De senaste 250 åren har, enligt beräkningar, minst en tredjedel av alla antropogena koldioxidutsläpp skapats genom avskogning och utsläpp från jordbruksmarker. Jorden förlorar kol när gräsmark omvandlas till jordbruksmark, och när marken plogas och lämnas bar så att svampar och bakterier inte får tillräckligt med föda att jobba med.

– Svampar och bakterier äter dött organiskt material och frigör kväve, kol och fosfor som de levande växterna sedan kan ta upp igen. Ungefär hälften av materialet blir koldioxid och hälften biomassa. Det är ett kretslopp, säger Katarina Hedlund, professor vid Biologiska institutionen, Lunds universitet.

De levande växterna fångar upp kol i form av koldioxid, som består av en kolatom och två syreatomer, ur atmosfären i sin fotosyntes. Det mesta av syret släpps tillbaka till atmosfären medan kolet omvandlas till kolhydrater. En stor del av kolhydraterna transporteras genom växternas rotsystem och blir till föda för mikroorganismer som omsätter materialet till koldioxid och tackar för måltiden genom att ge tillbaka mineraler till växten.

– Mikroorganismerna andas ut koldioxid precis som vi gör. Det är när mer kol avgår via respirationen än det som binds in via dött växtmaterial som koldioxidhalten i atmosfären ökar, säger Håkan Wallander, professor i markbiologi vid Lunds universitet.

FN jobbar för mindre plogning

När vi plogar, odlar monokulturer och lämnar jorden bar förlorar vi svampar och bakterier – och därmed binds mindre kol i jorden. Stora mängder organiskt material i marken fungerar kolbindande. Kolförlusten bidrar till klimatförändringarna, samtidigt som förutsättningarna för matproduktion försämras.

– När kolhalten minskar blir jorden mer känslig för erosion, den läcker mer näring och kräver mer gödsel för att ge bra skördar, vilket kan spä på klimatutsläppen, säger Håkan Wallander.

FN arbetar sedan flera år för att få lantbrukare att gå över till ett jordbruk i större balans med naturen. Metoden kallas Conservation Agriculture och bygger på tre huvudprinciper: minimal plöjning, växtvariation och marktäckning och går ut på att ta hjälp av svampar, bakterier och maskar.

– Många svenska lantbrukare jobbar redan med reducerad markbearbetning, men det finns stor utvecklingspotential. Fördelarna med Conservation Agriculture är många. Det ger högre skördar, kräver mindre arbetsinsats och bekämpningsmedel och sparar diesel vilket gynnar både klimatet och lantbrukarens ekonomi, säger Katarina Hedlund.

Ju mer konstgödsel och plogning vi använder desto mer gynnar vi bakterier på bekostnad av svampar.

– Mindre markbearbetning, större tillförsel av organiskt material och fleråriga grödor gynnar svamparna som är bra på att lagra kol i marken och ger högre mullhalt i jorden, säger Håkan Wallander.

”Inget hett ämne på Cop21”

Mull är organiskt material och består till stor del av kol. Mull i jorden är bra för växtligheten, men det gäller att odla rätt.

– Åkermark med mycket höga mullhalter kan ge stora utsläpp av metan och lustgas om vi inte odlar dessa smart och har ett växttäcke året runt, säger Katarina Hedlund.

En annan viktig del av hållbart jordbruk är så kallat roterande betesbruk, som imiterar hur vilda djurhjordar betar marken på en plats för att snart bege sig vidare. Tanken är att gräset aldrig ska betas till rötterna. Då förstärks fotosyntesen och växterna kan fånga upp mer kol ur atmosfären. Samtidigt gödslar djuren marken.

Trots FN:s arbete för mer hållbara jordbruksmetoder är det inte ett av de hetare diskussionsämnena under det pågående klimattoppmötet i Paris, enligt Katarina Hedlund.

Det kan bero på att det finns mycket kvar att lära om jordens kolbindande kapacitet och processerna som pågår under jord.

Forskarna har insett jordens betydelse för klimatet men det råder fortfarande delade meningar kring de olika metoderna för att lagra kol i marken. Köttbonden och skribenten Simon Fairlie sammanfattar läget i sin bok Meat: A benign extravagance: ”För varje vetenskaplig artikel, som visar att en viss metod för att bruka marken kommer att öka mängden markbundet kol, så finns det en annan som visar att under andra förutsättningar, så kommer effekten att vara den motsatta.”

– Jag tror på en framtid med mer perenna grödor, som exempelvis perennt vete. Det har enorma rotsystem som stannar i marken när vetet skördas, säger Håkan Wallander.

Ingen vet ännu hur stor inverkan på klimatproblemet en övergång till kolbindande jordbruk kan få, forskarnas uppskattningar varierar stort. Däremot är de flesta eniga om att det råder kolunderskott i våra jordbruksmarker och att det går att återföra kol ur atmosfären till jorden – utan att egentligen riskera någonting, inte ens jordarnas avkastning som tvärtom skulle bli minst lika stora, eller större.

Klimatbudgeten som räddar världen

Stoppad skogsavverkning

Skogsskövling är en större källa till utsläpp än hela världens samlade transporter och jordbruk. Förra året gick ett flertal stater och företag samman för att stoppa avskogningen till en beräknad årlig kostnad på 10 miljarder kronor till 2030. Genom att satsa det dubbla under tio år skulle 700 miljoner hektar skog också kunna återställas, vilket motsvarar en yta dubbelt så stor som Indien.

Minskad biokraft

Klimatbudgetens förslag om förnybar elproduktion och energieffektivisering skulle efter tio år ge Sverige ett energiöverskott på 170 TWh. Därmed är kärnkraftens bortfall på 63 TWh täckt, liksom all uppvärmning och hela fordonsflottans behov av energi (motsvarande 73 TWh). Sedan finns ytterligare 20 TWh tillgodo, som kan användas för att minska eldningen av biobränslen med 25 procent, vilket i sin tur skulle öka skogens nettoupptag av växthusgaser.

Läs hela klimatbudgeten här