– Området är beläget i en svag, ganska fuktig ravin med rikt växtliv. Järpen älskar de här biotoperna. Den är hårt trängd i södra Sverige och ett av få revir fanns där, så det är en stor förlust, säger han. 

I området fanns även den fridlysta talltitan.

2021 avverkningsanmälde markägarens ombud, skogsindustrikoncernen Södra skogsägarna, området till Skogsstyrelsen. Det uppmärksammade Tjusts skogsgrupp, vilket gjorde att ärendet hamnade i Mark- och miljödomstolen.

I februari i år förbjöd domstolen all avverkning i området, med motiveringen att varken Skogsstyrelsen eller Södra skogsägarna redovisat hur de fridlysta arterna skulle skyddas vid en avverkning. Domstolen återförvisade ärendet till Skogsstyrelsen för vidare utredning.

Avverkad efter icke-beslut

Då drog Södra skogsägarna tillbaka sin avverkningsanmälan. Där kunde historien ha slutat. Men ett drygt år senare lämnade skogskoncernen in en ny anmälan om avverkning för samma område. 

– Skogsstyrelsen lovade då att väga in domstolens tidigare föreläggande för området, säger Magnus Kasselstrand.

Det gjorde inte myndigheten, och när en medlem från skogsgruppen besökte området i början av december var skogen borta.

– Södra skogsägarna hade avverkat skogen utan minsta tecken till hänsyn för de fridlysta fåglarna.

Vad hade hänt? Eftersom Skogsstyrelsen inte hade fattat något beslut alls under de sex veckor myndigheten har på sig innan det är fritt fram för skogsägaren att inleda en anmäld avverkning så högg Södra ner skogen. 

”Inte straffbart”

Enligt Jan Darpö, professor i miljörätt vid Uppsala universitet, har Södra agerat ”oaktsamt i förhållande till artskyddet” eftersom det var känt att avverkningen kunde störa de fridlysta arterna.

– Men det är inte straffbart. Verksamhetsutövaren har visserligen ett ansvar att följa lagen, men eftersom domstolen skriver att det finns ett ”starkt indicium på att området ingår i ett fortplantningsområde för arterna” blir det svårt att straffrättsligt hävda att avverkningen medförde en avsiktlig störning av fåglarna, säger han.

”Liknar domstolstrots”

Däremot faller ansvaret tungt på Skogsstyrelsen, enligt Jan Darpö. Alla avverkningsanmälningar som inkommer till myndigheten matas in i ett automatiskt granskningssystem där olika skyddade intressen, som nyckelbiotoper och skyddade arter, ska finnas inlagda som kartskikt. Om en avverkning berör ett sådant intresse ”flaggar” systemet, vilket innebär att en handläggare ska bedöma ärendet. 

– Skogsstyrelsen borde, i samband med att man avskrev den första anmälan, ha fört in informationen att området kunde hysa hotade fågelarter och domstolens utredningskrav i sitt granskningssystem, säger han.

I så fall hade inga avverkningar kunnat ske utan att en konsulent tittat på det nya ärendet, enligt Jan Darpö.

– Att inte lägga in informationen liknar domstolstrots och är så anmärkningsvärt att JO borde titta på fallet, säger han. 

Han framhåller också den så kallade Enköpingsdomen från Svea hovrätt.

– Den domen gällde tjänstefel och illustrerar att resursbrist och liknande skäl inte kan användas som en ursäkt för att inte uppfylla sitt ansvar som tillsynsmyndighet.

Markägarens ansvar

Enligt Olof Ekström, miljöjurist på Naturvårdsverket, har den som avverkar skog alltid ett ansvar att följa miljölagstiftningen.

– Inför en avverkning måste markägaren undersöka vilken påverkan den får på fåglars fortplantningsområden inom den yta där träden ska fällas, säger Olof Ekström. 

Detta gäller även sedan regler om fridlysning av fåglar, som Södra Skogsägarna tidigare har hänvisat till, har ändrats.

– Även om markägaren inte har hört något från Skogsstyrelsen ska markägaren ta reda på om det finns en artskyddsdispens och vid behov ansöka om en sådan hos länsstyrelsen.

Om systemet inte ens flaggar för ett förbud utfärdat i domstol är det illa genomfört.

”Riskfritt bryta mot lagen”

Händelsen visar att Skogsstyrelsens granskningssystem inte fungerar anserJan Darpö.

– Om systemet inte ens flaggar för ett förbud utfärdat i domstol är det illa genomfört. Mark- och miljödomstolen har varit mycket tydliga med att myndigheten är skyldig att vidta åtgärder för att skydda de här miljöerna. Att inte göra det bryter mot miljölagstiftningen, säger Jan Darpö, och fortsätter:. 

– Vi är skyldiga att ha ett effektivt och fungerande granskningssystem enligt EU-lagstiftning.

Enligt Daniel Bengtsson, fågelskyddsansvarig på Birdlife Sverige, är Skutterstad-fallet knappast unikt.

– Det händer återkommande, vi har konstaterat flera liknande fall. Ännu vanligare är emellertid att avverkning sker innan Skogsstyrelsen hunnit fatta något formellt beslut, eller innan domstolen hunnit ta ställning till vårt överklagande. Det är således riskfritt att bryta mot artskyddsförordningen för de verksamhetsutövare som vill det, säger han.

”Inga enstaka misstag”

Magnus Kasselstrand vid Tjust skogsgrupp säger att Skogsstyrelsen i Kalmar län ”i stort sett slutat fatta formella beslut”. 

2023 fann miljögruppen rödlistade och fridlysta arter vid ett 60-tal anmälda avverkningar i länet, berättar han.

Det handlar inte om några enstaka misstag.

– I nästan alla de här fallen har vi lämnat in en begäran om skyddsåtgärder till Skogsstyrelsen som inte fattat ett enda beslut i något av dessa ärenden. Ett flertal skogar har därför avverkats utan att några skyddsåtgärder har vidtagits. 

Enligt Magnus Kasselstrand har Södra skogsägarna satt i system att avverka skog i Småland, i strid med artskyddsförordningen och miljöbalken. 

– Det handlar inte om några enstaka misstag. Vi har hittills lämnat in tolv polisanmälningar mot Södra skogsägarna eftersom Skogsstyrelsen inte gör något för att stoppa det här, säger Magnus Kasselstrand.