– Det handlar ju om en stor omställning där vi ser att vi ska satsa mer på el inom våra tätorter och mer biogas i vår regiontrafik. Där vi inte kan köra på något av dessa får det bli biodiesel, förklarar nämndens ordförande, Ulrika Frick (MP).

Varför inte elektrifiera allt?

– Det beror på vilka elkällor som går att använda, hur långt man ska köra, och så vidare. Det är mest effektivt i tätorter där det går att hitta bra rutter för laddning. Ska man köra tvärsigenom hela regionen är det inte lika enkelt.

Vilka är de största utmaningarna?

– Det finns många. Vi vet ju inte vilka skatteregler som kommer att gälla. Till exempel vet vi inte hur reduktionsplikten som införts nu kommer att slå. Det kan också bli svårt att hitta bra laddningsdepåer i tätbebyggda områden.

Ännu en svårighet är att planera för den snabba tekniska utvecklingen, anser Ulrika Frick.

– Hur bygger vi upp trafikavtal som gör det möjligt att ta till sig innovationer samtidigt som en investering ska hålla under flera år? Någon måste ju också bära utvecklingskostnaderna – är det resenärerna, företagen, skattebetalarna?

Regionen har en infrastrukturplan som enligt den egna miljökonsekvensbeskrivningen inte når målet om begränsad klimatpåverkan. Hur stor skillnad gör en klimatstrategi för kollektivtrafiken?

– Här pratar vi ju om driften av kollektivtrafiken där gäller det att få ner koldioxidutsläppen per personkilometer. Det har inte så stor koppling till infrastrukturplanen som bygger på ett samspel mellan regionens och kommunernas behov. Men nu kommer vi långt ifrån den klimatstrategi du sa att du ville prata om.

Men hur ska invånare förstå att det görs planer inom regionen som drar åt så olika håll?

– Som sagt, det vi har att ta hand om är inspelen från kommunerna. Där fanns det inga satsningar på järnväg och en stor tveksamhet mot att satsa på cykel och andra åtgärder. Utan aktivt arbete från grönblått håll hade det inte funnits pengar alls till regionala järnvägar eller de satsningar som nu finns på cykel.