Försöket med förnybar energi är de positiva till, även om de är lite osäkra på i vilken grad det påverkar just dem.
– Det är ju Eon som har hand om ledningarna, men den vi har avtal med är någon annan. Fast det där med förnybart är bra, så vi funderar på att byta, säger Pelle Olsson.
Britt-Marie Mogensen driver en fotvårdsmottagning några hus längre bort.
– Jag vet verkligen inte hur det fungerar eller hur det påverkar mig, säger hon.
Men att strömmen har kommit som den ska, även efter projektet startade, är hon säker på.
– I mitt arbete är jag helt beroende av det. Lokalen jag har hade blivit helt mörk om inte lampan fungerade. Men det har inte varit några problem.
Snabbaste vägen
För Stina Albing, projektledare och kommunikationsansvarig för projektet i Simris, är det bara goda nyheter att byborna inte har märkt att de var femte vecka har kopplats bort från det vanliga elnätet.
– Det är tanken. De som bor i byn ska kunna leva precis som vanligt, säger hon.
Att det råder viss förvirring om hur allt fungerar är inget som förvånar henne.
– Jag hade ett möte med den vallonska energiministern för ett tag sedan. En del av tiden gick åt till att förklara att vi i Sverige har två fakturor för elen, så även de som är verksamma inom området kan bli förvirrade, säger hon.
Men oavsett vem de har som leverantör, så är det nu anläggningen med sol- och vindkraft som levererar elen till dem som bor i byn.
– Elektronerna tar alltid den snabbaste vägen. Bor du bredvid ett kärnkraftverk, så är det i praktiken därifrån din el kommer. Valet av bolag spelar bara roll för vem som fakturerar för vad, säger Tomas Johannesson, elteknisk ingenjör och den som har byggt upp systemet i Simris.
Syftet med projektet är att testa hur energin från vind och sol kan tas tillvara på bästa sätt. Till det finns flera sidoeffekter. Ett mikronät, liknande det som nu byggts upp i Simris med enbart hållbar energi, skulle kunna användas lokalt på andra håll, exempelvis på öar som har problem med tillförlitligheten i det ordinarie elnätet.
Musangrepp
Grunden för projektet, som ska pågå i tre år, är ett vindkraftverk och en solcellsanläggning som redan fanns i byn. Anläggningarna har kompletterats med ett batteri och ett reservaggregat som drivs på förnybart bränsle. Eftersom vindkraftverket och solcellerna producerar mer energi än vad byborna vid olika tillfällen konsumerar laddas batteriet upp. Överskottet går i normala fall till det vanliga elnätet. Reservaggregatet kan behövas de veckor då byn kopplas bort från elnätet, i de lägen när varken vindkraftverket, solcellerna eller batteriet kan leverera.
I vintras startades testerna där byn var femte vecka skulle klara sig enbart på vad mikronätet med förnybar energi producerade.
– Det var svåra förhållanden med en ovanligt kall vinter, vilket ledde till att det också blåste mindre än vanligt. Att vårt nät klarade det visar att det verkligen fungerar, säger Tomas Johannesson.
Till motgångarna hörde att anläggningen utsattes för ett mindre sabotage, då möss hade tagit sig in och gnagt på batteriets kablar.
– Att det händer saker som påverkar elförsörjningen är sådant vi alltid måste räkna med. Den här gången fick vi laga kablarna. En annan gång kan det vara blixten som slår ner, säger Tomas Johannesson.
Ändrar temperatur
Mikronätverket är det första steget i processen. Steg två, som startar inom kort, innebär att de hushåll i byn som väljer att delta kommer att utrustas med styrenheter för värmepumpar och varmvattenberedare. Det finns också en frivillig del där hushållen till ett reducerat pris kan installera egna solceller med ett mindre batteri, där hushållet kan lagra sin överskottsenergi. Ett trettiotal hushåll har gått med.
– Med styrenheterna kan vi reglera hur energin används. När det är överskott i produktionsdelen kan vi skruva upp värmen maximalt en och en halv grad i befintlig värmepump eller öka värmen i varmvattenberedaren. När det tvärtom konsumeras mer än vad som produceras så kan vi på motsatt sätt fördela energin bättre genom att sänka värmen, säger Stina Albing.
En viktig del i projektet är att involvera byborna i det. Flera möten har hållits där Eon informerar och samtalar med de boende.
Syftet är att de boende ska kunna dra nytta av testförsöket i sin vardag. På Eons hemsida går det att se hur mycket energi solcellerna och vindsnurrorna producerar. När de arbetar för fullt produceras det mer el än vad byn konsumerar. De veckor när byn kopplas bort från elnätet är detta el som inte kan sparas.
– Det är då läge att dammsuga samtidigt som man kokar sin potatis och sätter igång andra hushållsmaskiner. Vi är bara glada för om den el som produceras kommer till nytta, säger Stina Albing.
Öka konsumtionen
En annan plan Eon har är att skapa en app som gör att byborna kan få en signal i realtid när det är läge för ökad konsumtion.
– Vi hade tänkt ha med den redan nu, men medelåldern i byn är hög och den digitala utvecklingen har inte slagit igenom än, säger Stina Albing.
Simris är först i Europa med att testa så mycket ny energiteknik samtidigt på en plats. Försöket finansieras av EU och flera länder följer resultaten. Att projektet hamnade i Simris berodde på att det var där Ola Jönsson, som sedan fick smeknamnet Sol-Ola, bodde. Ola Jönsson var en 13-årig bondpojke i Simris när han i ett slag förvandlades till en miljöaktivist.
– Jag läste om atombomberna som föll 1945 och vad de ställde till med, och kände att detta med kärnvapen är något vi inte vill ha här ... Jag vet inte hur många skosulor jag har slitit ut på att gå och demonstrera utanför Barsebäck, Forsmark och allt vad de heter, säger han.
Han lät bygga sammanlagt fyra vindkraftverk i sin hemby, där ett av dem nu ingår i försöket. När militären satte stopp för fortsatt utbyggnad av vindkraften, så byggde han en solcellsanläggning, som också den ingår i försöket.
Ola Jönsson följer det arbete som har startat kring hans gamla anläggningar. Men även om han är nöjd med att utvecklingen går i rätt riktning tycker han att bolaget går väl försiktigt fram.
– Om det var mitt projekt så skulle jag ha byggt vidare och satsat på fler vindkraftverk, säger han.