Skogar och våtmarker räddas med global sajt

Idén till en slags Google Maps för naturen kom från forskaren Thomas Crowther efter att tidskriften Science 2019 publicerade artikeln ”The global tree restoration potential”. Artikeln, som tagits fram av forskningsgruppen Crowther Lab, presenterade en ny modell för att mäta hur mycket skog som kan återställas i världen och hur det skulle kunna mildra den globala upphettningen.  

– Sedan tidigare visste vi att det växer 3 000 miljarder träd på jorden idag. Det revolutionerande med artikeln var att den visade att det finns plats för 1000 miljarder nya träd att växa utanför områden som används till bostäder och jordbruk. Forskarna räknade ut att vi på så sätt skulle kunna binda upp till 30 procent av koldioxiden i atmosfären – alltså årtionden av mänskliga utsläpp, säger Clara Rowe, vd för Restor, till Dagens ETC.  

”Ingen patentlösning”

Artikeln fick stor uppmärksamhet och alla pratade om vilken potential som låg i att plantera träd, bland dem klimat­aktivisten Greta ­Thunberg. Även World Economic Forum och den brittiska antropologen Jane Goodall lanserade kampanjer för att återskapa skog och bevara träd.  

– Samtidigt framfördes kritik om att det inte räcker med att plantera träd för att minska utsläppen, något vi till fullo är medvetna om. Vi anser att det här måste vara en av flera lösningar, det är ingen patentlösning. Det är också viktigt vilken sorts träd som planteras och var, och att man tar hänsyn till lokalbefolkningen. 

Med Restor, berättar Clara Rowe, vill man nå ut till lokala aktörer. Plattformen utvecklades i samarbete med Google, som byggde första versionen i augusti 2020. Sedan lämnades den över till Restor, som har fortsatt att utveckla sajten.  

Data ger översikt

De projekt som anslutit sig sysslar med allt ifrån att återplantera träd till skogsjordbruk, restaurering av betesmark och våtmarker samt återskapande av korallrev och ålgräsängar. 

På Restors karta går det att klicka sig fram till olika projekt världen över och läsa om markens status vid start och hur det är tänkt att se ut efter återskapandet. Medlemmarna fyller också i vilken typ av stöd de behöver och lägger upp bilder från projektet. Utöver det finns uppskattningar från Restor om hur mycket kol som finns i marken idag och hur mycket som beräknas finnas när marken har återställts. Restor tillhandahåller även mätningar om vatten i atmosfären och vilka träd, växter, djur och befolkning som finns i området. 

– Det här blir ett sätt för varje enskild aktör att veta var de står idag, och hur de kan utvecklas över tid. Sedan funderar vi hela tiden på vad vi kan lägga till och hur vi kan hjälpa användarna att få ut så mycket som möjligt av uppgifterna. 

Gick med för att nätverka

David Roxendal är en av dem som anslutit sig till Restor i Sverige. Han och frun ­Eliza bor utanför Garpenberg i ­Dalarna där de i april 2020 köpte 13 hektar mark som till största delen består av kalhygge. Nu låter de den naturliga växtligheten återvända, samtidigt som de jobbar på att skapa en matskog. 

David Roxendal förklarar att de gick med i Restor främst i syfte att nätverka och för att få verktyg som de inte själva har tillgång till.  

– Förhoppningen är att mätningarna ska hjälpa oss att hålla koll på olika värden över tid, som till exempel mikroliv i jorden. I framtiden kan det här bli ett värdefullt sätt att se på jordbruk och skogsbruk, där man bygger upp värden och lagrar kol på ett trovärdigt sätt. 

Samtidigt ifrågasätter han begreppet återskapande, eftersom det egentligen är något naturen klarar av helt på egen hand. 

– Det är väldigt svårt att överlista naturens egen visdom. Om vi bara låter den vara, växer det så att det sprutar. Och till skillnad från i monokulturer med tall eller gran får vi en enorm mångfald med mycket lövträd och annat som vi så småningom kan gå in och peta lite i för att skapa de miljöer vi vill se.  

”Politiken hänger inte med”

David och Eliza utgår från perma­kultur i sin skogsträdgård. Hittills har de släppt fram hassel, som de beskär på ett sätt som gör att den ger mer skörd. De jobbar också med att ympa in fruktträd i vilda träd, till exempel päronträd på rönn. De har odlat tomater och gurkor som klättrar upp i björkträd och till och med vindruvor och mini-kiwis som klättrar upp på granstam. Metoden har väckt stort intresse och de har hållit i flera guidade visningar och kurser. 

– Men allt beror på förutsättningarna. Man kan inte bara trampa in i en barrskog och tro att det ska gå att göra en trädgård. Därför är det kul med ett kalhygge där det fortfarande är mycket ljus eftersom träden är så små.  

Den största utmaningen i att återskapa natur med rik biologisk mångfald är att politiken inte hänger med i nödvändig takt, anser David Roxendal.  

– Det finns inte mycket naturlig skog kvar. Det kommer att ta mer än 100 år att få tillbaka de natur­värden som finns i den skog som huggs ned idag. Och enligt många har vi bara 20–30 år på oss att fixa det. Så det är verkligen dags att ställa om. Det känns bra att vara en del av den omställningen, även om vårt projekt är väldigt litet i global skala.   

Fler åtaganden än tidigare

Clara Rowe säger att den senaste klimatkonferensen, COP26, var en viktig milstolpe för dessa frågor som började diskuteras mer på allvar.  

– Det gjordes fler åtaganden än tidigare att återskapa natur, vilket återspeglas i ­sluttext­en. Sedan måste det förstås visas i konkret handling. Men flera länder lovade omedelbara åtgärder för att skydda naturen och att övergå till mer hållbara odlingsmetoder.