Med den nya regeringen är risken förstås uppenbar att det kommer att bli mycket värre. En backlash i ett redan svårt läge. Sakargument fungerar tyvärr inte när SD, KD och M vevar igång sina lögnaktiga och ständigt upprepade klyschor. De på landsbygden som röstade på SD, och därmed den nya regeringen, har tydligen inte något emot att hembygdens sista gammelskogar skövlas; marker där många vistas på fritiden eller jagar. Fast så långt tänkte de förstås inte.
Hoppet ser ut att stå till EU och lokala krafter som protesterar mot fortsatt skogsskövling. Jag tänker på ideella krafter inom bland annat Skydda Skogen, Fältbiologerna och Naturskyddsföreningen.
Exempelvis arrangerar dessa organisationer sedan många år inventeringsläger i främst mellersta och norra Sverige. Många av dem som följer med på dessa inventeringsläger är vanliga naturintresserade människor som vill lära sig mer. I skogen får de träffa kunniga skogsmänniskor och lära sig vad en skog är. Det blir för många ett omvälvande kunskapssprång.
Under inventeringsdagarna kollar de bland annat avverkningsanmälda skogar, även sådana som miljöcertifierade skogsbolag avverkningsanmält. Gång på gång, år efter år, hittar de skyddsvärda skogar som inte ens får avverkas enligt certifieringsreglerna. Ändå fortsätter dessa certifierade bolag att avverkningsanmäla, planera avverkning och till och med avverka skyddsvärd skog. Trots att de varit certifierade i mer än 20 år. De kalkylerar tydligen kallt med att inte bli upptäckta. När de ändå blir upptäckta så visar det sig att FSC eller PEFC (de skogliga certifieringarna i Sverige) inte kan straffa bolagen för deras överträdelser. Det är med andra ord fritt fram att skövla naturskogar och samtidigt sälja virket som miljöcertifierat. Nu talar vi om falsk marknadsföring på hög nivå.
Lokala nätverk av skogsintresserade runt om i Sverige arbetar också i många kommuner med att kolla avverkningsanmälningar (de hittas på avverkningskoll.se) och inventera skyddsvärda växter, svampar och djur. Ett jobb som myndigheterna borde göra. Gång på gång, år efter år, upptäcker de att skyddsvärda miljöer ska avverkas. Något stöd i arbetet med att skydda dem får de alltför sällan av myndigheterna. Tvärtom får de oftast höra att pengarna till skydd inte räcker.
Det märkliga är att när det kommer till skarpa lägen och konkreta fall att skydda skog är det väldigt vanligt att markägarnas ledstjärna med frivillighet och ”frihet under ansvar” plötsligt inte fungerar. Men det ska ändå sägas att fler markägare än man tror är positiva till skydd och kan tänka sig att vänta med avverkning tills dess att ersättning kommer. Problemet är att politikerna konsekvent ser till att det inte finns pengar i tillräcklig omfattning. Och en vacker dag tröttnar markägaren och avverkar.
Kanske våra kalhyggesälskande politiker i SD, KD och M skulle komma på andra tankar om de följde med skogskunniga en dag och lärde sig lite om betydelsen av den biologiska mångfald som (ännu) finns.
