Det blåser friskt i hamnen på Resö, söder om Strömstad. Vid bryggan ligger räktrålaren Eros och två andra fiskebåtar. Just i dag vilar de från krusiga vågor och grått hav. I stället sitter räkfiskaren Jan-Olof Hellberg och tråldesignern Peter Johansson på kajen och fäster plastkulor på ett trålgarn. Trålen har de tagit fram själva. Till skillnad från standardtrålar är maskorna större.
– Det släpper igenom betydligt mer råräkor än vanliga trålar, säger Jan-Olof Hellberg
Råräkor är de småräkor som inte kan säljas till vanliga konsumenter. I stället går de till fiskeindustrin som till exempel lägger dem i lake och säljer dem på burk.
För fiskarnas del innebär det knappt någon ekonomisk förtjänst alls. Eftersom råräkorna ändå räknas som en del i den kvot fiskarna får landa, har en lösning varit att råräkorna kastas tillbaka i havet, så kallad dumpning. Med de trålar Jan-Olof Hellberg använder blir problemet mindre.
Förfinat i femton år
– Av 100 ton räka kastar vi bara tillbaka kanske 100 kilo. Sedan vi började utveckla trålarna får vi upp ungefär hälften så mycket råräkor, och det vi ändå får upp tar vi hand om nästan allt, även om vi inte tjänar mycket pengar på dem. Lyckas vi få ner fångsten av råräka med ytterligare 20 procent är vi där vi vill vara, säger Jan-Olof Hellberg. Trots att han har jobbat i snart 15 år med att förfina fångstmetoderna finns alltså mer att göra. Och de senaste månaderna har arbetet med att ta fram bättre trålar intensifierats, efter att frågan plötsligt hamnat i fokus.
I februari gick Världsnaturfonden, WWF, ut och gav Nordhavsräkan rött ljus. Enligt WWF har räkbeståndet minskat med mellan 30 och 50 procent på tio år. Därför uppmanas konsumenterna att sluta köpa räkor. En uppmaning som har orsakat stor debatt. Yrkesfiskare har rasat, och konsumenter undrar vad som egentligen gäller. För samtidigt som WWF säger att räkbeståndet är hotat, hävdar andra det motsatta.
Larmet överdrivet?
Miljödebattörer som Stefan Edman menar att larmet är överdrivet och landsbygdsminister Eskil Erlandsson har gått ut och sagt att han inte tänker sluta äta räkor.
Även Mats Ulmestrand, forskare som arbetar med beståndsutveckling på SLU, och som sitter med i Internationella havsforskningsrådet ICES, menar att ett totaltstopp vore överdrivet.
– Vårt råd har varit att minska den totala tillåtna fångsten från 9 500 ton till 6 000 ton. Om beståndet hade varit riktigt hotat hade vi sagt noll ton. Beståndet går upp och ned, 2007 var det en topp, sedan rasade det till 2010. Nu har det legat på en ganska låg nivå, säger han.
Men ICES har också sett att rekryteringen av ettåriga räkor är det högsta på nio år. Det talar för en återhämtning av beståndet.
Mats Ulmestrand tror därför att räkfiskarna kan fortsätta fiska. Samtidigt har Mats Ulmestrands kollegor på SLU, som ansvarar för den så kallade Artdatabanken, bedömt att räkan är så pass hotad att den kan hamna på 2015 års lista över hotade arter.
”Avgörs av rovfiskar”
– Artdatabanken följer de regler som gäller för rödlistning, har ett bestånd minskat med 30 procent ska det rödlistas. Men man jämför bara med tio år tillbaka i tiden. På ICES tittar vi längre tillbaka och då ser vi att beståndet går i vågor. Framför allt avgörs det av hur mycket rovfiskar som finns, säger Mats Ulmestrand.
I hamnen på Resö är uppfattningen den samma. Peter Johansson och Jan-Olof Hellberg tror inte att räkorna verkligen kommer att rödlistas.
– Hade det inte varit för att vi sett att ettåringarna har ökat så vore situationen betydligt allvarligare. Nu har vi minskat kvoten och det tror jag räcker, säger Peter Johansson.
Positiv till ökad kontroll
Men det betyder inte att räkfisket bör se ut som det alltid har gjort. Jan-Olof Hellberg menar att fångstredskapen måste fortsätta att utvecklas.
Och han är också positiv till en ökad kontroll. I alla fall så länge det inte handlar om kameraövervakning. Det kan det nämligen bli tal om – i den nya kontrollstrategi som Kustbevakningen och Havs- och vattenmyndigheten tagit fram på uppdrag av regeringen, föreslås att räkfiskarna ska kameraövervakas.
– Så länge det handlar om ökade kontroller på annat sätt är det bara bra, men att hela tiden ha en kamera med sig, nej, det vill jag inte. Det handlar om ens privata sfär. Jag tror inte att någon hade gillat att kameraövervakas på jobbet, säger Jan-Olof Hellberg.
Kameraövervakning effektivt
På Havs- och vattenmyndigheten tror man däremot att kameraövervakning är effektivt.
– Det är en väldigt kostnadseffektiv åtgärd. Men samtidigt är det ingen lätt fråga, man kan förstå att fiskare känner sig övervakade. Å andra sidan kan det också bli skapa legitimitet gentemot konsumenterna, man vet att fisket är kontrollerat, säger Björn Risinger, generaldirektör på Havs- och vattenmyndigheten.
Jan-Olof Hellberg menar att en Kravmärkning i stället kan bli en garanti för att fisket är schyst.
Redan för tio år sedan var han Kravcertifierad, men då var intresset för kravräkor så lågt att han inte gick runt. Nu har han återigen ansökt om certifiering.
– Vi fiskar egentligen enligt Kravreglerna redan nu, så vi hoppas att det kan bli klart snart, säger han.
Krav har dock inte haft tid att gå igenom de ansökningar som har kommit in.
– Vi har fått några ansökningar sedan WWF kom med sina rekommendationer i vintras, men tyvärr har vi inte haft tid att ta itu med dem. Förhoppningsvis har vi det snart, säger Kristin Cooper, informationsansvarig på Krav.
Fortsätter att utveckla trålarna
I väntan på besked från Krav kommer Peter Johansson och Jan-Olof Hellberg fortsätta jobba för att utveckla trålarna. Det handlar inte bara om rätt storlek på maskorna i trålgarnet, utan också om den rist som sorterar ut räkorna, och hur trålen är formad och byggd.
– Det är avancerat och tar tid, men jag är hoppfull. Jag tror att vi kommer få fram ännu bättre redskap så att både vi fiskare och myndigheter och organisationer som WWF kan bli nöjda.
