Myndigheter, miljöorganisationer och oppositionspartier – samtliga pekar nu på minskad reduktionsplikt som högerregeringens värsta klimatsynd. Men debatten är kraftigt snedvriden, anser Stig-Olof Holm, lektor i ekologi vid Umeå universitet.
– Diskussionen drar fokus från vad Sverige kan och bör göra för att på allvar minska utsläppen, säger han.
Vid sidan av det nedlagda Miljödepartement är det framförallt en fråga som dominerat svensk miljödebatt sedan den nya regeringens tillträde. Det handlar om högerpartiernas aviserade sänkning av reduktionsplikten – det vill säga lagen som anger hur stora mängder biobränslen drivmedelsförsäljare ska blanda in i vissa fossila bränsleslag.
Frågan har vållat stor debatt och beslutet att sänka reduktionsplikten till EU:s miniminivå har kritiserats av alltifrån myndigheter till oppositionspartier och miljöorganisationer.
– Bara sänkningen av reduktionsplikten beräknas öka utsläppen med tio procent i år. Jag skulle vilja veta hur Ebba Busch som ansvarig departementschef menar att Sverige ska nå etappmålen för utsläppen till 2030 i Sverige med den här politiken, sa exempelvis MP-språkröret Märta Stenevi i en riksdagsdebatt nyligen.
Men långt ifrån alla håller med om reduktionspliktens avgörande inverkan på svenskt klimatarbete. En av dem är Stig-Olof Holm, professor i ekologi vid Umeå universitet som även är engagerad i organisationen Researchers Desk.
– Ur mitt perspektiv är debatten vi har nu helt befängd. Reduktionspliktens inverkan är småpotatis i sammanhanget och tyvärr drar nuvarande diskussion fokus från vad Sverige kan och bör göra för att på allvar minska klimatutsläppen i den takt som krävs, säger han till Dagens ETC.
Mer skada än nytta
Stig-Olof Holm hör till den växande forskarskara i världen som varnar för en övertro på biobränslet som klimatverktyg – i synnerhet när råvaran kommer från skogen. Beräkningar visar att dessa tvärtom kan göra mer skada än nytta i klimatarbetet. Det gäller särskilt om en stigande efterfrågan på biobränsle leder till ökade avverkningsnivåer och ett än mer intensivt kalhyggesbruk.
– Biobränslen är förnybara till skillnad från fossila bränslen – men tidsaspekten, eller den så kallade kolåterbetalningstiden, avgör om och i så fall hur väl de fungerar som klimatverktyg. Det är stor skillnad på biobränslen från exempelvis ettåriga grödor och biobränslen från svenska skogen. I det senare fallet tar det 80–100 år för nya träd att växa upp och kompensera för de biogena utsläppen. Och om biodieseln är gjord på palmolja från Sydostasien är det en katastrof för klimatet, säger Stig-Olof Holm.
Att siffror som nu lyfts fram i debatten generellt pekar på stor klimatnytta beror, enligt honom, på att uträkningen utgår från föråldrat sätt att se på biobränslen som koldioxidneutrala – oavsett var och av vad de har producerats.
– De verkliga utsläppen från biobränslen döljs i den officiella statistiken genom att man bara tar hänsyn till skogens så kallade nettoinlagring. Genom att bortse från tidsaspekten kan det alltså framstå som att utsläppen sänks i ett slag bara genom att byta ut fossilt till biobränsle.
Anser du att vi helt ska slopa reduktionsplikten?
– Ur ett klimatperspektiv kan kanske vissa biobränslen bidra lite på mariginalen. Men det behövs ordentliga livscykelanalyser och att Klimatpolitiska rådet, Naturvårdsverket med flera sätter sig ner och tittar på den övergripande bilden gällande olika typer av biobränslen, sett till tidsfaktorns avgörande betydelse i klimatsammanhanget.
Flera larmrapporter
Inför klimatmötet Cop27 som inleds på söndag har det kommit flera rapporter som visar att världen är på väg att överstiga Parisavtalets önskvärda 1,5-gradersmål med råge. Just nu går vi mot katastrofala tre graders upphettning om ingenting drastiskt sker. Det innebär att vi ganska snabbt kan komma att passera flera kritiska så kallade tröskelpunkter – som gör att klimatsystemet går från ett klimatsystem till ett annat på väldigt kort tid.
Om Sverige på ett rättvist sätt ska leva upp till Parisavtalets mål behöver våra utsläpp minska med drygt 20 procent årligen, enligt WWF och Uppsalaforskare som räknat fram en koldioxidbudget för Sverige.
Minskad skogsavverkningsgrad skulle, enligt Stig-Olof Holm, vara det absolut mest effektiva sättet för Sverige att klara detta.
Snabb klimatnytta
Påståendet stöds av en rapport från bland annat Umeå universitet som visar att minskad avverkning skulle ge omedelbar och stor klimatnytta genom att större mängder koldioxid fångas in i träd och mark.
– Idag avverkar vi omkring 95 procent av tillväxten i skogen. Om vi minskar den graden till 60–70 procent skulle det räcka för att kompensera för samtliga fossila utsläpp i Sverige.
Tiden rinner ut och istället för att vidta snabba effektiva åtgärder diskuterar vi smååtgärder.
Då skulle hela diskussionen om hur vi ska nå våra klimatmål vara klar, säger Stig-Olof Holm.
– Samtidigt måste vi, utifrån rättviseperspektivet och det faktum att Sverige är ett rikt land, naturligtvis även vidta även andra åtgärder som att dra ner på konsumtionen, minska bilåkandet och bygga ut koldioxidfri energi såsom vindkraft och solenergi, men med hänsynstagande till andra viktiga intressen som till exempel renskötseln.
Alla klimatåtgärder som diskuteras nu – när klimatkrisen redan är här – måste utgå från koldioxidbudgeten och hur akut läget är, påpekar Stig-Olof Holm.
– Nuvarande debatt tyder tyvärr på kunskapsluckor inte bara bland politiker utan också inom miljöorganisationer och myndigheter. Tiden rinner ut och istället för att vidta snabba effektiva åtgärder diskuterar vi smååtgärder som inte kommer att hinna bidra till att rädda oss undan klimatkatastrofen.
