En brittisk undersökning visade för några år sedan att en genomsnittlig kvinna använder hundratals industriella kemikalier varje morgon. Tillhör hon dem som går all in med duschtvål, schampo, balsam, hårstyling, parfym, lotion, deodorant och make-up utsätter hon sig för över 500 industrikemikalier – bara under morgontoaletten. Men vem som helst som duschar och smörjer in sig kommer snabbt upp i ett stort antal kemiska ämnen – som sedan spolas ner i avloppet – via duschen eller toaletten.

Alla kemikalier är inte dåliga, men ett stort antal är bevisligen skadliga för både hälsa och miljö, eller misstänks vara det. Nya ämnen tillkommer ständigt, samtidigt som riskbedömningen ligger på industrin och myndighetskontrollen är liten.

Olika direktiv gäller

Kemikalier som bara förekommer i hygien- och kosmetikaprodukter regleras i Kosmetikadirektivet, medan kemikalier som kan ha flera användningsområden också regleras i REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and restriction of Chemicals, som utvärderar kemikalier).

– Kraven är högre i Kosmetikadirektivet. Samtidigt ligger fokus där generellt på CMR-ämnen (Cancerframkallande, Reproduktionstoxiska och Mutagena) medan mindre fokus läggs på hormonstörande och allergiframkallande ämnen, säger Christina Rudén, professor och chef för institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universitet.

Ett skäl kan vara att EU ännu inte lyckats enas om hur hormonstörande ämnen ska definieras.

– Hundratals starkt allergena ämnen är tillåtna i kosmetika och hygienprodukter, liksom ett antal känt hormonstörande ämnen. I hårfärger används till och med mutagena ämnen (som påverkar DNA), säger Ulrika Dahl, chef över Miljögifter på Naturskyddsföreningen.

Företagen har ansvaret

EU:s lagstiftning på kemikalieområdet är ganska bra, anser Christina Rudén. Det är i implementeringen det brister.

Det är företagen själva som har ansvar för att samla in information om egenskaper och användning av ämnen som de tillverkar eller importerar över ett ton per år av. De måste även göra en bedömning av de faror och potentiella risker som är kopplade till ämnet.

Informationen lämnas till Echa (European Chemicals Agency).

– Av de registreringar som skickas in av företagen uppfyller bara en tredjedel kraven. Samtidigt är myndigheterna bara ålagda att kontrollera 5 procent av registreringarna, 95 procent förblir alltså okontrollerade, säger hon.

Christina Rudén kan inte komma på något annat lagstiftningsområde som är utformat på samma sätt.

– Föreställ dig samma sak inom kärnkraften till exempel. Där utövar myndigheterna ständiga kontroller, medan resurserna för att kontrollera kemikalieindustrins arbete är små, säger Christina Rudén.

Oändlig lista

Listan över kemikalier som kan ingå i hygien- och kosmetikaprodukter är oändlig. Det är omöjligt att hålla koll på alla ämnen och deras egenskaper. Kosmetikadirektivet förbjuder många av de värsta ämnena men skulle kunna gå längre, anser Eva Ejderström, chef för Handla miljövänligt på Naturskyddsföreningen.

– Lagstiftningen är inte konsekvent. Vissa ämnen hanteras hårdare i exempelvis livsmedelslagstiftningen, säger hon.

Huden är kroppens största organ. Om du smörjer in dig med solskyddskräm, parfymerar dig eller tvättar håret kan halterna av olika ämnen kort senare mätas i urinen.

Vad kan man göra som konsument för att undvika att exponeras för skadliga kemikalier?

– Man bör tillämpa försiktighetsprincipen och använda så få produkter som möjligt. Vi vet alldeles för lite om kemikaliers egenskaper och ännu mindre om cocktaileffekten och de långvariga effekterna, säger hon.

Var allmänt skeptisk, se över vilka produkter du verkligen behöver och välj gärna miljömärkta produkter som Svanen och Bra miljöval, är hennes råd.

– En lätt sak är att undvika parfymerade produkter, då har du eliminerat en grupp av substanser.

I EU finns 2 500 godkända parfymer. EU:s vetenskapliga kommitté ville för en tid sedan förbjuda två av dem som är extremt allergiframkallande.

– Men industrin vägrade. Kemikalieindustrin har stor makt i Europa, säger Christina Rudén.

Badrumstips

Renare och friskare hår utan schampo

Vanliga schampon innehåller en mängd olika industriella kemikalier som sulfater, DEA, parabener, PEG, dioxiner samt mineralolja och silikoner som bildar en beläggning på håret. Beläggningen är svår att få bort utan starka ämnen som SLS (Sodium Lauryl Sulfate), ett tvålämne som är basen i många schampon och flytande tvålprodukter och är starkt uttorkande. Ämnena ger slitet hår och tvingar hårbotten att producera mer fett, vilket gör att du tvättar håret oftare. Det kan bli en ond spiral. Som en reaktion har en ny trend, No poo, dykt upp i västvärlden. En av dem som går i bräschen för No poo är den engelska skönhetsbloggerskan Lucy Aitken Read. Hon har inte använt schampo på två år och säger att hennes hår är friskare, tjockare och har mer lyster än någonsin tidigare.

Förespråkarna menar att håret efter en tid återgår till sin naturliga balans om man slutar använda schampo. Övergångsperioden kan vara jobbig då hårbotten fortsätter att överproducera olja, men efter ett tag så ska håret hålla sig friskt och rent mer eller mindre på egen hand. Det finns också en rad naturmetoder för att tvätta håret utan uttorkande schampo. Till exempel med bikarbonat, honung, citron och ägg. Somliga väljer att bara använda ett milt balsam eller bara vatten. Skölj alltid med kallt vatten, då lägger sig hårfjällen och håret blir glansigare.

Recept på fler alternativa hårtvättar hittar du här.

Världens första tvål

Tvätta händerna och kroppen (och varför inte håret) med naturlig tvål. ”Världens första tvål”, Aleppotvålen från Syrien, innehåller bara olivolja, lagerbärsolja och vatten.

Nyttig Databas

EWG:s Skin deep database listar och riskbedömer mer än 69 000 hygien- och kosmetikaprodukter. Nu finns EWG:s Skin deep-databas även som app där man kan skriva in produktnamn eller scanna varan i butiken. Appen är gratis.

Lästips

Badskumt – gifterna som gör dig ren fräsch och snygg, av Katarina Johansson (Ordfront förlag, 2012)

Förgiftad – om kemikalierna i ­vardagen och det osynliga hotet mot vår hälsa, av Rick Smith och Bruce Lourie (Ica bokförlag, 2010)