Ramverket är ett resultat av en bred politisk överenskommelse och innehåller tre huvudsakliga delar: en ny klimatlag, nya klimatmål och ett nytt klimatpolitiskt råd.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Den nya klimatlagen, som börjar gälla från och med 1 januari 2018, ska reglera regeringens klimatpolitiska arbete och se till att de klimatpolitiska mål som riksdagen beslutat om efterföljs. Enligt den nya lagen är också varje regering skyldig att tydligt redovisa hur arbetet med att nå målen fortlöper.
Nöjd med ramverket
Stina Bergström som är riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson för Miljöpartiet säger att hon är nöjd med det klimatpolitiska ramverket och tror att klimatlagen kommer ha stor betydelse för Sveriges klimatanpassning.
– Det här ramverket var ett av våra viktigaste vallöften 2014, så det känns jättebra att det nu har klubbats igenom. Lagen är ett kraftfullt verktyg som bland annat kräver att regeringen vid varje ny mandatperiod presenterar en tydlig handlingsplan med åtgärder och styrmedel för att uppnå klimatmålen, säger hon.
I de nya klimatmålen står bland annat att Sveriges nettoutsläpp av växthusgaser ska ner till nollnivå till år 2045, något som Stina Bergström tror är fullt möjligt.
– Jag tror att vi till och med kan uppfylla det här målet innan 2045. Sedan hade ju vi i Miljöpartiet också velat ha ner utsläppen från transportsektorn med 80 procent till år 2030, men det landade på 70 procent efter förhandlingarna med de andra partierna.
Borde kallas deklaration
Humanekologen Rikard Warlenius på Lunds universitet, som även är aktiv vänsterpartist, tycker att det är fel att kalla klimatlagen för lag eftersom den inte inbegriper några rättsliga åtgärder.
– Jag tycker att vore ärligare att benämna det som en deklaration. Som lagen är utformad nu har den inga sanktionsmöjligheter att ta till mot en regering som inte efterföljer klimatmålen, säger han.
Förutom klimatmål och klimatlag innefattar det nya ramverket också ett klimatpolitiskt råd. Rådet ska sättas samman av en grupp experter från olika områden som ur ett tvärvetenskapligt och oberoende perspektiv ska bedöma i vilken utsträckning regeringens samlade politik är förenlig med klimatmålen.
Rikard Warlenius uttrycker även en viss oro gällande det klimatpolitiska rådets inflytande på regeringens klimatpolitik.
– Det är i grunden en intressant idé att instifta ett klimatpolitiskt råd, jag hoppas att de får en stark moralisk auktoritet och verkligen kan utöva påverkan på regeringen. Men det finns också en risk att det avpolitiseras i ”neutralitetens namn”, det vore synd tycker jag eftersom det här i allra högsta grad är politiska frågor.
Missat konsumtionens roll
Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet tog upp konsumtionsutsläppen i förhandlingarna av det nya klimatramverket, något som inte fick majoritet i riksdagen och därför inte inkluderades i några av de nya klimatmålen. Rikard Warlenius tycker att detta är ett av de största problemen med ramverket.
– Det är väldigt synd att man inte har tagit med konsumtionsperspektivet på utsläpp, det vill säga svenskarnas totala klimatpåverkan där utrikesflyg och köttkonsumtion är de största bovarna.
– Vår konsumtion genererar enormt stora utsläpp både innanför och utanför Sveriges gränser och att försöka minska de utsläppen tycker jag absolut skulle ha varit en del av de nya klimatmålen, säger han.
