Smärtgränsen är redan nådd

Det var alltså nästan 40 år sedan jag tog bilden. Sedan dess har skövlingen fortsatt med ett allt mer sargat skogslandskap. Idag är smärtgränsen nådd.

För exakt 20 år sedan gav Göran Greider ut boken ”Fucking Sverige – byn, bruket, skogen – en modern Dalaresa”. Den mest omfattande delen handlar inte om drömmen om landsbygden och om röd politik. Nej, förvånande nog dominerar skogen sidantalsmässigt.

Jag och några till fungerade som ciceroner i urskogar och på hyggen i norra Dalarna. När Greider försöker summera boken i epilogen skriver han: ”skogsvännerna traskar vidare i skogarna. De hittar hyggen som gör dem förbannade. Jag tröstar dem, säger: Förr eller senare bryter den stora skogsdebatten ut. Det måste den göra.”

Och nu är den här. Skogsdebatten har fyllt tidningarna sedan i vintras. En ny skogsutredning har lagts fram. Den innebär fortsatt högintensivt skogsbruk med kalhyggen. Trots detta rasar skogsbrukets representanter i remisserna som precis lämnats in. Mest rasar de över den nästan enda bra delen av utredningen, att spara den skyddsvärda fjällskogen i Sverige. Nej, nej, den ska avverkas.

Och inte nog med det. Nedanför fjällskogen ska marken brukas ännu hårdare och leverera massor av bioenergi, med resultatet att koldioxidutsläppen från skogen kommer att öka de närmaste årtiondena.

Ingen politiker eller klimatforskare säger att det räcker med att minska utsläppen av koldioxid med 30 eller 40 procent. Alla vet att det inte kommer att fungera. Det märkliga är att vetenskapen vet precis lika bra att det inte kommer att fungera med för små arealer skyddad natur för att rädda den biologiska mångfald som är grundfundamentet för vår överlevnad. Men sådana fakta ignorerar de flesta politiker. 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.