Användandet av fossila bränslen fortsatte att öka och kring millennieskiftet tilltog motståndet mot klimatåtgärder hos alltfler republikaner. 2016 valdes Donald Trump till president.

Vad var det som hände? Hur kunde vetenskapligt fastställda fakta plötsligt avvisas som alarmism, och en närmast enig forskarkår påstås vara splittrad i klimatfrågan? Om det handlar Maths Nilssons nya bok ”Spelet om klimatet”.

– Boken är sprungen ur frustration. Över hur inte bara klimathotsskeptiker på sociala medier, utan också ledarsidor numera sår tvivel och plockar fakta ur sitt sammanhang för att tona ner klimathotet, säger han.

Polariseringen ökar

Långt innan svenska ledarskribenter började lufta klimathotsskeptiska argument hade marknadsliberala tankesmedjor i USA dragit igång massiv moteld mot klimatvetenskapen. 1989 startade tankesmedjan George C Marshall Institute sitt så kallade Climate Change Policy Program från vilket Bush hämtade argument för att byta fot i klimatfrågan. Marshallinstitutet har kallats kuggen i maskineriet bakom klimathotsförnekelsen, men de var knappast ensamma. En lång rad konservativa tankesmedjor och lobbyorganisationer har alltsedan dess producerat otaliga rapporter och artiklar, konferenser, kampanjer och utspel i syfte att underminera tron på klimatvetenskapens konsensus.

– Debatten var infekterad från början, men det var efter att Al Gores film ”En obekväm sanning” hade premiär 2006 som klimatfrågan blev mer känd för allmänheten, och polariseringen fördjupades ännu mer, säger Maths Nilsson.

Återkommande strategi

I sin bok redogör han ingående för strategierna, finansiärerna, argumenten och aktörerna bakom den omfattande motkampanjen. En hel del är känt sedan tidigare, men sammanställningen ger en nyttig överblick.

– Jag är inte direkt förvånad över bilden som framträder. Men det jag finner anmärkningsvärt är sambandet mellan fundamentalistisk marknadsideologi och förnekandet av vetenskap. Processen har varit densamma i alla miljökamper, vare vare sig vi pratar om utsläpp av svaveldioxid, blytillsatser i bensin eller freoner, säger han.

För läsaren är kanske det mest förvånande hur helt uppenbara lögner och mer eller mindre taffligt genomförda falsarier kunnat ha så stort inflytande.

Även om det organiserade svenska motståndet mot klimatvetenskapen kan sägas ha kulminerat kring 2010 så är tankegodset levande.

Maths Nilsson lyfter exempelvis fram en färsk artikel av Timbros vd Benjamin Dousa där han skriver att marknadsliberalerna är de ”riktiga klimatvännerna” och framhåller att just Thatcher tidigt höll tal om klimatförändringar – men han utelämnar premiärministerns helomvändning.

– Han skriver om historien och sopar under mattan hur marknadsfundamentalistiska tankesmedjor och lobbyorganisationer varit de som hårdast ifrågasatt klimatforskarnas slutsatser och kämpat emot varje försök till åtgärder.

Akademiskt stöd

Trots att industrins lobbyister i varje stor miljöfråga gått till attack mot de som vill agera utifrån vetenskap och pumpat ut alarmistiska rapporter hävdar marknadsfundamentalisterna att det är miljökämparna som är alarmister och står i vägen för effektiva lösningar, framhåller han.

– Det är lite historielöst. Tvärtom verkar det som att det krävs miljöaktivism för att förändringar ska bli av. Att en enad forskningsfront pekar på faror tycks aldrig räcka, säger Maths Nilsson.

Ett vanligt grepp hos klimathotsskeptiker är att ägna sig  åt så kallad cherry picking, alltså att plocka de delar ur forskning som stöder den egna tesen, men utelämna helheten. Till exempel har den danske statsvetaren Bjørn Lomborg kritiserats för att använda metoden i sina artiklar och böcker. Mest känd är kanske hans bok ”The Skeptical Environmentalist” som utlöste en massiv kritikstorm från det vetenskapliga samfundet. I ”Spelet om klimatet” redogör Maths Nilsson för turerna.

– Många experter tycks oerhört irriterade över att han använder deras forskningsresultat felaktigt. Det kan vara värt att tänka på när man läser hans inlägg i debatten.

Det är talande att Lomborg är statsvetare och inte klimatolog. Så gott som alla forskare – med något undantag– som givit sitt aktiva stöd till det organiserade motståndet mot klimatvetenskapen i USA är specialiserade på andra områden än klimatet. Det ser likadant ut i Sverige och på andra håll.

– Oljeindustrins finansiering är givetvis en förutsättning för motståndet, men för att lyckas så tvivel om forskarkårens enighet i klimatfrågan har det också varit helt avgörande att knyta till sig akademiker, även om deras ämnesområde inte är klimatet, säger Maths Nilsson.

En verklig komplott

En penningstark affärselit i maskopi med köpta vetenskapsmän, politiker och lobbyister har alltså lyckats fördröja en lösning på klimathotet under minst 30 år. Så nog finns det en komplott, men inte där konspirationsteoretikerna placerar den.

– Den övergripande konspirationsteorin handlar om att IPCC är politiskt styrt med uppdrag att framställa ett klimathot. En vanlig tanke här är att klimathotsskeptiska argument inte får diskuteras, säger Maths Nilsson.

I ”Spelet om klimatet” spårar han ursprunget till de vanligaste villfarelserna och går steg för steg igenom de vetenskapliga beläggen för att de inte stämmer.

–  Jag vill visa att det finns gedigen vetenskap bakom klimathotet och hur forskarna gång på gång motbevisat anklagelserna om fusk och undanhållande av fakta.

Maths Nilsson om...

…att klimathotsförnekare som Bjørn Lomborg regelbundet ges fritt utrymme i tidningar som SvD:

– Det är bra att vetenskap ifrågasätts, men personer som Lomborg som medvetet förvanskar fakta borde inte få stå oemotsagda i medierna.

…att lobbying och extern finansiering måste redovisas i USA men inte i EU och Sverige:

– Det gör det svårare att kartlägga påverkansoperationer här, men det finns belagt i studier att samarbetet mellan lobby grupper i USA och Europa är betydande.

…att det borde vara en naturlig reflex att kolla vad forskningen säger när klimathotsskeptiker för fram sina argument:

– Idag är det ganska enkelt att faktakontrollera påståenden, åtminstone om man kan engelska. De flesta klimathotsskeptiska argument har blivit bemötta de senaste åren. Kolla till exempel hemsidorna Skeptical Science och Carbon Brief.