Oljeutsläppet efter färjan Marco Polos grundgång måste rensas bort manuellt, med händerna och simpla redskap som knivar och spackelspadar. Det är ett krävande arbete, säger Hampus Södergren, 33, som arbetar med saneringen i Krokås, Sölvesborgs kommun.

– Jag är hantverkare i grunden och har jobbat med många tunga arbetsmoment, men det här är bland det eländigaste och jävligaste jag har varit med om, säger Hampus Södergren.

– Man behöver inte direkt hjälp med att vaggas till sömn på kvällen, fyller saneringskollegan Håkan Arrskog i.

Men det jobbigaste med arbetet är inte den fysiska påfrestningen, utan den psykiska, säger Hampus Södergren, som driver ett företag inom naturturism och riskerar att påverkas allvarligt av oljeutsläppet.  

I en veckas tid sprang jag bara runt som en yr höna och visste inte vad jag skulle göra.

– Den värsta chocken har lagt sig, åtminstone för mig. Första veckan var bedrövlig. Jag sov liksom inte, i en veckas tid sprang jag bara runt som en yr höna och visste inte vad jag skulle göra. Det enda jag ville var att hjälpa till.

Och han är inte ensam. 850 personer har anmält sig som frivilliga. Den absoluta majoriteten av saneringsarbetarna är lokalbor, och sammanhållningen är stark.

– Det är den listerländska mentaliteten som skiner igenom, säger Hampus, och fortsätter: 

– Vi går alla här av samma anledning, och det är kärleken till området. Det är våra stränder, liksom, vi kan inte låta bli. Vissa brottas med att få tjänstledigt från jobbet, för man vill inte göra något annat än att vara här. Man längtar nästan till nästa dag, för viljan att göra något är så stor.

Han gör en kort paus, och konkluderar:

– Det är rätt fint att se, mitt i all bedrövelse.

Tystnad från TT-Line

Klockan var 04:55 på söndagsmorgonen den 22 oktober. Kaptenen på TT-Lines färja Marco Polo hade precis vaknat och borstade tänderna. Han reagerade på vibrationer i hytten och sprang upp på bryggan. Där verkade allt lugnt. Kaptenen tolkade det som att färjan befann sig på djupt vatten och att vibrationerna orsakats av ett motorfel, visar förhörsprotokoll som Blekinge Läns Tidning har tagit del av. Simuleringar vid Sjöfartshögskolan visar att kaptenens berättelse kan stämma.

Vid sjutiden fastnade färjan i Pukaviksbukten söder om Karlshamn. Olja och diesel började läcka ut i havet. En vecka senare lossnade färjan och drev en knapp kilometer västerut, där den gick på grund igen. Totalt 150 000 liter olja har läckt ut i havet. Färjan har tömts på olja och bogserats till Gdansk i Polen, via en åtta dagars ankring i Karlshamn.

Åklagare Adrien Combier-Hogg har utfärdat 50 dagsböter för både kaptenen och tredjestyrmannen. Orsaken är att de förlitade sig på det elektroniska sjökortet, som var missvisande. Länsstyrelsen har i sin tur anmält TT-Line för miljöbrott. 

Liksom många av saneringsarbetarna är kommunalrådet Birgit Birgersson Brorsson (S) född och uppvuxen på Listerlandet. Hon blir djupt påverkad av det som har hänt och är arg för att TT-Line har fått dispens för att köra med tjockolja, som annars är ett förbjudet drivmedel eftersom det är så miljöskadligt. 

Hur många av TT-Lines fartyg kör på den här skiten? 

– Hur många av TT-Lines fartyg kör på den här skiten? Vi får väl se om någon vill svara på det.

Birgit Birgersson Brorsson är rädd att turistnäringen skadas av oljeutsläppet. Tyska myndigheter har redan gått ut och avrått sina medborgare från att besöka området. 

– Det gör mig otroligt ledsen, kommenterar kommunalrådet.

I tolv dagar efter grundgången var TT-Line knäpptysta. Därefter uttalade sig Sverigechefen Anette Wugk på en presskonferens, där hon bad om ursäkt för det inträffade. Andreas Brachel, som är ansvarig för miljöskadehantering på företagets försäkringsbolag Gard, lovade att de skulle betala för alla som haft kostnader till följd av oljekatastrofen. Huruvida det också gäller människor som arbetat ideellt ville han inte uttala sig om. 

Sedan dess råder fortsatt tystnad från TT-Line. 

Dagens ETC har sökt rederiet upprepade gånger. I ett mejl skriver den tyska pressavdelningen att de inte kommer att ge några fler intervjuer. Sedan slutar de att svara. Telefonnumret under presskontakt på företagets hemsida går till växeln, som meddelar att de inte kan koppla vidare till pressavdelningen, utan att det är mejlkontakt som gäller. 

Har det alltid varit så, eller är det ändrat nyligen?

– Det är ganska nyligen ändrat, ja. 

Har det att göra med Marco Polo?

– Jag har inga kommentarer. 

Svänger i känslorna

Vädret är skoningslöst för saneringsarbetarna i Krokås. Regnet blåser in från sidan, kläderna klistrar sig mot huden och paraplyet vänder sig hjälplöst ut och in. För saneringsarbetarna är det svårt att se framstegen med egna ögon. När man har rensat två decimeter så tittar man upp, och inser att två kilometer återstår, berättar Daniel Nilsson som sitter på knä bland stenarna. Runt 100 000 liter olja är kvar i havet. Var vet man inte. Vart den kommer att hamna, och när, vet man inte. 

Hade varit kul att se någon jävel från TT-Line krypa ner här och känna på skiten.

– Det hade varit kul att se någon jävel från TT-Line krypa ner här och känna på skiten, säger Hampus Södergren. 

– De kan få ligga bredvid oss, de begriper ändå inte vad vi säger, säger Håkan Arrskog, som är 47 och till vardags arbetar som socialpedagog på en närbelägen högstadieskola. 

– Jag vetefan om de vågar gå nära oss, svarar Hampus. 

Det svänger häftigt i känslorna. Ofta är man arg, ibland är man ledsen. Det händer att någon börjar gråta, och då får man ge honom en kram, säger Håkan Arrskog. 

I TT-Lines tystnad florerar rykten och lokalbefolkningen pratar om individer som rör sig vid kustremsan och tar bilder på oljan, utan att presentera sig eller svara på tilltal. Det spekuleras i om de är utsända av företagets försäkringsbolag. 

Orsakerna bakom grundgången är också föremål för spekulation. Varför körde färjan innanför Hanö, istället för utanför? För att spara pengar? Vad berodde de omtalade GPS-problemen på? Kan Ryssland vara inblandade? 

Bortom tvivel är att TT-Line bär ansvaret, och ilskan mot företaget är stor. 

– Jag är skitförbannad på TT-Line. För att man inte över huvud taget kommenterar det, säger Birgit Birgersson Brorsson, och fortsätter:

– Jag fattar att folk är arga här. Jag hör det dagligen. Men det är också ett jävla anamma i folket här nere. Och det känner jag mig otroligt glad för. De säger att det är för jävligt, men att det nu gäller att kavla upp ärmarna och göra det så bra som det bara går. 

Ägs av tyska miljardärer

Lokalborna sanerar stränder, tvättar fåglar, lagar kaffe och fixar mat, berättar kommunalrådet. Och TT-Line? De betalar hyran för en lokal där föreningen Katastrofhjälp fåglar och vilt, KFV, tvättar oljan ur nedsmutsade fåglar. 50 000 kronor erbjöd rederiet ursprungligen, en summa som förhandlades upp till 150 000 kronor. Det kan jämföras med de lokala sparbankerna som har skänkt 250 000 kronor och WWF som har donerat lika mycket, vindkraftsföretaget OX2 som gett 100 000 och musikfestivalen Sweden Rock som bidragit med en summa på 50 000 kronor. 

Två tyska miljardärer äger varsin hälft av TT-Line. 84-årige Arend Oetker, medlem i fryspizzefamiljen med samma namn, som var den 19:e rikaste tyska familjen 2020, med en förmögenhet på 90 miljarder kronor. Och Bernhard Termühlen, 68 år, personligen god för tre miljarder.

Det har inte gått obemärkt förbi hos lokalbefolkningen. 

Smutsig minigås

En sjöfågel i andstorlek vaggar över vägen. Ska den vara sådär svart på huvudet? Bengt-Arne Nilsson från KFV rings in och anländer i en skåpbil. Med en stor fiskehåv är det en lätt match. Fågeln, som Bengt-Arne Nilsson artbestämmer som prutgås, verkar trött, och gör knappt ett halvhjärtat försök att komma undan.

Nu ska den lilla gåsen hem till Bengt-Arne Nilssons rehabanläggning, där den får mat, värme och vila. När fågeln har uppnått normalvikt och har en bra kondition är den redo för sin tvätt. Minst tre personer krävs per fågel: två som tvättar och en som byter vatten. Prutgåsen kan ta 30-60 minuter att få ren, uppskattar Bengt-Arne Nilsson. Den är liten och förhållandevis lindrigt oljeskadad. En svan kan ta upp mot två timmar, och vattnet kan behöva bytas 20 gånger. 

Nio fåglar har tvättats. Tusentals uppskattas vara skadade. Fler kan det dessutom bli, eftersom det är flyttfågelsäsong och många fåglar rastar i området på vägen söderut. Rapporter har inkommit om oljeskadade fåglar från Ronneby i Blekinge till Simrishamn i Skåne – en sträcka på 144 kilometer bilvägen. Det största hindret för att kunna hjälpa oljeskadade djur är att de inte låter sig infångas. Djuren måste först ha blivit så skadade eller uttröttade, att de inte kan fly undan. 

Ålakråkornas beskyddare

Mats Olsson, 71, är ornitolog och letar oljeskadade fåglar åt KFV.

– Jag hoppas innerligt och tacksamt att alla myndigheter och berörda så småningom lägger fram en stor fet faktura som TT-Line får betala, säger han, när vi ses vid Gunnön, på östra sidan av Pukaviksbukten. 

Där har han span på några nedfläckade svanar, som hittills har varit för pigga för att kunna infångas. Oljan har inte gjort lika mycket skada här som i Sölvesborgstrakterna, men här och var syns kontaminerat sjögräs och ända bort till Karlshamn (en kvart öster om där vi befinner oss) har det funnits behov av sanering. 

Mats Olsson visar filmer på oljetäckta gräsänder som fastnat vid strandkanten, och en bild på bästa vännen Bengt-Arne Nilsson som vadat ut i vattnet för att rädda en svärta. Mängder av fåglar har avlivats. Den stora majoriteten av de oljeskadade fåglarna dör.

– Vissa tänker att det inte gör någon större skillnad med en fågel mer eller mindre. Men så får vi inte resonera, vi måste göra så mycket som möjligt, när människan nu är så jävla illmarig, säger Mats Olsson. 

Vissa tycker att man inte bör hjälpa drabbade skarvar, lokalt kallade ålakråkor. De förekommer i stort antal, skitar ned, luktar illa och har i mångas ögon ett fult, nästan diaboliskt utseende. Men framför allt anses de konkurrera med lokala fiskare om fisken. Mats Olsson är av en annan åsikt. 

– De har fanimej lika mycket rätt att leva som andra fåglar. Att skylla på storskarven för att det inte finns någon fisk är fullständigt... Det är vi människor som fördärvar miljön. De har sin roll i ekosystemet, det är bara så. 

På Gunnöns västra sida syns en av de svanar vi letar efter guppande ute till havs. Den ser bättre ut än sist. Men den är ensam, vilket är lite oroväckande, tycker Mats Olsson. 

– De lever ju i par. Kompisen var smutsigare.

Kanske har den blivit sämre och dragit sig tillbaka upp på land. Men vi hittar den inte. 

Långvarig skada 

Hur länge kommer miljöskadorna från utsläppet att bestå? Buden är olika beroende på vem man frågar, men vid andra oljekatastrofer har man kunnat observera rester från utsläpp så långt som 30 år senare, berättar Sara Dreijer, programsamordnare för kust och skärgård vid WWF. 

Saneringen kommer att ta runt ett år, och kosta 100-150 miljoner kronor, pengar som kommer utkrävas av TT-Lines försäkringsbolag.

Miljöskadan från ett oljeutsläpp har två aspekter, säger Sara Dreijer: dels nedkladdning, som drabbar djur och växter direkt, dels giftverkan på sikt genom tungmetaller och andra skadliga ämnen. Det har kommit in rapporter om oljeskadade uttrar, som liksom fåglarna är helt beroende av att pälsen är vattentät. Det slutar den vara när den kommer i kontakt med olja. 

– Då förstörs djurens naturliga isolering, och de riskerar att frysa ihjäl, förklarar Sara Dreijer. 

I Pukaviksbukten, där största delen av oljan har hamnat, finns det dessutom blåstång, kransalger och ålgräsängar. Oljan kan täcka och kväva växterna, som utgör en viktig livsmiljö för snäckor och musslor och fungerar som barnkammare för många fiskarter, säger hon. 

Skriker ut i havet

I strandremsan vid Krokås sjunger Håkan Arrskog ljudligt, medan han lyfter kletig, svart substans från strand till plasthink. Jag frågar vad det är för sång. 

– Det vill du inte veta, skriv att han sjunger ”Ålafiskarens sång”, skrattar en saneringskollega. 

Håkan Arrskogs pappa innehar en av de allra sista licenserna för ålfiske, och är det någon fisk som kommer att påverkas av oljekatastrofen så är det den, säger han. Det är en känslig art som flyttar på sig vid minsta störning. Håkan Arrskog själv är, förutom socialpedagog, fiskare i femte generationen. 

– Fisket är mer än ett yrke för oss här på Listerlandet, kommenterar Hampus Södergren.

Folk som reser hit vill uppleva fiskebyarna, se fiskebåtarna och köpa färsk fisk. 

– Det är identitet, historia och kultur. För mig som driver företag inom turism är det jätteviktigt. Folk som reser hit vill uppleva fiskebyarna, se fiskebåtarna och köpa färsk fisk. 

Döda fiskar av arten tånglake har flutit i land, vilket är oroande eftersom det är en bytesfisk till torsk, lax och öring. Hur oljekatastrofen kommer att påverka Hampus Södergrens företag? Han vet inte, men under dagen har han stått och skrikit rakt ut i havet. Känslorna talar sitt tydliga språk. 

Genom sitt företag jobbar han med att anlägga konstgjorda rev, för att gynna tillväxten av torsk i området. 

– Min dröm är en friskare Östersjön med häftigare dykupplevelser och ett framtida hållbart och klokt fiske. Ett friskt hav där vi kan sälja dyr, fin, färsk råvara. Den visionen är ju jävligt avlägsen när man ligger på knä här i skiten på stränderna.