Maria Wolrath-Söderberg,
docent i retorik, Södertörns högskola: 

– Mitt svar är att det just nu inte är läge att leta ljuspunkter. De är otroligt få just nu. I själva verket har det hänt en massa saker i år som är djupt, djupt oroande. Vi har fått veta att bestånden av ryggradsdjur minskat med över 70 procent, golfströmmen har minskat med ca 20 procent, många forskare menar att vi troligen passerat möjligen att klara 1,5 graders temperaturökning och att vi med den nuvarande banan riskerar att landa på 3 grader. Sveriges utsläpp ökar just nu med 5,6 procent fast vi skulle behöva minska med ungefär 7 procent per år. Det är inte ett dugg hoppfullt. Vår krismedvetenhet är för låg. 2025 önskar jag att svenska folket fattar att det är riktigt allvarligt, men också att vi kan göra något åt saken, för det kan vi. Vi svenskar är storutsläppare globalt sett. Det betyder att vi har något att minska på och alltså kan påverka. Lever vi som vi lär får vi också kraft i internationella förhandlingar. Nu när våra egna utsläpp ökar blir vi knappast tagna på allvar.

– Med tanke på vad människan varit mäktig i tidigare kriser så hoppas och tror jag att vi kan samla ihop oss och hugga i. Det bästa en enskild individ kan göra är att agera som medborgare och som del av en rörelse: höra av sig till politiker, demonstrera, skriva insändare, driva hållbarhetsfrågor på jobbet. Vågar ta jobbiga samtal. Sedan är det också bra att se över sitt sparande och sina pensionspengar så att det inte göder fossilanvändning. Att minska sina egna utsläpp är förstås också viktigt. Kolla dina utsläpp i en klimatkalkylator och ta sedan tag i att minska de stora utsläppsposterna.

Sara-Elvira Kuhmunen
ordförande i ungdomsföreningen Sáminuorra:

– Utifrån ett samiskt perspektiv så tycker jag inte alls att det går framåt utan jag ser allt mer oroväckande på det som händer. Särskilt inom den gröna omställningen. Jag undrar vad det sänder ut för framtidstro för samiska barn och unga att ekonomiska intressen värderas högre än att jobba för alla som bor här och inte bara för företagen. Jag kommer på en enda ljuspunkt och det är att LKAB tilldelats Svenska greenwashpriset 2024. Det var bra att det uppmärksammas att deras verksamheter, särskilt i Kiruna, påverkar renskötseln och samekulturen på ett negativt sätt. Jag tror tyvärr att exploateringen av samiska frågor kommer att eskalera.

– Från ett urfolksperspektiv måste beslutsfattare inom den gröna omställningen börja inkludera oss i processen, respektera våra rättigheter och tänka på vem man gör den gröna omställningen för. Är det för den ekonomiska industrin och företagen eller kan man också ta hänsyn till människorna som bor i Sápmi och norra Sverige? Urfolk påverkas direkt av klimatkrisen och det är inte meningen att vi ska bli lidande när Sverige ställer om, så jag hoppas på mer rättviseperspektiv. Men jag känner inget vidare hopp för det. 

Björn Wiman, kulturchef Dagens Nyheter: 

– I mars i år bevakade jag en rättegång i Svea hovrätt och hörde advokaten Linus Gardell tala till försvar för en grupp klimataktivister, som i strid med tidigare praxis dömts för sabotage. Med sin framställning lyckades Gardell få hovrätten att ändra domen – och därmed i praktiken försvara demonstrationsfriheten. Linus Gardells framställning – ihop med de modiga aktivisternas aktioner – är för mig den största ljuspunkten under året. 

– I övrigt följer utvecklingen det mönster som man kunnat observera under flera år: på många fronter går omställningen mycket snabbare än vad man kunnat förvänta sig, på de flesta fronter oändligt mycket långsammare än vad man vet är nödvändigt. Jag tror att många börjar nå ett slags mognad i insikten om att hopp i denna fråga inte är detsamma som optimism. Att lära sig att leva i vår nya verklighet är detsamma som att inse att allt inte kommer att ”ordna sig”, men att det inte desto mindre är djupt meningsfullt att vara med och göra skadorna så små som möjligt. 

Annie Croona, politisk redaktör Dagens ETC:

– En höjdpunkt är den historiska klimatdomen mot Schweiz. Regeringen dömdes i Europadomstolen för att inte ha vidtagit tillräckliga åtgärder mot klimatförändringarna. Det var oerhört starkt att se Klimaseniorinnen, som består av 2 000 äldre kvinnor, driva frågan och få rätt. Dessutom gick EU-valet oväntat bra för gröna partier, inte minst i Sverige, när många väntade sig en stor framgång för ytterhögern. Det var en välbehövlig vinst i allt mörker. I övrigt har jag svårt att komma på konkreta ljuspunkter, men engagemanget bland forskare, miljöorganisationer, aktivister och klimatjournalister ger mig hopp. Frågor som tidigare kanske inte engagerat så många upplever jag har fått mer intresse bland bredare grupper, till exempel fiske och PFAS. Det har vi till exempel Naturskyddsföreningen att tacka för.

– Världens regeringar måste börja anpassa politiken efter planetens gränser. Tidöpartiernas klimatpolitik har lett till en tillbakagång i en tid när vi kraftigt behöver minska utsläppen. Även om jag har svårt att se det borde vi under 2025 se rejäla satsningar som minskar utsläppen i närtid. Om inte riskerar vi miljardböter av EU – som om inte klimatförändringarna i sig vore hotfulla nog. I Sverige hoppas jag också att progressiva partier går samman i klimatfrågan inför valet 2026. Det finns folkligt stöd för en mer ambitiös klimatpolitik och den viljan måste vi ta vara på.

Mia Rolandsdotter, talesperson Rebellmammorna:

– Rebellmammornas manifestation utanför riksdagshuset var mäktig. Det var så många kvinnor från hela Sverige som slöt upp. Tyvärr har inte politikerna i regeringen visat någon förståelse för hur akut och existentiell klimatfrågan är. Europadomstolens dom där schweiziska kvinnor fick rätt mot staten som inte agerat tillräckligt kraftfullt i klimatfrågan ger visst hopp! 

– Utsläppen måste börja gå ned. Kraftigt! Politikerna måste ta skarpa beslut som gör skillnad. Man måste börja kommunicera krisen med medborgarna. Som under pandemin. Helt enkelt ta frågan på allvar. Klimatkrisen måste kopplas ihop med krisen för den biologiska mångfalden. Man måste förstå att man inte kan offra miljön för klimatet. Tillväxt som ledstjärna måste börja ifrågasättas. Vår ekonomi måste bli cirkulär.

Ola Kalén, oceanograf SHMI:

– Inspirerande är de länder som till skillnad från Sverige är framgångsrika i arbetet med att säkra vår gemensamma framtid. Estland satsar stort på förnybart och minskar utsläppen med tiotals procent per år nu. Azorerna inför det största marina skyddsområdet i hela Nordatlanten, de kommer uppfylla den nya EU-lagen om att återställa minst 30 procent av land- och havsytan för att säkra biologisk mångfald till 2030. 

– Utsläppen kan inte fortsätta öka, vi måste på allvar börja lämna det fossila samhället. En bredare insikt måste komma om att det här handlar om civilisationens överlevnad.

Stefan Sundström, artist och författare:

– Finns det ens någon ljuspunkt? Jo, men möjligtvis att det blir tydligare och tydligare att de starka krafterna i världen som oljebolag och politiker inte är intresserade av att deras barnbarn ska överleva utan är mer intresserade av egna vinstintressen. Det syns till exempel tydligt hos Tidöregeringen, hos Romina Pourmokhtari i synnerhet, eller åtalen mot Greenpeace från Shell. Jag tycker att det är bra att det blir tydligt så att man kan välja andra vägar. Det har funnits en naivitet från många i miljörörelsen, en idé om att man ska kunna snacka sig fram till något slags konsensus. 

– Det måste till ett vetenskapligt genombrott i allmän opinion, det behövs mer kunskap. I breda folklager finns det folk som tror på helt sjuka konspirationsteorier, trots att klimatkatastrofen gör sig desto mer påmind. Klimatrörelser måste bilda breda allianser med fackföreningar för att skapa breda massorganisationer. Sedan måste man vara vaksam mot sekterism, och inte hålla på att prata om vad folk äter eller vilka resor det gör eftersom det utesluter människor. Jag har till exempel inte flugit på 15 år men jag kan inte köra ner det i halsen på folk. Att ge folk skuldkänslor är inte en bra övertalningsstrategi.

Tomas Kåberger, professor i industriell, energipolicy och styrkeområdesledare för energiområdet, Chalmers tekniska högskola:

– En fortsatt väldigt snabb och accelererande utbyggnad och vind- och solel globalt eftersom det gör att byggandet av förnybar el därmed kommer öka snabbare än fossil el. 

– Utbyggnaden måste accelerera ännu mer, den takt vi ser i dag räcker inte för att nå klimatmålen. Sverige har inte varit lika bra på den utvecklingen och måste utvecklas. Men det blir nog bra till slut för har det inte blivit bra ännu är det inte slut. 

Anton Foley, talesperson klimatgruppen Aurora:

– Den globala och nationella klimat- och miljöpolitiken fortsätter vara katastrofal, vilket vi ser inte minst i utfallet från Cop29 (och det faktum att det tilläts hållas i Azerbajdzjan från första början). Gapet mellan det som ens diskuteras, såväl på Cop som i riksdagen, och en politik i linje med forskning och rättvisa, är fortsatt svindlande och ökar för varje år. En positiv utveckling under 2024 är att fler och fler, inom och utom rörelsen, ser hur klimatkrisen är sammanflätad med andra globala kriser, och ser behovet av att bygga koalitioner med andra som kämpar emot samma system, för samma målbild. Att fler och fler ser grundorsakerna till krisen och inte bara pratar om symptomen är hoppingivande. 

– Under kommande år måste vi bli fler i rörelsen som kan sätta press på våra makthavare att hålla det de lovat. Rörelsen måste växa och fortsätta ta till alla tillgängliga medel för att jobba för verklig förändring. Vi som är emot ekocid, folkmord, kolonialism och förtryck måste stå enade, annars är vi alldeles för få och för svaga. 

Frida Hylander, aktiv i organisationen Klimatpsykologerna:

– När det gäller ljuspunkter kan man, snarare än ett stort ljus, hitta flera små utspridda över olika områden. EU:s restaureringslag som innebär att alla medlemsstater ska restaurera skadad natur. Klimatforskaren, tillika aktivisten, som blev frikänd i rätten efter att ha åberopat att han agerat i nöd med hänvisning till klimatkrisen. Att utbyggnaden av förnyelsebar energi dragit iväg med rasande fart. Att Kina möjligen redan nått peak utsläpp. Att urfolk och grupper som lever nära naturen, under Cop16-mötet, erkänts som nyckelförvaltare i att bevara biologisk mångfald. Den stora uppslutningen vid Rebellmammornas halsduksmanifestation vid riksdagen i våras. Men den ljuspunkt jag tar med mig mest från det här året är att det verkligen finns ett stort folkligt stöd, både i Sverige och internationellt, för klimatomställningen. Folk är villiga att själva bidra både ekonomiskt och med handling, men framförallt är vi många många, globalt, som önskar starkare politisk handling. Det är verkligen hoppfullt!

– 2025 tror jag att alla vi i den breda klimatrörelsen – som samtidigt kämpar för ett demokratiskt, starkt och jämlikt samhälle – borde fokusera mindre på att förhålla oss till och reagera på utspel från extremhögern och de grupper som motarbetar klimatomställningen. Istället behöver vi fokusera på att bygga: bygga gemenskap och starka sociala band. Bygga starkare organisationer och allianser, på såväl gräsrotsnivå som facklig och annan föreningsnivå. Bygga praktiska färdigheter som att odla, samarbeta och kollektivt problemlösa. Och inte minst bygga tillit till varandra och mod att gå utanför bekvämlighetszonen, höja rösterna och kräva förändring. Vi behöver parallellt arbeta för att minska utsläppen och göra oss och samhället rustade för att kunna hantera kommande kriser. Tillsammans

Gustaf Lind, generalsekreterare för Världsnaturfonden WWF i Sverige:

– Efter många turer beslutades restaureringsförordningen slutgiltigt i juni 2024. Det är en mycket viktig EU-lagstiftning för att skynda på restaurering av olika typer av ekosystem, som hav, sötvatten, naturbetesmark och skog.  

– Alla länder behöver skärpa sina klimatåtaganden under 2025 för att hoppet om 1,5-gradersmålet ska leva. EU behöver gå längre än de 90 procent nettoutsläppsminskningar till 2040 som EU-kommissionen föreslagit. Den svenska klimatpolitiken måste börja leverera rejäla utsläppsminskningar i närtid. Sverige måste ta fram en ambitiös handlingsplan för biologisk mångfald, vilket de enligt FN-åtagandet egentligen skulle ha levererat redan i år. Sverige måste också ta fram en nationell naturrestaureringsplan. Den svenska miljöpolitiken är idag kraftigt nedprioriterad och underfinansierad. 

Frida Berry Eklund, medgrundare av Klimatkollen och EU Climate Pact Ambassador:

– Den explosiva globala ökningen av förnybar energi som nu närmar sig målet som sattes vid förra klimattoppmötet om en tredubbling till 2030. Det är en ostoppbar kraft, oavsett Trump. Nu behöver kapitalet följa utvecklingen och dra undan mattan helt för det fossila. En annan ljusglimt är EU:s gröna politik som gett oss ett antal nya lagar, exempelvis om att 30 procent av skadad natur ska restaureras, samt skarpare klimatkrav på bolag gällande hållbarhetsrapportering och åtgärder mot greenwashing. Sedan ger det också hopp att det finns ett massivt folkligt stöd i Sverige för klimatomställningen och en ökande aktivism. Det är tydligt att människor har tröttnat på att Sverige är en bromskloss, inte en innovativ ledare för framtiden. 

– Ur ett svenskt perspektiv krävs en massiv mobilisering redan 2025 för att förbereda för ett politiskt maktskifte i nästa val. Vi måste se till att rösta in beslutsfattare som kan stå upp mot högernationalistiska vindar, säkra demokratin som nu monteras ner och samtidigt hantera ett planetärt nödläge. Det handlar inte om enskilda partier, utan en övergripande kraftsamling från modiga politiker som rakryggat står upp för vad som är rätt – och för en framtid värd namnet för våra barn.

Anders Wijkman, författare, miljödebattör och Romklubbens hedersordförande:

– Ljuspunkterna är få. Förhandlingarna om ett plastavtal – så viktigt att få till! – kraschade på grund av motstånd från bland annat Saudi. Båda Cop-mötena – IPCC och IPBS – slutade i relativa misslyckanden. Att rika länder inte lyckas mobilisera minst 1 000 miljarder amerikanska dollar om året för stöd till låginkomstländer är en skandal. Betänk hur stora värden som stals från kolonierna under lång tid och, därtill, hur dagens regler för handel, finanser och patenträttigheter är skräddarsydda för USA och Europa. Vi lever i en sanslöst orättvis värld. Trumps återkomst till presidentämbetet är en tragedi. För klimatet men också i övrigt. 

– Det enda positiva på klimatfronten är att kostnaderna för sol, vind och batterier fortsätter att sjunka. Vilket gör att en transformation till ett i allt väsentligt fossilfritt samhälle blir enklare. Men investeringar i låginkomstländer blir ändå inte av eftersom de flesta länder är djupt skuldsatta och räntorna därför höga. Därför är risken stor att länderna låses fast i fossilekonomin.

– Det som måste hända är att nästa Cop i Brasilien förbereds minutiöst noga och att EU-länderna tar ett beslut att EU:s samlade bidrag till fattiga länders klimatarbete skall uppgå till minst 500 miljarder dollar årligen. Vidare att arbete inleds för att på sikt slå ihop klimat- och biodiversitetskonventionerna. Synergierna är så många. Och det vi står inför är inte bara en klimatkris utan en planetär kris. Det tredje som måste hända är konventionella ekonomer inleder en självrannsakan. Hur kan man fortsatt erbjuda en ekonomisk modell där naturen ligger utanför modellen? Det kanske fungerade för hundra år sedan då befolkningen var en fjärdedels av dagens och ekonomins omsättning en mindre än en hundradel. Men idag är klimat- och ekosystemfrågorna de största utmaningarna och ekonomerna har ingenting att erbjuda till dagens tillväxtmodell som de facto håller på att krascha planeten som vårt livsuppehållande system

Mattias Goldmann, vd och grundare på 2030-sekreteriatet:

– 2024 var ett förlorat år för klimatet globalt med ett uselt Cop-toppmöte, i stora utsläppsländer med valet av Trump och i Sverige med ökade utsläpp just när de behöver minska. Men det var samtidigt året då andra kunde och behövde kliva fram –och gjorde det! Kalifornien inför elbilspremier om Trump stryker de federala, svenska kommuner skärper sina klimatmål i närtid när regeringen aktivt ignorerar de nationella, och på myndigheter i när och fjärran insisterar duktiga tjänstemän på att leva upp till de mål och krav vi som samhälle enats om. Paradoxalt nog är den främsta anledningen till oro också en anledning till hopp. Alla fruktansvärda bränder, våldsamma översvämningar, katastrofala stormar och skrämmande skred hjälper oss att förstå att klimatkrisen är akut och handlar om oss, inte "bara" framtida generationer eller andra arter. Att det behövs konkret handling nu förstår nog de flesta efter 2024.

– Det enskilt viktigaste är att all världens länder 2025 ska skärpa sina klimatåtaganden, nationally determined contributions – och att de ska få faktiskt genomslag. Mest spännande och potentiellt värdefullt är vem som kliver fram när USA tar ett stort bakåt från klimatarenan; Australien, Brasilien och Storbritannien i all ära men vi behöver Indien och Kina! Och så måste Rysslands anfallskrig mot Ukraina ta slut; både av rent humanitära skäl och för att det tar fokus från vår tids stora ödesfråga klimatet. 

Ulrika Karlsson, ordförande Himmel och jord, stiftsfullmäktigeledamot i Luleå stift, ersättare i Egendomsutskottet:

– Helt klart Svenska kyrkans skogsutredning som kom den 25 september i år. Förslagen i den innebär en tydlig förändring från kalhyggesbruket och mot ett värdigare skogsbruk. Svenska kyrkan kan som Sveriges femte största skogsägare få med sig fler skogsbolag om kyrkan bara vill och vågar ta steget. För klimatet skulle det innebära väldiga fördelar, eftersom skogen har så oerhört stor betydelse jämfört med till exempel minskat bilresande. Alla församlingars goda arbete med bland annat energieffektivisering, vegetariskt fika och värderingsförändringar. EU:s förordningar och direktiv som sätter press på Sverige att följa lagarna och uppsatta miljömål. Alla överklaganden som miljörörelsen vunnit i Mark- och Miljödomstolarna som gjort att flera skogar fortfarande finns idag.

– Kyrkomötet måste besluta att anta skogsutredningens förslag, men framförallt är det viktigt att se till att det också händer på marken. Skogsutredningen ska inte sluta som en pappersprodukt, det måste bli omedelbar verkstad av förslagen. Detta gäller i synnerhet i Sápmi med tanke på försoningsprocessen med samerna. Alla som bryr sig om naturen och inte vill riskera tipping points borde svara på remissen om kyrkans skogsutredning. Demokratin måste stärkas för miljöns skull. Vi måste få fler människor att bli aktiva medborgare för miljöfrågorna, det måste bli fler som ser möjligheterna att bli politiker och få beslutande och verkställande makt. Alla som gått ut grundskolan och lärt sig läsa och skriva klar det. Vi måste utnyttja de etablerade demokratiska systemen, där besluten tas, annars gör högerextrema grupperingar det! Stanna kvar i Svenska kyrkan och förändra skogsbruket! Himmel och jord måste få fler kandidater i alla 13 stift som kan ställa upp i kyrkovalet.  

Gustav Martner, kreativ chef på Greenpeace i Norden:

– Det har varit många ljuspunkter, som till exempel att vi lyckades stoppa Norges djuphavsgruvdrift och därmed skickat en dyrköpt läxa till de investerare som bettade på att de skulle få plundra ytterligare ett ekosystem. Tji fick dom. Att miljörörelsen fick sådant oerhört stöd från hundratusentals människor för att bevara kornas rätt att beta utomhus var också häftigt. Jag såg det också som en slags ljuspunkt när infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) började uppmana kommunerna att "stödflyga", eftersom det rimligen måste omvända den sista svenska medborgaren som till nu trott att Tidö-regeringen satsar på de mest miljöförstörande alternativen för att hjälpa den "vanliga människan". Det har också varit fint att se hur företag som till exempel Icebug och Patagonia steppar upp från näringslivets sida och visar att bara för att man är en framgångsrik företagsbyggare behöver man inte köpa Timbro-narrativ utan kan tvärtom bygga ett älskat varumärke på att vara exakt motsatsen.

– Fler människor måste använda sina maktpositioner på ett sätt så de slipper bli ihågkomna som några som fortsatte göra rika människor ännu rikare medan extremvädrena dödade fler och fler och folkmorden pågick. Så det är alltså samma sak som behövde hända 2024 och som kommer behöva hända 2026. Den evighetslånga kampen mot fossil- och vapenindustrierna är egentligen det enda business-as-usual som vi har råd med. Men det är väl de flesta av Dagens ETCs läsare med på, antar jag. Mer specifikt hoppas jag på stora skadeståndsprocesser mot oljebolag kring klimatskador och greenwashing samt att fler och fler av nya oljefältsplaner stoppas runt om i världen, så att vi får en dominoeffekt kring deras börsvärden och maktposition. Det är lättare att omstöpa ner en skadskjuten industri än en lönsam, så att säga.

Rickard Nordin (C), klimat- och energipolitisk talesperson:

– Det som verkligen är glädjande är att priset på förnybara energi och batterilagring stadigt sjunker. Dessutom installeras det mer förnybart än något annat kraftslag i världen. Även om regeringen gör allt de kan för att stoppa utbyggnaden av förnybar energi kan de inte stoppa teknikutvecklingen. Det ger mig hopp för framtiden, framtiden är förnybar, helt enkelt eftersom det är mest lönsamt.

– Sverige och världen måste först komma med nya åtaganden inför nästa klimattoppmöte. EU behöver fatta beslut om att sänka utsläppen med 95 procent till 2040. Det räcker dock inte med fagra löften. Sverige måste radikalt börja sänka sina utsläpp. Även om regeringen verkar både blind och döv för klimatutvecklingen, så måste de lyssnar på näringslivet. För jag hoppas 2025 innebär att knutna nävar i fickan hos både företag och hushåll omvandlas till knutna nävar i luften för tuff klimatpolitik. Då tvingas regeringen lyssna och vi kan få tillbaka miljöbilsbonusen, mer förnybara drivmedel och en klimatpolitik som faktiskt sänker utsläppen rejält.

Jonas Ebbesson, professor i miljörätt, Stockholms universitet:

– Det är glädjande att domstolar fortsätter att tydliggöra att stater har rättsliga förpliktelser att leva upp till i klimatomställningen. Vi har under flera år sett nationella domstolar klargöra staternas klimatansvar, med stöd av nationella lagar och med hänvisning till staternas skyldigheter enligt internationell rätt.

– Under 2024 har även olika internationella domstolar bekräftat staternas klimatansvar. Europadomstolen fastslog i målet Klimaseniorinnen mot Schweiz att Europakonventionen ålägger varje part att göra sin rimliga del för att minska utsläppen av växthusgaser, i syfte att nå nettoneutralitet inom i princip tre decennier. Och FN:s havsrättstribunal klargjorde i ett rådgivande yttrande att FN:s Havsrättskonvention medför en rad förpliktelser för att förhindra skador på havsmiljön till följd av klimatförändringar.

– Förhoppningsvis kommer Internationella domstolen till motsvarande slutsatser i sitt yttrande under 2025. Domstolarnas avgöranden löser naturligtvis inte i sig klimatkrisen, men de bekräftar staternas rättsliga skyldigheter och kan användas för att hålla stater till svars och öka pressen för en snabbare klimatomställning, bland annat inom ramen för Parisavtalet.

Ida Edling, talesperson för klimatgruppen Aurora:

– Trots att vetenskapen larmat i decennier och urfolk i århundraden, fortsätter makthavare att förvärra planetära kriser och för oss alla allt närmare planetära kollapser. Utsläppen och exploateringen av människor, djur, växter och ekosystem ökar. På global nivå vill jag därför inte prata om ljuspunkter, för utvecklingen är på väg åt helt fel håll oerhört snabbt, och vi måste inse vilken allomfattande, historisk kris vi befinner oss i. För att ta oss ur den behövs systemtransformationer. Det finns exempel på transformativa initiativ på mindre skala under 2024: urfolk har vetat i alla tider hur människor kan leva hållbart i naturen, naturens rättigheter erkänns i allt fler länder, och fler och fler grupper organiserar sina ekonomier baserat på tillräcklighet istället för evig tillväxt.

– Vetenskapen är glasklar: om vi inte innan 2030 genomför ekonomiska, politiska, sociala, kulturella och juridiska systemomställningar som är större än någonsin tidigare i historien, väntar planetära kollapser. Oerhört stora saker måste hända under 2025. Den lilla, rika grupp länder, företag och människor som bär huvudansvaret för att ha orsakat de planetära kriserna måste 1) sluta förvärra dem och 2) ta sitt ansvar att genomföra oerhört stora samhällsförändringar och hjälpa andra att göra detsamma.

Jens Holm, före detta klimatpolitisk talesperson för Vänsterpartiet, ordförande för Stockholms hamn AB:

– Det är bra att skogen kommit upp på dagordningen som en helt avgörande fråga både för den biologiska mångfalden och för klimatet. Den svenska regeringen blir alltmer ensam i världen med sitt ensidiga synsätt på skogen som bara ett potentiellt kalhygge. Det är hoppfullt att förnybart, inte minst solenergi, har vuxit så det knakar i världen. Återigen framstår Tidölaget som helt ur fas med tiden när de håller fast vid sin dyra och osäkra radioaktiva snuttefilt.

– Återupplivad mobilisering för rättvis klimatomställning och kamp för våra sista urskogar. Här finns mycket att lära av rörelser i Syd och urfolk.