– Jag skäms när jag träffar internationella kamrater, vi är ju sämst i klassen. Jag saknar engagemanget och prioriteringen av detta som en viktig fråga. Det är klart att de säger att det är jätteviktigt, men då är ju frågan vad är det de gör?
Det säger Ulf Jarnefjord, Transportarbetareförbundets representant i International Transport Workers Federations, ITF:s, klimatnätverk. Han var också för Transportarbetareförbundets räkning delaktig i framtagandet av LO:s klimatpolitiska strategi som presenterades förra året, samt är medförfattare till boken ”Att slakta en guldkalv: visioner för ett hållbart samhälle. Han är frustrerad och tycker att svenska fackföreningsrörelsens klimatarbete går alldeles för långsamt.
– Jag blir lite avundsjuk när jag träffar kamrater från andra länder, där är man väldigt aktiv. I Storbritannien, Belgien, Australien och många andra länder, där har fackföreningsrörelsen lyft fram klimatfrågan och satt omställningsfrågan på agendan. Här står vi och stampar på samma ställe som för tio år sedan. Det är min blick inifrån, säger han till ETC.
Goda exempel internationellt
Han menar att i det i praktiken händer alldeles för lite och att planer för att få med medlemmarna i omställningsarbetet saknas. Själv har han föreslagit ett system med gröna skyddsombud, som arbetar regionalt med frågan, något som funnits i Storbritannien sedan tio år tillbaka.
– Det räcker inte med att bara skriva en rapport, varje dag måste det ju finnas på agendan, i vartenda samtal. Fackföreningsrörelsen måste börja driva det på riktigt. Ska vi lösa detta, ska vi få med oss människor. Hur ska vi få med arbetarna? Det krävs tankar och strategier från fackföreningsrörelsen.
– En del sektorer kommer att drabbas hårdare än andra. Då behöver man se till att staten går in med en omställningsfond. Det finns goda exempel internationellt, där fackföreningsrörelsen tillsammans med regeringen gjort omställningsfonder som ska stötta arbetare i omställningen. Det kan vara alltifrån en generös a-kassa som går att leva på, men också en omskolning, att man hjälper till och bidrar med omskolning till arbeten i den gröna framväxande ekonomin. Detta har vi inte diskuterat något nämnvärt i Sverige.
Ulf Jarnefjord menar att om facken inte visar vägen, riskerar frågan om rättvis omställning att kidnappas.
– Jag är livrädd för det. Risken som jag ser det nu, när ”just transition” äntligen kommit upp på agendan, är att det blir kidnappat av högern. Att man använder rättviseargumentet, de fattiga ska inte behöva betala omställningen, för att inte göra något alls. Men som vi säger i det internationella klimatnätverket: ”A just transition needs a transition”. Det betyder att en rättvis omställning, kräver en omställning, inte bara rättviseledet.
”Här har det varit väldigt tyst”
PSI, Public Service International, där de svenska fackförbunden Seko, Kommunal, Transport, Vision, Vårdförbundet och SSR är medlemmar, har uppmanat fackföreningsrörelsen att delta och stödja klimatstrejken. Under rubriken ”Our last chance on climate?”, skriver de:
”Studenter agerar återigen för förändring. De har bett ”de vuxna” att ansluta sig. De säger att de inte kommer ge sig förrän regeringar vidtar de åtgärder som krävs. Vi kan visa dem och världen att fackföreningsrörelsen är på rätt sida av historien, att vi ansluter till folkrörelser för att återställa demokratin.” Men från svenska fack har ännu inget deltagande aviserats.
– Här har det varit väldigt tyst. Nu är det dags att vi som vuxna inte ska låta ungdomarna ta hela matchen, ska ungdomarna behöva kämpa ensamma? Jag tycker inte det. Vi som vuxna, särskilt fackföreningsrörelsen, borde hjälpa till, säger Ulf Jarnefjord.
Den fackliga internationella paraplyorganisationen ITUC, där TCO, LO och SACO är medlemmar, hyllar klimatstrejken och ungdomarnas mod. ITUC uppmanar fack världen över att ansluta till rörelsen, utan att för den skull ta över den. I Nederländerna, Österrike, Australien och många fler länder, mobiliseras fackmedlemmar till stöd för strejken. Men svenska LO har inget speciellt planerat.
Kräver en rättvis omställning
Berit Müllerström som är LO:s andre vice ordförande har klimatfrågan på sitt bord. ETC ringde upp henne.
Ni presenterade ett klimatpolitiskt program förra året, sedan har det varit ganska tyst. Hur jobbar ni praktiskt med klimatfrågan egentligen?
– Vi fick i uppdrag på 2016 års kongress att ta fram programmet. Det blev klart precis innan sommaren. Sedan har vi egentligen, på grund av tidsbrist, inte presenterat det ordentligt. Vi hade ett seminarium i Almedalen. Men det har varit andra saker som personen på LO som jobbar med den frågan, har haft att göra. Så vi har inte haft några aktiviteter. Det kommer vi alldeles strax att dra igång.
Jaha, vad är det som planeras framöver?
– Vi behöver lansera programmet tydligare, en gång till skulle jag säga. Vårt fokus ligger på att det krävs en rättvis omställning. Vi är helt eniga om att vi behöver göra olika former av klimatomställningar, men den behöver ju också ske på ett rättvist sätt.
Världsfacket, ITUC, där ni är medlemsorganisationer uppmanar fackliga rörelser att stödja klimatstrejken nu den 15 mars. Kommer ni stödja den?
– Klimatfrågorna är jätteviktiga och Greta Thunberg gör ett fantastiskt jobb. Vi kommer inte göra något särskilt, men vi kommer inte säga det där är fel. Man kan säga att vi stödjer den.
Men ni gör alltså ingenting i anslutning till den, varför hakar ni inte på där det finns en rörelse?
– Egentligen beror det på att vi inte har haft tillräckligt personella resurser i den här frågan. Det är många andra saker som pockar på. Europaparlamentsvalet och så vidare.
Men hur prioriterad är frågan i organisationen om den kan läggas åt sidan på det här viset?
– Vi ska gå ut hårdare i den frågan. Vi har inte varit ute tillräckligt i den frågan, det har legat på vänt, det är bara att erkänna det. Men vi kommer att göra det. För frågan är jätteviktig. Det handlar om planeten, men också jobben. LO och facken har alltid hängt med när det har varit strukturomvandlingar, det säger vi inte nej till. Ska vi ställa om måste vi ju påbörja arbetet omedelbart.
Om man jämför med fackföreningsrörelser i andra länder, tycker du själv att ni är lite sena på bollen?
– Ja, det kanske vi är. Men utifrån att vi fick uppdraget på 2016 års kongress, så har vi ändå jobbat ganska snabbt. Jag tror att det har varit en fråga som man längre tillbaka inte har funderat så mycket över, men den blir viktigare och viktigare.
Vad kan vi vänta oss framöver?
– Vi kommer aktivt att driva politiken i programmet och opinionsbilda i de här frågorna, både internt i LO-familjen, men också gentemot politiken. Vi har länge drivit på för utbyggnad av kollektivtrafiken och mer klimatsmarta drivmedel.
När börjar ni?
– Inom kort.
Börjar driva frågan tydligare
Ulf Jarnefjord tror att Sverige kan bli ett föregångsland när det kommer till omställning, om fackföreningsrörelsen börjar driva frågan tydligare.
– Jag tror att om vi ska lyckas på de här tio åren som vi har på oss, så måste någon gå före alla andra. Jag tror att Sverige har störst potential i världen att visa att det är möjligt att förena ett välstånd och en omställning som accepteras av människor. Vi skulle faktiskt kunna bli fossilfria till 2045. Där måste fackföreningsrörelsen, som omfattar så många människor, hjälpa till. Annars kommer det inte gå.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
