”Näringslivet är Sveriges nya miljörörelse” – så löd budskapet från statsminister Ulf Kristersson (M) på sociala medier i maj i samband med att han annonserade denna fredags nationella klimatmöte. Budskapet tycks också ha varit ledstjärna för de fem rundabordssamtal om klimatomställning som klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) tillsammans med ministerkollegor hållit under våren. 

Alla utom en handfull av de totalt 73 inbjudna deltagarna på mötena (utöver statsråd och regeringstjänstemän) kommer från just näringslivet. Endast tre oberoende forskare har deltagit, och därutöver tre representanter för AP-fonder och Svenska kraftnät som formellt är myndigheter, visar Dagens ETC:s genomgång av deltagarlistorna. Vid samtalen om industrisektorns samt skogs- och jordbrukets omställning fanns inga oberoende experter eller forskare närvarande.

Tomas Kåberger, professor i industriell energipolicy på Chalmers och ledarskribent för Dagens ETC, är kritisk.
– Jag tycker att det är bra att industrin är representerad. Men vill man verkligen få ett bra beslutsunderlag borde också kritiker bland forskare och konkurrerande industrier få en chans att framföra argument. Här är det väldigt tunnsått med forskare.

Oklart syfte med mötet

Björn-Ola Linnér, professor i klimatpolitik vid Linköpings universitet, är bekymrad över att syftet med rundabordssamtalen har varit oklart.

– Regeringen har ju redan fått väldigt bra beslutsunderlag till sin klimatpolitiska handlingsplan från Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket. Om syftet är att kringgå de underlag som redan finns och säga att man har förankrat politiken på annat håll, då är det problematiskt. 

Att regeringen hittills bromsat flera nationella klimatåtgärder väcker farhågor, säger Björn-Ola Linnér.

– Frågan är därför om samtalen är ett sätt att hitta argument för att sänka ambitionerna och ta längre tid på sig i klimatarbetet. 

Men han påpekar även att flera företag har kritiserat regeringen för att inte bedriva en tillräckligt ambitiös klimatpolitik, och rundabordssamtalen kan därför ha en positiv effekt om regeringen väljer att lyssna mer på dem.

– Då kan samtalen ge klimat- och miljöministern råg i ryggen, hon har ju ett tufft förhandlingsläge i regeringen. Det är kanske en medveten strategi att syftet med samtalen är otydligt – för att undvika att Sverigedemokraterna bromsar processen i förtid, säger Björn-Ola Linnér.

”Extremt djärvt – eller dåraktigt” 

Tomas Kåberger är särskilt kritisk till kärnkraftsindustrins överrepresentation i samtalen.

– Energisamtalet är extremt i ett internationellt perspektiv. Kärnkraften representeras av flera entusiaster utan industriell erfarenhet av att bygga kärnkraft. Medan sol- och vindkraftsindustrin, som verkligen bygger, har enstaka representanter. 

Han påpekar att den globala produktionen av kärnkraftsel sjunkit sedan rekordåret 2006. Förra året minskade den på grund av olika tekniska problem. Samtidigt växte sol- och vindelen mer än 50 gånger snabbare än kärnkraften, räknat i kapacitet.

– Internationella energibyrån IEA förutser att sol och vind under 2023 kommer att växa med 440 gigawatt, betydligt mer är den totala kärnkraftens 370 gigawatt som finns i världen. Vad regeringen avsiktligt gör här är att satsa på en teknik som i verkligheten är en förlorare och hoppas att man ska kunna göra om den till en vinnare. Det är extremt djärvt – eller dåraktigt, säger Tomas Kåberger.


Tyngdpunkt på tekniska lösningar

Som Dagens ETC tidigare rapporterat har regeringen fått kritik för att bara ha bjudit in tre representanter för miljöorganisationer till klimatmötet, jämte 150 företrädare för näringslivet. Till rundabordssamtalen har inga miljöorganisationer bjudits in, och alltså endast tre oberoende forskare.

Mötet på fredag består – utöver en kort inledning, avslutning och lunchpaus – av fyra panelsamtal som äger rum mellan klockan 10.10 och 14.15. Bland paneldeltagarna finns bara en forskare: ekonomiprofessor John Hassler. Inga civilsamhällesrepresentanter deltar i paneldiskussionerna.

Näringslivets dominans i processen innebär att tyngdpunkten läggs på tekniska lösningar på klimatkrisen, säger Björn-Ola Linnér.

– Alla stora omställningar kräver förvisso tekniska innovationer, men det finns ingen stor samhällsomställning som skett enbart på det sättet. Det behövs ett helhetsperspektiv som också inbegriper hur vi konsumerar och vad vi konsumerar, alltså sociala och kulturella frågor. Det är väldigt viktigt att man kompletterar de här dialogerna med andra dialoger, där man får en bredare samhällsanalys som inte bara handlar om industrins intressen. 

Efterfrågar fler perspektiv

Maria Wolrath-Söderberg, forskare i klimatretorik vid Södertörns högskola, efterfrågar också fler perspektiv på klimatomställningen.

– Om man tänker att klimatkrisen och forskningen verkligen skulle tas på allvar, hur skulle då listan över inbjudna se ut? Ett sätt att tänka är att man skulle satsa stenhårt på beteendeförändringar och energihushållning. Det kostar nämligen minst, i pengar och resurser, och man måste ändå göra det så det är lika bra att köra igång. 

– Sedan skulle man satsa på energieffektivisering, och först därefter på ökad klimatvänlig elproduktion. Men i den nuvarande listan av inbjudna till klimatmötet ligger betoningen på ökad tillförsel. Det är i princip ingen som representerar beteendedimensionerna eller behovet att avstå eller minska vår konsumtion, och det är ytterst lite kring energieffektivisering.

Dagens ETC har sökt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.