Trots internationella avtal och intiativ fortsätter vi att släppa ut växthusgaser så till den grad att Sverige beräknas vara mellan tre och sex grader varmare år 2100. Störst blir uppvärmningen i norra Sverige. Bland annat kommer trädgränsen att höjas, kalfjällen att minska och snötäcket att tunnas ut.
Denna utveckling kan komma att få katastrofala konsekvenser för våra dal- och fjällripor. Enligt en internationell studie där bland annat Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet ingår har riporna flyttat så långt norrut de har kunnat sedan den senaste istiden och kan nu inte flytta mycket högre upp.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– För en dalripa från svenska fjällen är det stor skillnad på att skifta utbredning gradvis inom samma kontinent och att flyga till Svalbard som är nästa landområde, säger Vendela Kempe Lagerholm, försteförfattare till artikeln och forskarassistent vid University of St Andrews i Skottland.
Enligt henne kommer riporna att minska kraftigt i antal och till och med försvinna från vissa områden.
– Det handlar inte om att riporna helt utrotas, utan om lokala utdöenden. Det innebär dock att den genetiska mångfalden hos arterna försvinner.
Även andra arter hotas
Enligt en separat studie vid Umeå universitet är det inte bara riporna som ligger risigt till. Enligt forskarna kan så mycket som var tionde fågelart som häckar i de kyligare områdena i norra Europa trängas undan i ett varmare klimat. Fåglar i riskzonen är bland annat de redan rödlistade arterna dubbelbeckasin, fjällvråk, rödstrupig piplärka, tornseglare, berglärka, myrspov och taigablåstjärt, samt lavskrikan som nyligen klassades som livskraftig igen.
Jätteostronen anfaller
Även livet i haven kommer att påverkas. En rapport från Coalition Clean Baltic från 2015 visar att torsk, sill och skarpsill, de tre helt dominerande arterna i Östersjön, helt eller delvis kommer att slås ut om havet blir två grader varmare. Det innebär att sälar, tumlare och sjöfåglar kommer att få svårare att hitta mat.
Ökad nederbörd kommer även att göra Östersjön mindre salt vilket gynnar invasiva arter som svartmunnad smörbult och kammanet. De i sin tur dammsuger vattnet på djurplankton, vilket är basföda för nästan alla fiskar under någon del av deras liv.
Klimatförändringen innebär även att främmande arter som funnits här i liten skala plötsligt kan expandera sin utbredning. Ett sådant exempel är japanskt jätteostron som spred sig norrut från Frankrike på 1970-talet och etablerade sig i Kosterområdet. Där höll de sig relativt stilla fram till för tio år sedan då de började att sprida sig längs den svenska västkusten. I dag känner man till minst 250 platser där arten har etablerat sig med upp till 500 000 ton biomassa.
– I klimatmodellerna ser vi tydligt hur migrationen fortsätter längs den norska kusten, vilket vi också får fler rapporter om. Unga ostron är känsliga för is och frös tidigare bort, men på grund av varmare vatten kan de nu etablera sig längre norrut, säger Matthias Obst, docent vid Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet.
Enligt honom finns det en risk att jätteostronet kommer att konkurrera ut både blåmusslan och våra egna ostron.
Älgen har redan drabbats
Inte heller de nordiska däggdjuren kommer undan det varmare klimatet. Bland de värst drabbade hör fjällräven som är anpassad till extrem kyla och således inte förväntas överleva ett varmare Norden.
– Historiskt sett har de haft problem med att hantera klimatuppvärmningar. Vad det beror på vet vi inte, men man kan spekulera i att ökad konkurrens med rödräv kan ha bidragit till att sydliga populationer av fjällrävar dog ut efter den senaste istidens slut. Populationerna vi har i dag har återkolonialiserat Sverige från Sibirien, säger Vendela Kempe Lagerholm.
Även älgen kommer att få det svårt i framtiden, åtminstone de som lever i södra Sverige. Det beror dels på att det är en utpräglat boreal art, dels på grund av konkurrens från andra hjortdjur.
Redan 2013 antogs klimatförändringen vara orsaken till 15 älgkalvars död på Öland. Eftersom älgarna inte anpassade sig tillräcklig snabbt missade de foderfönstret, vilket fick dem att producera för lite mjölk till sina kalvar.
Ingen anledning till panik
För gemene man kan bortfallet av arter verka dystert, men Carl-Gustaf Thulin, föreståndare för Centrum för vilt- och fiskforskning vid SLU, är inte det minsta bekymrad över framtiden.
– Jag kan inte se några allvarligare utmaningar, åtminstone inget vi inte redan nu kan hantera. I min mening överdrivs ofta riskerna, åtminstone här i Sverige. Sedan finns det ju såklart andra mer katastrofala exempel i till exempel Australien, säger han.
Enligt Carl-Gustaf Thulin är det viktigt att komma ihåg att alla i dag existerande arter har upplevt stora klimatsvängningar tidigare.
– Det är egentligen inget att tala om ur ett evolutionärt perspektiv.
