Järvik har bott på Haanjas högland i det sydliga landskapet Võrumaa i över tio år. Hans närhet till skogen har format hans liv som snickare, men också levnadsvillkoren i de omgivande byarna med sina hantverkstraditioner – ett substitut för jordbruk på den magra åkerjorden.
För storstadsbor uppåt landet marknadsförs regionen med hjälp av resereportage som utlovar uråldriga skogsmarker som en plats för vila och återhämtning. Men år 2015 godkände den estniska regeringen kalavverkning – vilket innebär att hela områden med mogen skog skövlas – i några delar av naturreservatet Haanja.
Denna lättnad i avverkningsreglerna kom samtidigt som den internationella efterfrågan på estniskt trä sköt i höjden. Det ökade behovet kom inte bara från möbel- och byggbranschen, utan även från mer oväntat håll: Europas politik för förnybar energi.
– Ibland klarar jag inte av att gå ut, säger Järvik där han står bland stubbarna som lämnats kvar på marken efter avverkningsföretaget Valga Puus framfart.
Hem åt 29 skyddade arter
Firman är ett dotterbolag till Graanul Invest Group, Europas största producent av den träpellets som i industriell skala förbränns som biomassa i många av Europas tidigare koleldade kraftverk.
Dagarna då Järvik slipper höra ljudet av skogsmaskiner är numera sällsynta.
– Man vill inte gå hemifrån, för landskapet har blivit så oframkomligt och det fyller en med ångest. Men trots det fortsätter oljudet.
Skogarna täcker två miljoner hektar – mer än halva Estland. Av dessa hör omkring 380 000 hektar, däribland naturreservatet Haanja, till EU:s nätverk Natura 2000 som skapades för att skydda Europas skogar och erbjuda en fristad för ovanliga och hotade arter. Haanja är hem åt 29 skyddade arter, däribland svart stork, mindre skrikörn och kornknarr.
Natura-skyddade områden förvaltas enligt juridiskt bindande bestämmelser från EU: fågeldirektivet från 1979 och habitatdirektivet från 1992. Avverkning regleras dock av nationell lagstiftning, och Estland tillåter det så länge det inte skadar mossar och andra speciella livsmiljöer eller sker under fåglarnas parningstid.
Aktivister säger att Estland, genom att tillåta intensiv kalavverkning i Natura 2000-områden, bryter mot habitatdirektivet och underminerar EU:s klimatmål.
Direkt koppling till EU:s politik
Siim Kuresoo från den icke-statliga miljöorganisationen Estlands naturfond (ELF) lägger inte bara skulden på den estniska regeringen. Han säger att det finns en direkt koppling mellan den subventionerade tillväxten inom biomassaindustrin, som understöds av EU:s politik för förnybar energi, och den allt högre takten av ohållbar baltisk trädavverkning.
”Det finns tydliga bevis för att intensifieringen i avverkningen åtminstone delvis drivs av en högre efterfrågan på biomassa för värme och el”, står det i en rapport som medförfattats av Kuresoo för ELF och det lettiska ornitologiska sällskapet.
”Mot bakgrund av att över hälften av Estlands och Lettlands träpelletsexport 2019 gick till Danmark, Nederländerna och Storbritannien, bidrar de ländernas användning av ’grön energi’ direkt till ökad avverkning i de två baltiska staterna.”
Rådet för Estlands icke-statliga miljöorganisationer (EKO), som ELF är medlem i, har lämnat in klagomål till EU-kommissionen där de uppger att Estland ”systematiskt” bryter mot sina åtaganden om skogsskydd.
För att undersöka den subventionerade europeiska pelletshandeln och dess påverkan på baltiska skogar laddade vi upp filer med gränsdragningar för Estlands Natura 2000-områden på Global Forest Watch, en onlineplattform för övervakning av skogar. Vi såg att trädtäckningsförlusten per hektar (avlägsnande av grenverk, snarare än total kalhuggning) i dessa områden accelererade efter 2015. Det var då regeringen ändrade reglerna för parkskydd till att tillåta kalavverkning av upp till en hektar åt gången i vissa naturreservat.
Mellan 2001 och 2019 förlorade Natura 2000-områden i hela Estland mer än 15 000 hektar skog – ett område mer än dubbelt så stort som Manhattan. De senaste fem åren står för 80 procent av den förlusten.
Just nu planeras det för större regeljusteringar även i andra estniska nationalparker.
Skogsfåglar minskar i antal
Den accelererade skogsskövlingen tycks påverka fågelarter som bland andra orre och trädlärka. Skogsfåglar minskar i antal med ungefär 50 000 avelspar om året, enligt nationella register.
Hyggena försämrar också de baltiska skogarnas förmåga att lagra koldioxid och skulle kunna underminera klimatmålen genom att minska Estlands och Lettlands chanser att uppnå netto-noll utsläpp av växthusgaser.
I ett land där en överväldigande majoritet av befolkningen säger att de ser naturen som helig har avverkningen lett till protester, eller vad estnisk media kallar ”skogskriget”. Boende i Saku, en liten stad två och en halv mil söder om Tallinn, kämpade framgångsrikt för att rädda ett skogsområde som var planerat att huggas ned i år av RMK, det statliga bolag som förvaltar omkring hälften av Estlands skogar.
– Vi gör om våra träd till pellets och säljer dem till energianläggningar i era länder. Det anses vara hållbart, men vi blir lidande, säger Ivar Raig, en av aktivisterna i Saku.
Hållbarhet är kärnan i den europeiska debatten om förnybar energi. Stävan att ersätta kol, en av världens främsta källor till koldioxidutsläpp, med renare energikällor har högsta prioritet i den globala kampen mot klimatförändringar.
En omställning till att elda trä i form av pellets verkar erbjuda ett enkelt och, i teorin, koldioxidneutralt alternativ till koleldade kraftverk eftersom träd tar upp koldioxid från luften när de växer. Så länge de uppeldade träden ersätts med nya plantor, blir det ingen nettoökning av mängden koldioxid i atmosfären.
Processen att ta upp koldioxid kan dock ta flera decennier. Och i pannan frigörs mer koldioxid per energienhet vid eldning av trä än vid eldning av gas, olja eller till och med kol.
Då det accelererar koldioxidutsläppen på kort sikt, kan eldandet av trä för elektricitet vara förödande för länders förmåga att uppnå Parisavtalets mål att hålla den globala uppvärmningen väl under två grader till år 2050.
Klassades som koldioxidneutral
Efterfrågan på träbiomassa eller energi från trä, som ett alternativ till kol i kraftverken, tog fart 2009. Det var då EU:s första direktiv för förnybar energi förpliktigade medlemsstaterna att hämta 20 procent av sin energi från förnybara källor till 2020 och klassade energi från biomassa som koldioxidneutral.
Ett kryphål i lagstiftningen innebar att träbiomassa helt kategoriserades som förnybar, även om den inte bara kommer från trärester eller träavfall, utan från hela träd. Det betyder att företag kan skörda skog för pellets direkt – snarare än att tillverka pellets av restprodukter av trä som avverkats i annat syfte – i den hållbara skogsförvaltningens namn.
När EU 2018 föreslog att fördubbla användningen av förnybar energi till 2030, varnade forskare EU-parlamentet att detta kryphål i hållbarhetskriterierna i den reviderade EU-lagstiftningen skulle påskynda klimatkrisen och ödelägga mogna skogar. Men ställd mot konkurrerande intressen hos biomassalobbyn, värd flera miljarder euro, ändrades den inte.
Nästan alla europeiska länder har registrerat en ökning av avverkning för energi. Nästan en fjärdedel av de träd som skördades inom EU 2019 skulle användas till energiutvinning, en ökning från 17 procent år 2000.
Biomassa, i vilken trä från skogar är huvudkällan, utgör nu nästan 60 procent av EU:s tillgång på förnybar energi – mer än solenergi och vindkraft tillsammans – och en omfattande gränsöverskridande industri har vuxit fram för att möta denna efterfrågan.
Skattebetalarnas subventioner driver en stor del av tillväxten i denna handel. Mellan 2008 och 2018 ökade subventionerna till bioenergi, i vilken trä är huvudkällan, i 27 europeiska länder med 143 procent. I Storbritannien förväntas det statliga stödet till biomassaprojekt ha uppgått till över 149 miljarder kronor (13 miljarder pund) år 2027, när de nuvarande subventionsavtalen löper ut, enligt klimattankesmedjan Ember.
Blomstrande handel
När Raul Kirjanen grundade Graanul Invest 2003 var det bara han och hans dator i ett litet kontor. År 2005 hade företaget öppnat sin första fabrik i Imavere, Estland, som pressade ihop sågspån och träavfall från andra processer till pyttesmå pellets, som kunde paketeras och skickas utomlands för att eldas i allt från hushållens värmepannor till stora kraftverk för att generera elektricitet.
I dag blomstrar den europeiska handeln med träpellets. Graanul Invest är den näst största producenten av träpellets i världen och Kirjanen är en av Baltikums rikaste personer. Den estniska pressen kallar honom ”Pelletskungen”. 2019 tillverkade företaget 2,5 miljoner ton pellets, en ökning från 1,8 miljoner ton året innan, i sina anläggningar runt om i Estland, Lettland Litauen och USA.
Varje månad lämnar tiotusentals ton träpellets Rigas hamn för att färdas över Nordsjön på Graanul Invests fartyg, MV Imavere. En stor del av lasten ska till hamnen i Immingham. Därifrån transporteras den till brittiska kraftverk, däribland Drax, som har ställt om fyra av sina sex enheter från kol till biomassa sedan 2013, och nu är världens största biomassaanläggning. Storbritannien står för över en tredjedel av Graanuls årliga intäkter. Danmark, Nederländerna och Italien är andra målmarknader.
Elproduktionen av träpellets skulle dock inte vara ekonomiskt hållbar utan offentliga subventioner: Den brittiska regeringen betalade Drax 24 miljoner kronor (2,1 miljoner pund) om dagen 2019. Forskare från Ember har räknat ut att när subventionerna löper ut 2027 kommer Drax att ha tagit emot över 114 miljarder kronor (10 miljarder pund) från den brittiska regeringen sedan sin omställning till biomassa 2012.
Storbritannien är nu Europas största subventionsgivare till bioenergi och spenderade nästan 22 miljarder kronor (1,9 biljarder pund) 2019, huvudsakligen för att betala för eldning av importerat trä vid Drax, enligt ny forskning från den icke-statliga miljöorganisationen Natural Resources Defence Council (NRDC) och kampanjen Cut Carbon Not Forests. Efter Brexit är Storbritannien inte längre bundna av EU:s mål för förnybar energi, men har satt upp ett nytt mål om att minska utsläppen med 68 procent till 2030. Landet har också förbundit sig till EU:s mål att uppnå netto-noll koldioxidutsläpp senast 2050.
En av de största importörerna
Andra europeiska regeringar följer deras exempel. I Nederländerna har regeringen lovat energibolagen RWE, Uniper och Onyx (tidigare Engie) över 35 miljarder kronor (3,5 miljarder euro) i subventioner för att använda biomassa, vilket gör landet till en av de största importörerna av träpellets i Europa. Aktivister följer oroligt utvecklingen i Tyskland, där Onyx Power, ett dotterbolag den amerikanska hedgefonden Riverstone, undersöker möjligheterna att ställa om kolanläggningar till biomassa.
– Biomassa existerar bara i den skala den gör tack vare subventioner, säger Duncan Brack vid den Londonbaserade tankesmedjan Chatham House.
– Vi betalar i själva verket för att öka koldioxidutsläppen i atmosfären, vilket är en absurd användning av offentliga medel.
Brack säger att EU:s direktiv för förnybar energi från 2009 gav upphov till massor av subventioner till framställning av förnybar energi.
– Men sedan dess har sol och vind verkligen rasat i pris. Nu är det dags att stoppa subventionerna till biomassa.
– Det är en enorm infrastruktur som sysselsätter människor och spenderar pengar, allt byggt på subventioner, säger Michael Norton från det europeiska vetenskapliga rådet EASAC (European Academics Science Advisory Council).
– Den ursprungliga förenklade tanken om bioenergi från hållbart skogsbruk utvecklade sig plötsligt till en industri som uppnår motsatsen till det den var tänkt att uppnå.
Kalavverkning dominerar
I november 2020 besökte vi naturparken Haanja för att undersöka om avverkningen accelererade så som satellitdatan antydde. Under vår resa söderut genom parken passerade vi små byar med trähus, vidsträckta svarta sjöar och betande kor. Nära byn Vakari svängde vår van åt vänster, passerade våtmarker omgivna av björkar, och körde sedan ut på en vägsträcka genom ett hygge. Det såg ut som om någon varsamt hade huggit ut rektanglar ur skogen. På en skylt stod att marken ägs av Valga Puu.
Sedan 2016 har över 100 hektar skog i Haanjaparken avverkats på mark som ägs av Graanul Invest Group, en betydande ökning jämfört med de föregående fem åren, då mindre än 20 hektar avverkades, enligt Global Forest Watch. Vi kontrollerade deras data mot vår egen analys av högupplösta satellitbilder från Google och bekräftade den på plats.
Graanul Invest får 84 procent av sitt trä genom kalavverkning, enligt sin hållbarhetsrapport från 2019.
– Kalavverkning är den huvudsakliga skördemetoden i Estland som möjliggör för oss att förnya skog på snabbast möjliga vis, säger företaget till oss.
– De flesta träd i Estland har en ganska kort livstid och att skörda och plantera ett helt delområde i skogen innebär att alla unga träd kommer att vara lika gamla och kan börja växa tillsammans.
I praktiken innebär metoden att det mest är stubbar som lämnas kvar i de skördade områdena. I naturreservatet står några få träd på vakt, som del av Graanul Invests ansträngningar för att bevara den biologiska mångfalden.
Ökad avverkningstakt
Den skogsportfölj som ägs av Graanul Invest och dess dotterbolag omspänner 55 000 hektar i Estland och Lettland, och 12 procent av denna mark skyddas av program som Natura 2000.
Graanul har kunnat öka avverkningstakten på skyddad mark tack vare att Estlands naturvårdslag delar in marken i tre zoner: strikt naturreservat, skyddszon och begränsad förvaltningszon eller buffertzon. Mänsklig intervention är förbjuden i de två första. Begränsad ekonomisk verksamhet av landägare, däribland skogsavverkning, är tillåten inom buffertzonerna. Kalavverkning i buffertzoner måste fortfarande följa EU:s habitatdirektiv.
Graanul Invest säger att justeringen i reglerna sedan 2015 inte har påverkat hur mycket deras skogsförvaltningsföretag hugger ner, men gör dem ”mer effektiva”. Företaget säger också att deras skogsförvaltningsföretag inte direkt skördar träd som ska bli pellets.
– Huvudmålet är att skörda timmer av hög kvalitet till sågverk eller plywoodindustrin, sedan till massafabriker. Enbart material som inte är lämpligt för andra industrier hamnar i pelletsproduktionen, säger en talesperson.
Officiella skrifter från deras dotterbolag inom avverkning, Valga Puu, berättar en annan historia. ”Våra mål för 2020 är kopplade till våra leveranser till Graanul Invests anläggningar”, säger företaget i sin senaste årsrapport.
Vi frågade Valga Puus vd, Andres Olesk, om det.
– Inte den bästa formuleringen, svarade han.
Men 40 procent av det trä som Graanul Invest skördar på den här marken kommer från hela träd som inte bedöms vara raka nog eller av rätt storlek för användning inom möbel- eller byggbranschen. Detta ”lågkvalitetsträ”, som det kallas i branschen, krossas och omvandlas till träpellets.
Att skörda gamla och illa skötta skogar kan öka skogens förmåga att lagra koldioxid och förbättra livsmiljön för småfåglar och däggdjur, enligt EU-kommissionen. Detta skulle kunna vara fallet i Estland, där en stor del av skogarna växte upp naturligt för 70 år sedan på jordbruksmark som lämnats av estländare som dödades eller deporterades från landsbygden under andra världskriget.
– Andelen timmer av låg kvalitet har alltid varit hög i estniska skogar, på grund av att de inte sköttes alls under Sovjettiden, säger Marku Lamp, ställföreträdande generalsekreterare vid det estniska miljödepartementet.
– Det här har på vissa sätt varit en möjlighet att sälja lågkvalitetsbestånd.
Men Almuth Ernsting från klimataktivistgruppen Biofuelwatch säger att uttrycket ”lågkvalitetsträ” enbart bygger på ekonomiska hänsynstaganden.
– Det tar ingen hänsyn till trädens ekologiska, klimatmässiga eller kulturella värde.
Robert Matthews, en brittisk klimatforskare vars team utförde en del av den forskning som underbyggde det reviderade EU-direktivet för förnybar energi, säger att begreppet lågkvalitetsträ har oönskade bieffekter.
– Vad är lågkvalitetsträ? Det är nästan som ett ”du slipper ut ur fängelset-kort”.
Allvarliga konsekvenser
På pappret ser Estlands skogsbestånd ut att vara stabilt och till och med något växande, enligt Estlands skogsresursbedömning (Forest Resources Assessment, FRA) för 2020. På plats såg vi avverkade områden som planterats om med små granar, vilket räknas som skogsområden, även om det kommer att dröja årtionden innan de unga träden absorberar samma mängd koldioxid som de gamla avverkade träden. Dessa ”avverkade eller nyligen återbildade” skogar har ökat med över 20 procent sedan 2010, enligt data från FRA, vilket har allvarliga konsekvenser på den estniska markens förmåga att lagra koldioxid. Till följd av det förväntas den estniska markavändningssektorn, vilken omfattar skogsbruk, ställa om från att vara en kolsänka till att bli en koldioxidutsläppare till 2030, enligt Estlands nationella energi- och klimatrapport. Samma år måste Europa, enligt EU:s uppdaterade direktiv för förnybar energi, ha ökat sin andel energi från förnybara källor till 32 procent.
Graanul Invest planterade om 1,5 miljoner träd 2019 enligt sin årsrapport. Lövträdet björk är den dominerande arten på de 55 000 hektar företaget har i sin portfölj, men Graanul Invest planterar om 1,7 gånger fler barrträd, som gran, en snabbväxande art som företaget säger kan ”förbättra skogarnas förmåga att binda kol”. Likväl så tar det åratal för de här små granarna att växa sig tillräckligt stora för att extrahera eller binda den koldioxid som släpps ut när de huggs ned – ett problem känt som koldioxidskuld.
Det tar årtionden, eller till och med århundraden, för hela träd att växa upp igen, till skillnad från majs och andra biomassagrödor, berättar Massimiliano Patierno, miljöingenjör vid den miljörättsliga organisationen International Institute of Law and Environment.
– Om vi räknar en period på, säg, 40 år, under vilken de nya träden har betalat tillbaka koldioxidskulden, så, ja, då kan den biomassan ses som koldioxidneutral. Men om vi tittar på en väldigt kort tidsperiod så är det sannolikt så att koldioxidskulden inte återbetalas.
Påskyndar uppvärmningen
Mary Booth från amerikanska Partnership for Policy Integrity säger att om de trä- eller skogsrester som eldas för elektricitet i stället lämnades kvar för att förmultna på marken så skulle de släppa ut koldioxiden mer gradvis.
– Den ackumulerade nettopåverkan av sådana utsläpp påskyndar också uppvärmningen, säger hon.
Den senaste avverkningen i Natura 2000-delen av naturparken Haanja skedde i en skog som var 70 år gammal och hem åt ett antal olika arter, säger Siim Kuresoo.
Experter anser att det generellt är så att ju mer mångfaldig en skog är, desto större variation av djur och växter kan den husera.
– Den vegetation som fanns där tidigare skyddade jorden från att erodera, säger Ziga Malek, lektor i markanvändning och ekosystemdynamik vid universitetet i Amsterdam.
Kalavverkning är tillåten i Natura 2000-områden så länge den inte strider mot lokala skyddsbestämmelser, tillägger Malek.
– I Haanja-fallet skulle det innebära minimal störning, vilket det här inte är.
Omplanterade skogar kan ge klimatvinster, säger han, men de kan inte helt ersätta de förlorade skogsekosystemen.
Att ändra skogstyp kan också påverka mängden koldioxid som lagras i marken. Enligt Malek binder mogna och naturliknande skogar mer koldioxid i det långa loppet, då de har en bättre markbiomassa.
– Även om det kalavverkade området planteras med en snabbväxande art så kommer det inte att vara en lika effektiv kolsänka som en mer naturliknande skog skulle vara på lång sikt.
Största arbetsgivaren
Kirjanen säger att hans företag inte gör någonting utöver det vanliga. I ett mejl skriver han att den ”fantastiska” estniska timmerindustrin är den största arbetsgivaren på landsbygden, då den har kunnat växa och konkurrera internationellt. Nästan alla Europas befintliga skogar är resultatet av liknande ”skogsförvaltning”.
– Om vi vill att våra skogar ska vara så här i framtiden så måste de skötas. Många skyddade områden i nationalparker är seminaturliga miljöer, och utan skötsel så försvinner ofta skyddsvärden.
Det finns tecken som tyder på att EU har för avsikt att skräpa reglerna kring vilket trä som får skördas till förnybar energi. En expertgrupp som sammankallats av EU-kommissionen rekommenderade nyligen att biomassa endast ska anses vara hållbar om den kommer från råvaror som listas i en bilaga till direktivet för förnybar energi, däribland bark och sågspån, samt från ”förkommersiell skogsgallring”, bortsett från sågade stockar.
”Betydligt mer brådskande”
Graanul Invest säger att om det finns en efterfrågan på trä inom andra områden, så är det klokt att använda avfallsmaterialet från både skogsbruk och träindustrin för nyttig användning, däribland energi. Men forskare och aktivister säger att vi helt enkelt inte har tid att hugga ned träd för energiproduktion om vi ska uppnå klimatmålen.
– Det har blivit betydligt mer brådskande under de senaste 15 åren, säger Michael Norton.
– Vi har inte till år 2070 på oss, utsläppen måste ned tidigare. Biomassa som ökar koldioxidutsläppen under de kommande tio till trettio åren är inte förenligt med klimatförändringspolitiken.
I Haanja naturpark säger Kuresoo att det kommer att dröja många decennier innan de träd som hittills avverkats har vuxit tillbaka till sin tidigare storlek.
– Den här tanken om koldioxidneutralitet är en myt. Klimatförändringarna händer redan. Vi borde plantera träd i stället för att hugga ned dem.
Fotnot: Den här artikeln har tidigare publicerats i The Guardian.
