Enligt forskare på Lunds universitet är ett barn mindre föräldrarnas viktigaste insats mot klimathotet.
Beräkningarna är helt sanslösa (se ledaren i Dagens ETC 5/3). Men icke desto mindre drar skribenter i DN och andra medier på att det här rentav är viktigare än att inte flyga. De kallar det ”flerbarnsskam”, som svar på ”flygskam”.
Det här är en absurd diskussion som inte blir bättre av att den faktiskt döljer vad som händer i våra samhällen.
Det är inte antalet barn det handlar om. Inte igår, inte idag och inte imorgon.
Låt oss först titta på en enkel kurva över svenskt barnafödande (se diagram 1). Det har varit förhållandevis konstant under drygt 40 år – det är faktiskt tio procent lägre idag jämfört med 1975. Det finns ingen som helst grund för att tala om ”flerbarnsskam”. Lägger vi sedan till utvecklingen av det globala flygandet ser vi att det senare har ökat dramatiskt. Det finns all grund i världen för att tala om flygskam!
Samtidigt som antalet födda barn minskar med tio procent har antalet flygkilometrar tiofaldigats. Om det var barnen som var orsaken till klimatutsläpp borde utsläppen tvärtom minskat.
Men uppenbarligen klarar vuxna människor av att förstöra klimatet oberoende av hur många barn de skaffat.
Barn eller gamla?
Ännu mer absurda blir teorierna om man på allvar menar att fler barn är dömda att automatiskt skapa mer utsläpp. Den teorin skulle nämligen få fasansfulla konsekvenser om den överförs på den del av befolkningen som verkligen ökar – och inte som barnen, minskar som andel.
Låt oss titta på de riktigt gamla (se diagram 2).
Om klimathotet verkligen beror på antalet individer så är den mest dramatiska förändringen hur mycket äldre vi blivit per invånare. (Att det sjunkit de allra sista åren beror troligen på att vi fått fler nya svenskar, inte på att livslängden minskar generellt).
Jämfört med 1975 har antalet riktigt gamla ökat med två och en halv gång. Det är inget problem.
För oss är gamla som får leva länge en seger för jämlikhet och välstånd – inte ett hot mot klimatet.
Om man läser forskarnas teser finns det egentligen bara en sak att säga.
Det vore betydligt hederligare och tydligare om de räknade ut hur klimatet skulle förändras om självmorden ökade i Sverige. Eller om ättestupan infördes igen.
Nej, det menar såklart ingen. Så kan man inte diskutera.
Men när diskussionen kretsar kring att de som föder fler barn förstör klimatet är det faktiskt precis den teorin som drivs. Och den är fel.
Det är inte barn eller gamla, ja inte ens de medelålders, som skapar klimathotet.
Istället är det en liten grupp i samhället som står för majoriteten av utsläppen. Det handlar om mindre än hundra företag globalt som skapar hälften av alla utsläpp och det är politiska beslut som låter den fossila industrin få fortsätta med förstörelsen.
Visst kan vi alla, var och en, göra en insats för att minska klimathotet. Men bara om vi lever. Och bara om barnen får växa upp och ta kamp mot de vuxna debattörer som tror att de kan skylla ifrån sig och peka på barnfamiljen som världens stora bov.
