När Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet och chef för Stockholm Resilience Center, utsågs till en av årets sommarpratare råddes han att tona ner riskerna med klimathotet. ”Gör det lättsamt, folk är trötta på att höra om smältande poler och döende regnskogar.”
Han gjorde tvärtom och presenterade istället en ovanligt skrämmande miljöspaning. ”I dag tycks vi gå runt och tro att planeten har en lättare förkylning, när planeten drabbats av cancer”, blev den mest spridda frasen från programmet. Folk lyssnade. Rockströms sommarprat blev årets mest spridda med över 39 000 delningar i sociala medier. På slutet av sitt program fick lyssnarna också lite hopp att klamra sig fast vid: Det behöver inte vara för sent för planeten, men då måste vi agera nu! löd budskapet.
Johan Rockström, flera gånger utsedd till ”miljömäktigast i Sverige”, har även internationella fans. När vi ses har han precis avslutat ett fullsmockat panelsamtal på Ford Foundation, ett stenkast från FN-skrapan på Manhattan. Vi stannar vid övergångsstället på andra avenyn när en kvinna kommer fram och knackar honom på axeln.
– Du var en rockstjärna där inne, säger hon entusiastiskt på engelska och går en stund senare därifrån med hans namnbricka från eventet.
Entusiastisk över utvecklingsmålen
I helgen gick det andra av årets tre stora klimat- och miljörelaterade toppmöten av stapeln i New York. (Det första hölls i somras i Addis Abeba och i december är det COP21 i Paris.) FN:s 17 nya utvecklingsmål antogs officiellt i fredags och världens ledare inklusive påven fanns på plats. Under den senaste veckan har Johan Rockström haft fullt upp med framträdanden både i FN-skrapan och på andra institutioner runt om i staden.
Han är entusiastisk över utvecklingsmålen och mötet i New York.
– Forskare brukar ofta få vara en slags dörrvakter i klimatförhandlingar för att försöka undvika att politiker tappar frågor eller ambitionsnivå. Så är det inte alls vid det här mötet. Alla världens ledare är redan helt överens om att fattigdomsbekämpning och ekonomisk tillväxt måste ske på ett sätt där vi också uppnår de globala miljömålen. Frågan nu är hur vi kan säkra att målen genomförs. Vad behöver vi för uppföljningsmekanism? Vilken typ av kunskap? Vilken forskning?
Rockström är själv en av personerna som ska hjälpa till att ge svar på de frågorna. Han ingår i nätverket SDSN, Sustainble Development Solutions Network, initierat av FN-chefen Ban Ki-moon, som ska hjälpa till att se till att målen blir verklighet.
”Sverige måste gå före”
Nästa stopp för dagen är ett evenemang på Columbia-universitetet. Det snabbaste färdmedlet dit är tunnelbanan. Hur viktig är kollektivtrafiken i en ny, hållbar värld undrar jag när vi går igenom en av de kaklade, fuktiga tunnlarna under Times Square för att byta tåg.
– Alla politiska ledare är överens om att den globala uppvärmningen inte får överstiga två grader. Om man ska acceptera det så måste vi i princip vara nere på noll utsläpp av växthusgaser kring år 2050–2060. Det innebär att länder som Sverige måste nå noll mycket tidigare eftersom väldens fattiga länder kommer att röra sig långsammare. Vi måste vara fossilfria i princip 2030 för att världen ska kunna vara fossilfri 2050. En av de största utmaningarna blir just transportsektorn, och då blir kollektivtrafiken jätteviktig. Det är mycket lättare att ändra bränsle i kollektivtrafiken än i privata bilar tack vare att alla bussar sover på samma ställe på natten och det är lättare att tanka upp dem då med el eller biogas. Det finns dock ett helt smörgåsbord av olika förnybara bränslen, allt ifrån el till raps, etanol, DME (dimetyleter, ett drivmedel framställt ur syntetgas, red. anm.) och biogas.
Är det ett problem att det finns så många olika?
– Nej tvärtom, en mångfald är nog nödvändigt. Det skulle vara väldigt tjusigt om det gick att hitta en enda lösning men det kommer vi med mycket stor sannolikhet inte att göra. Det kommer att variera mellan regioner. För Sveriges del har västra Sverige kommit längre vad gäller biogas, och norra Sverige kommer säkert att vara väldigt starka när det gäller DME och olika typer av metanol som är restprodukter från skogsindustrin. Man kan tänka sig att storstäderna fortfarande till stor del kommer att gå på etanol som då importeras från Brasilien. Och elektrifiering kan ske snabbare i storstäder.
Finns det något land eller stad som kommit extra långt på det här området?
– Kalifornien är ett föredöme. Costa Rica har satsat väldigt hårt på just kollektivtrafik. Och Köpenhamn har beslutat att vara helt fossilfria till 2030. Danmark satsar stort på kollektivtrafik, framförallt cykling. De har till exempel cykelmotorvägar och vill göra det enkelt och modernt att cykla. Det kan ju ibland låta som en marginell företeelse men det håller på att bli en huvudlösning.
Och Sverige då?
– Sverige är inte ett föredöme när det gäller omställningen av kollektivtrafiken eller transportsektorn. Vad det beror på är för mig ett stort frågetecken. En delförklaring är att vi är lite självgoda vad gäller miljön i Sverige. Vi tror att vi är väldigt duktiga och ligger långt fram, men andra länder och städer springer om oss. Vi tror fortfarande att de här omställningarna handlar om små, små förändringar på marginalen. Vi inför ibland bra styrmedel, som supermiljöpremien för bilar eller olika trängselavgifter. Men det är för små åtgärder. I Köpenhamn planerar man om hela staden. Ska Sverige ha en fossilfri välfärdsekonomi år 2030–2040 så handlar det om stora systemskiften.
”Saab satsar för sent”
Stefan Löfven annonserade för några veckor sedan i riksdagen att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria länder, dock utan att ange en tidsplan. För att lyckas nå dit gäller det att politikerna sätter sig ner med industrin och förklarar vad de har att vänta i form av styrmedel och subventioner, menar Johan Rockström.
– Det är ganska anmärkningsvärt att Saab går i konkurs och Tesla blir en av världens mest spännande bilindustrier när Saab kunde ha blivit en frontindustri för elektrifiering. Det som finns kvar av Saab i dag är ju Nevs som nu satsar på elektrifiering, men troligtvis för sent.
Om du tittar på den nya budgeten, vilka tecken ser du där på att vi går i rätt riktning?
– Den nya budgeten är jättespännande, den beskriver utmaningen på ett väldigt bra sätt, den tar klimat- och miljöutmaningarna på stort allvar. Men sedan översätts det till en ökad ambitionsnivå inte alls i paritet till vad som behöver ske. Regeringen kan vara ganska stolt över nya klimatsatsningar i kommunerna, höjd skatt på diesel, försöken att åter få fart på investeringarna i förnybar energi. Man gör bra saker men man gör inte på långt när det som behövs.
