När kriget var över hade samhället slagits i spillror och stor del av befolkningen var antingen på flykt eller döda.
De första tio åren efter folkmordet lade den nya regering all kraft på att stabilisera landet samt återställa lag och ordning. Därefter har fokus framför allt legat på fattigdomsbekämpning, men sedan 2004 har landet även satsat på att utveckla en grön ekonomi.
– För tio år sedan såg det inte ut så här, säger Silva Muhire och pekar ut över de gröna kullarna.
– Det var inte många träd här och även ute i byarna var det färre till antalet.
Trots att Kigali är en miljonstad är det ovanligt grönt och sluttningarna täcks av träd.
Silva Muhire kommer från södra delen av landet, har bott i Kigali sedan 1998 och arbetar med en miljöorganisation som fokuserar på trädplantering.
Problem med erosion
Rwandas landskapsbild domineras av kullar. Avskogning i kombination med de häftiga regn som kommer nio månader om året har lett till att erosion har blivit ett av landets stora miljöproblem. Uppe på en sluttning i utkanten av staden pågår trädodling. Plantorna står nysatta i påsar och kantar vägen.
– Det här är mina träd, säger Emmanuel Nsaanzimana medan han visar runt bland plantorna och berättar om de olika träden som snart ska sättas i jorden.
Han berättar att påsarna som innehåller trädplantorna kommer från Uganda.
– De är nedbrytningsbara, på lång sikt.
Trädplantering är ett av de få områden i Rwanda där plastpåsar är tillåtna. Landet förbjöd import, export, försäljning och tillverkning av engångsplastpåsar 2008 och blev därmed det första landet i världen med ett sådant omfattande förbud.
För det är inte bara plastpåsarna som är förbjudna – mjuka plastförpackningar av olika slag är också under restriktioner. Landet har aviserat att det i längden vill bli helt plastfritt.
– Anledningen till att förbudet kom till var framför allt att vi inte hade några fungerande återvinningsanläggningar, säger Theophile Niyonzima, doktor i miljöstyrning vid Rwanda University.
– Plastpåsarna slängdes ut med resten av hushållsavfallet. Den största konsekvensen av det var att de djur som togs ut på bete tog skada. Boskapen fick i sig plasten och dog.
På bara några år har plastpåsar raderats ur stadsbilden och ersatts med bruna papperspåsar, kassar i tyg eller tjockare påsar i plast som går att återanvända.
Den starkaste kritiken mot förbudet kommer från affärsmän och försäljare. De hävdar att de drabbas ekonomiskt. Lokala producenter har varit missnöjda med att de missgynnas på bekostnad av utländska företag som inte behöver följa förbudet, varpå de konkurrerar på olika villkor.
– De som bara ser till sin affärsverksamhet och inte tänker på hållbarhet, de är ju inte så förtjusta i förbudet, säger Theophile Niyonzima.
Han skakar på huvudet när han får frågan om han märkt av några negativa konsekvenser av att förbjuda plastpåsar:
– Den enda konsekvensen var att vi insåg att vi var väldigt vana vid att använda plastpåsen. Men det finns ju alternativ.
Det är inte bara inom miljöområdet som Rwanda tagit kliv framåt. Landet har minskat spädbarnsdödligheten och fattigdomen samtidigt som stora ekonomiska framsteg har gjort de senaste åren. Rwanda har bland annat satsat på kaffeodling, som sker helt ekologiskt. Bönorna har kommit att bli landets största exportvara.
Gröna dalgångar
I enlighet med visionen att skapa en grön ekonomi strävar Rwandas myndigheter ofta efter att sätta miljöhänsyn före ekonomiska intressen. Ett exempel på det är huvudstadens gröna dalgångar. Nere i dalen mellan kullarna, mitt inne i staden och med utsikt över nybyggda höghus, råder byggförbud och hus som redan finns där ska flyttas. I dalgångarna samlas vattnet och gör marken extra bördig.
Landet har liten odlingsbar markyta och 80 procent av befolkningen har jorden som enda inkomstkälla. En av dem är Mukabaranga Valerie, som precis har planterat alla sina bönor. Nu sitter hon och vilar vid sidan av den nyplanterade jorden. Marken i dalgångarna ägs av staten och invånare kan gå samman i kooperativ och ansöka om att få odla där. Har de en liten inkomst får de arrendera marken gratis.
– De ska skördas om 75 dagar, sedan säljer vi det på marknaden och delar på vinsten, säger Mukabaranga Valerie som är ordförande i just det här kooperativet med 15 medlemmar.
I bakgrunden tornar Kigali City Tower upp sig. Rwandas huvudstad är en av Afrikas snabbast växande städer och överallt växer nya byggkomplex fram – bortsett från i de bördiga dalgångarna.
– Även de som inte är medlemmar kan betala en avgift för att få odla, säger Mukabaranga Valerie.
Orsakade översvämningar
Uppe vid de höghus som syns från dalen står William Bahiti, en välklädd medelålders affärsman som flyttade från Uganda till Rwandas huvudstad 2004.
– Det är en stor skillnad mellan nu och då. Innan fanns det inga soptunnor och det var skräp överallt. På gatan, i träden och även i avloppen kunde du se det, och det orsakade översvämningar. Nu använder folk soptunnan, säger han.
Det är inte bara plastpåseförbudet som gör landet ser städat ut. Hårda lagar mot nedskräpningar och statliga informationskampanjer har påverkat inställningen hos invånarna.
– Om någon slänger en vattenflaska på gatan så reagerar folk, säger han och börjar sedan berätta om Umuganda – en gemensam städdag – som anordnas tredje lördagen varje månad.
– Då ska alla hjälpa till att städa upp i området där vi bor. Eller så kan man plantera träd, säger William Bahiti.
Fortfarande har landet stora utmaningar framför sig, men på en punkt har Rwanda kommit längre än många andra.
– Det är bara att titta ut på landskapet. Rwanda är nog det renaste landet i Afrika i dag, säger han.
