv biltrafik orsakar. I Europa är trafiken den näst största källan till klimatutsläpp – och utsläppen ökar. Trafiken är dessutom den främsta orsaken till barnadödlighet och en huvudorsak till stressframkallande buller och hälsoskadliga luftföroreningar.
Vid sidan av detta tar bilar också väldigt stor plats.
– Bilar upptar mycket av stadsutrymmet, inte minst när de står parkerade som de gör 96 procent av tiden. Det är ett mycket ineffektivt sätt att använda utrymmet.
– Med färre bilar skulle vi kunna ha mer av sådant som människor mår bra av – som centralt boende, grönområden, lekplatser och kolonilotter. Det vore positivt både ur ett klimat-, hälso- och jämställdhetsperspektiv, säger Kimberly Nicholas, klimat- och hållbarhetsforskare vid Lunds universitet.
Mannen bakom ratten
Jämställdhetsperspektivet är viktigt, framhåller hon. Inte minst för att endast en fjärdedel av bilisterna står för större delen av bilkörningen.
– Forskningen visar att 25 procent av de som åker bil kör nästan 100 kilometer om dagen. Det är fem gånger mer än de 20 kilometer vi maximalt får köra om det ska vara hållbart. Jag tycker det är rättvist att fokusera på dem som kör alldeles för mycket.
Tvärtemot vad många kanske tror är dessa bilister ganska jämnt fördelade över landets olika delar.
– Det sägs ofta att det är lättare att minska bilkörningen i stan, medan det inte funkar i glesbygden, men forskningen visar att de som i första hand behöver köra mindre finns både i glesbygden och i städerna – och att det är medelålders män som kör mest.
Trängselavgifter
Kimberly Nicholas har utifrån 800 vetenskapliga studier och fallstudier kring metoder för att minska biltrafiken i europeiska städer identifierat de tolv åtgärder som hittills visat sig fungera bäst. Mest effektivt tycks det vara med trängselavgifter, förutsatt att avgifterna finansierar satsningar på hållbara transportsätt. I exempelvis London har strategin minskat trafiken i innerstaden med hela 33 procent sedan införandet 2003.
Stockholm och Göteborg är två andra städer som valt att ta ut trängselskatt. Det har bidragit till en trafikminskning i Göteborg på i genomsnitt 10 procent sedan 2012. Även i Stockholm har avgifterna lett till minskad trafik. Intäkterna används i Sverige både till utbyggd kollektivtrafik och vägsatsningar som Förbifart Stockholm.
En kombination av piska och morötter tycks enligt studien generellt leda till framgång. Utom avgifter och utbyggd kollektivtrafik kan det exempelvis handla om att slopa gratisparkeringen för jobbpendlare, men samtidigt erbjuda kraftigt rabatterad kollektivtrafik.
Skenande taxor
I Sverige har priserna hos de största aktörerna i lokaltrafiken stigit med 139 procent sedan millennieskiftet, snabbare och mer än konsumentpriserna i övrigt och betydligt mer än priset på bensin.
– För att minska klyftorna i samhället är det viktigt att kollektivtrafiken är tillgänglig för alla och att alla har råd att åka kollektivt. Många ondgör sig över höga bensinpriser men det är inte i första hand låginkomsttagare som kör bil.
Enligt Kimberly Nicholas premierar samhället bilkörning stort, inte minst genom det utrymme bilarna ges i staden.
– Men också genom olika stöd som fossilbränslesubventioner, skattelättnader för bilpendling och incitament för tjänstebilar som främjar körning över andra transportmedel.
– Det betyder att vi faktiskt subventionerar dem som tjänar mest, för det är de som kör mest, tillägger hon.
Forskning visar att omkring 10 procent av de européer som är beroende av bilen för att exempelvis ta sig till jobbet samtidigt är låginkomsttagare.
– Den gruppen måste skyddas av politiken genom direkt ekonomiskt stöd, istället för en allmän sänkning av priset på bensin.
Frågan är vilka åtgärder som kan förmå de som kör mest och har mest pengar att köra mindre.
– Enligt forskningen är kilometerskatt det bästa styrmedlet, att betala för hur mycket man kör helt enkelt.
15-minutersstaden
Ett annat koncept för att minska biltrafiken som just nu testas i Paris är den så kallade 15-minutersstaden. Det innebär att allt nödvändigt människor behöver ska finnas tillgängligt inom en radie av max 15 minuters promenad- eller cykelavstånd.
– Det är väldigt positivt. Den hierarki vi måste följa enligt IPCC är Undvik, Byt ut och sist Förbättra. Just nu ligger alltför stort fokus på att förbättra, exempelvis att förbättra fossilbilen till en elbil, men det är det sämsta steget.
– Att istället undvika så många resor som möjligt ger mycket större positiv effekt.
Vägen till framgång går oftast via det lokala styret.
– Vår studie visar att kommunerna stod bakom mer än 75 procent av de initiativ som minskat bilanvändningen. Det behöver vi nu när det antagligen inte kommer att finnas något tydligt klimatfokus från regeringen, säger Kimberly Nicholas.
