Ett häftigt sommarregn strilar ner under en mörk himmel. Regnet ska visa sig vara ihärdigt, men vi tar oss ändå in i trädgården, där Viktor ger oss grunderna i vad de byggt upp och varför, i en trädgård som genast väcker tankar om hållbarhet.

Principen är olika skikt i odlingen, förklarar han: Träd i olika höjder, under dem buskar och så örter och grönsaker som marktäckare. När träden kommit upp tillräckligt i höjd kommer ytterligare ett skikt in, klätterväxterna, som slingrar sig längs trädens stammar.

– Artrikedomen är viktig. Olika träd, buskar och örter har rötter som går olika djupt, de använder näring ur olika skikt i jorden, säger Viktor Säfve.

De olika vegetationsskikten skapar en tredimensionell produktivitet som också är en anledning till varför skogsträdgården – liksom skogen – är mer produktiv än en veteåker, räknat i total produktion av biomassa.

Eftersom skogen sköter sig själv tror många att en skogsträdgård också gör det – men så enkelt är det inte, understryker Viktor. Du behöver vara i skogsträdgården och sköta om den om den ska utvecklas och ge rikliga skördar.

– Etableringen kräver en del jobb. Skötseln är betydligt mindre än när du odlar ettåriga grödor. Men det innebär inte att du kan jämföra en skogsträdgård rakt av med en skog – den kräver ju inget jobb alls. I skogsträdgården behöver du fortfarande plantera, täcka och skörda. Det är en myt att det skulle vara skötselfritt. Men däremot jobbar du med växtkraften och slipper mycket av ogräsrensning och vattning. Du odlar grävfritt, behöver inte tillföra gödsel. Däremot kan du behöva vattna första och kanske andra året när du etablerar.

Så hur mycket jobbar ni?

– Det går inte riktigt att säga antal timmar per vecka. Men vi har fyra barn och jag är helt säker på att vi har haft mer tid för dem och för vårt politiska engagemang för skog och biologisk mångfald, jämfört med innan vi hade skogsträdgården. Det är vårt liv helt och hållet, så vi gör det vi vill – hela tiden. Vill jag snickra på en koja med barnen gör jag det, vill jag skriva en debattartikel, då gör jag det. Vi vill inte ha monokultur i vårt sätt att leva heller.

Arter gynnar varandra

Vi stannar länge vid en del av odlingen de kallat för Villaträdgården, som alltså är en mindre del av Viktor och Elins projekt: Åfallet Skogsträdgård. Här finns allehanda nyttoväxter, som dignar av bär och frukt.

När Viktor berättar att han köpte gården 2001, utgår vi ifrån att det alltså tagit 19 år att skapa en så uppvuxen och frodig trädgård.

– Nej, vi började bygga upp skogsträdgården för fem år sedan. Villaträdgården här, började vi anlägga för två och ett halvt år sedan.

Ändå ser träden inte nyplanterade ut, inte heller buskarna eller örterna. Här samsas piplök, kinesisk gräslök, sötkörsbär, kärleksört, sibirisk flikrabarber, äppelmynta, sockerrot, rankspenat, olika vinbär, silverbuskar, smultron och jordgubbar… Fler än hundra olika arter, de flesta perenna.

Här finns inga kala eller outnyttjade ytor alls, som det ofta gör hos den som nyss börjat ta sig an en trädgård.

Det ser förvånansvärt uppvuxet ut för att vara så nyanlagt. Hur kommer det sig?

– Eftersom vi har kunskapen om olika arter ser vi till att de gynnar varandra. Havtornet fångar in och fixerar kväve, det gödslar. Vallörten har djupa rötter och drar upp magnesium, fosfor och kalium. Växternas samspel är förklaringen till att ett körsbärsträd hos oss kan vara så pass kraftigt redan i ung ålder.

En annan förklaring är att skogsträdgårdsodlingen skapar ett gynnsamt mikroklimat som är relativt stabilt vad gäller både fuktighet och temperatur. Det blir motståndskraftigt, även mot väderförändringar.

– Vi minns alla sommaren 2018, som var extremt torr. Vi hade massor av bärbuskar och vi förlorade bara fyra. Och då vattnade vi inte alls, eller väldigt lite.

Att växterna klarar sig beror dels på att perenna grödors rötter går djupare, men också på ett djupt lager mull som är täckt av nedbrytningsbart material. Täckningen minskar avdunstning – och bryts så småningom ner till ny mull som bevarar fuktigheten ytterligare.

Potatis odlar familjen framför allt när de nyanlägger ett område, eftersom det är en första bra gröda – och ger en riklig skörd redan under anläggningsåret.

– Potatis är en bra första successionsväxt. Vi lägger ut sättpotatis på en slagen äng och lägger ensilage ovanpå. Då får vi kanske 200– 500 kilo potatis på en säsong och vi har dödat gräset. Även pumpa och squash är bra som första gröda.

Favoriten är valnötsträd

När Viktor Säfve köpte det lilla torpet fanns här ingen egentlig skog runt huset, de gamla gärdena hade ersatts av en tät granplantering, ägd av ett skogsbolag. Efter år av förhandlingar med bolaget fick Viktor köpa tre hektar, som nu omvandlas till skogsträdgård.

De tog sig an projektet varsamt, avverkade några ytor med träd i taget, och grävde eller fräste ner alla stubbar – för att inte åstadkomma större koldioxidutsläpp än nödvändigt.

Att vårda och bevara skog och biologisk mångfald är något som engagerat Viktor Säfve i hela hans vuxna liv. Han arbetar ideellt med skogsfrågor i Sverige, men även med rysk skog, var en av grundarna av föreningen Skydda Skogen och har även varit skogsansvarig på Greenpeace Norden och ordförande för internationella Taiga Rescue Network. Samtidigt är han konsult i skogsvårdssfrågor och förvaltar naturreservat. På Åfallet ger han även kurser i skogsfrågor och skogsträdgårdsuppbyggnad, ofta med inbjudna gästföreläsare.

Genom att kombinera  konsultuppdragen, kurserna, de pedagogiska guidade turerna för allmänheten, inkomster från besökares självplock, försäljning av plantor, böcker och bär på marknader och inkomsterna från det lilla cafét kan familjen leva på det gården ger.

Ympade valnötssorter är Åfallet Skogsträdgårds specialitet, i skogsträdgården finns idag ett 70-tal.

– Det är visserligen svårare att odla valnötter än äpple, men alls inte omöjligt, förklarar Viktor.

– Vi har grå valnöt, svart, japansk, äkta, manchurisk… Tanken är att vi ska torka för eget bruk och i framtiden har vi tänkt att vi ska sälja nätpåsar med valnötter inför jul.

Många skogsträdgårdar gör så, har en specialitet som de satsar mest på och blir experter på.

– Andra kan komma hit och köpa ympade valnötsträd, lära sig mer. Vi skogsträdgårdsodlare känner till andra odlare och försöker leda vidare när människor kommer hit, vi försöker stötta varandra.

Behöver inte vara dyrt

2008 flyttade Viktors fru Elin Säfve in på gården och tillsammans renoverade de och byggde ut torpstugan, byggd på 1700- och 1860-talet. Först för fem år sedan tog de sig an anläggandet av den skogsträdgård de har i dag, som omger deras hus.

Har det inte kostat en förmögenhet, undrar vi?

– Nej, att anlägga en skogsträdgård behöver inte vara dyrt, hävdar Viktor Säfve.

Dyrast är antagligen marken, konstaterar han, och därefter behöver du stängsla in din odlingsyta, som skydd mot vilda djur. Att köpa alla träd, plantor och fröer kan en odlare komma undan, genom att i stället byta med andra i den mån det går.

– Det finns många fröbytarföreningar, Sesam är en av dem.

Om du köper ett fruktträd på en plantskola kan det kosta 500–600 kronor. Men så har inte Viktor och Elin gjort. De ympar i stället.

– Då kostar trädet oss cirka 20-30 kronor per äppelträd. Vi köper en grundstam för 10-15 kronor, klipper en gren från det trädet vi vill ha och ympar in den på grundstammen.

Mycket i en trädgård kan en odlare föröka själv. Relativt dyra moderplantor behövs, men när dessa finns blir det billigare att föröka fler exemplar.

– Att köpa en planta av Gode Henriks målla kostar kanske 50 kronor. Den går i frö och en stor andel av fröna kan gro till plantor. Det är en gammal kulturväxt som finns på många torp, nästan som en perenn quinoa. Från den kan du äta blad, stjälkar, skott och frön, allt väldigt nyttigt och näringsrikt. Dessutom gör den jorden bördig. Vinbär är också lätt att föröka själv. Du kanske köper en stickling Ben sarek vinbär, det är en sort som vi tycker mycket om. Efter två säsonger du kan klippa en massa sticklingar från den, de rotar sig väldigt bra.

Viktor Säfve får odlandet att låta enkelt. Men han tillstår att det kanske inte är möjligt för alla.

– Vill man göra en liten skogsträdgård på sin villatomt kanske man köper in från en plantskola, men i en större skogsträdgård som vår, behöver du föröka själv för att det inte ska bli för dyrt.

Ett viktigt tips till den som själv vill anlägga en skogsträdgård är att planera odlingen och sätta träd och buskar först, som tar längst tid att etablera sig, menar Viktor Säfve.

Tack vare sin skogsträdgård är familjen närmast självförsörjande på mat.

– Vi förväller, fermenterar och fryser in. Vi torkar till exempel svarta vinbär till russin, gott i müsli. Men vi odlar inte alls oljeväxter som raps och inga sädeslag. Så det vi köper in är i princip mjöl och rapsolja. Ibland några exotiska frukter. Vi är veganer och vår familj skulle klara sig på en relativt liten men effektiv köksträdgårdsgrönsaksodling. Här har vi både flera hundra kvadrat där vi odlar ettåriga grönsaker, och tre hektar med frukt- och nötträd, bärbuskar, samt stora ytor med fleråriga grönsaker.

Kan ni ta hand om allt ni odlar?

– Vi har en jättelång skördesäsong så vi tar hand om väldigt mycket. Först blåbärstry och smultron. På våren skördar vi mycket skräppor som används likt spenat. Det är roligt, man har många smaker under olika säsonger. På sensommaren kommer rotfrukterna. Men vi har många gånger mer än vi kan äta och jag tänker att det vi inte skördar eller säljer faller ju till marken och ingår också i kretsloppet.

Monokulturer oroar

Regnet tilltar och vi tar skydd i trädgårdscafét, en rund, öppen byggnad, som också inrymmer ett skogsträdgårdsbibliotek. Här serverar familjen rawfoodkakor de dagar skogsträdgården är öppen för allmänheten. Förra året hade de öppet två dagar i veckan hela säsongen, men i år har de begränsat, till följd av corona, till ett tiotal söndagar.

Vi slår oss ner vid ett av borden och talar vidare om trädgården – och samtiden. Både jord- och skogsbruk har ju utvecklats i rasande fart till industriella monokulturer, något som på allvar oroar Viktor Säfve.

I ett allt mer utarmat kulturlandskap saknar många nyttodjur hemvist, den biologiska mångfalden minskar. Monokulturer drar till sig insekter som kan skada odlingen, de blir beroende av bekämpningsmedel och gödsel. Det behövs egentligen inte, konstaterar Viktor Säfve, om du i stället odlar på skogens villkor och förser insekter med både bostad och mat så låter du dessa nyttodjur bidra med både pollinering och bekämpning av skadedjur.

– En rik biologisk mångfald lagrar inte bara mest kol, den har samtidigt en naturlig motståndskraft mot torka, kraftig nederbörd, insekts- och svampangrepp.

Viktor Säfve låter sig inspireras av naturskogen, som ju utvecklats under miljoner år och de har även lärt sig av andra odlares försök, egna experiment och inte minst genom att fortlöpande läsa vetenskapliga artiklar.

– Du hör vad andra säger och gör likadant. Det kan vara duktiga odlare som skapar sanningar om odling, men vilka källor finns på att det är det bästa sättet? Vi försöker gå djupare, hitta vetenskapligt stöd för vad vi gör. Både genom litteratur och artiklar men också genom egna utforskningar i liten skala där vi testar, testar och testar igen. Vi har kunskap om skogsekologi i grunden och sedan ser vi hur det funkar i livssituationen.

Genom åren har de samlat på sig en enorm litteratursamling. Viktor Säfve förklarar att skogsträdgården i grunden är skogsekologi som möter människans trädgårdskonst, med ympning och förädling.

– Vi har fötter i båda traditionerna. Vi har besökt många andra trädgårdar för att få inspiration. Om vi vill veta hur fikon ska växa, så tittar vi på hur de växer vilt, man kan ju också googla…

Ge äppelträdet sällskap

Även om skogsträdgård som odlingsorm har fått ett rejält uppsving de senaste åren, tillhör uppväxta skogsträdgårdar fortfarande ovanligheterna i Sverige. Samtidigt finns ett frö till en skogsträdgård i nästan varenda svensk trädgård, där finns ju ofta både fruktträd, bärbuskar och örter, men utplacerade glest på en kortklippt gräsmatta.

– En villaträdgård är ofta artfattig och lagrar lite kol, men är en perfekt yta för en skogsträdgård, säger Viktor Säfve.

Att omvandla en vanlig trädgård till en skogsträdgård handlar om att flytta ihop växterna lite mer och fylla på mellan dem. Ge äppleträdet lite sällskap av till exempel krusbär, låta en minikiwi klättra upp i grenverket och mellan dem plantera lungrot, en av de mest näringsrika grönsakerna vi kan odla i vårt klimat. Och så täcka.

Om alla svenska villaträdgårdar omvandlades till skogsträdgårdar skulle de kunna lagra in mycket kol, år efter år i många decennier framåt och vi skulle kunna minska importen och de långa transporterna av frukt, bär och grönt.

Och att ta sig an skogsträdgårdsprincipen behöver inte ske i stor skala – en total omvälvning av en hel trädgård – det fungerar i nästan vilken skala som helst. Ett enda äppleträd som kompletteras med några buskar, örter och marktäckare är en mini-skogsträdgård. Samtidigt finns ingen övre gräns för hur stor skogsträdgården kan bli.

Enorm kolinlagringspotential

Intresset för skogsträdgården växer, i takt med att klimatmedvetenheten ökar, konstaterar Viktor Säfve. Och även lantbrukare som ägnar sig åt kommersiell odling har börjat använda sig av principen. En liten, men växande skara har börjat komplettera sitt vanliga åkerbruk med planteringar av träd, buskar och perenner i långa rader, så kallade alléodlingar, som alltså efterliknar skogsträdgårdens tredimensionalitet.

– Om fler lantbrukare slutar plöja och kommer in med träd i odlingarna kommer kolinlagringspotentialen att bli enorm! Pollinerarna blir fler, vilket är viktigt. Vi står ju inför det sjätte massutdöendet nu, ett jätteproblem! I klimatkampen pratar vi mycket om att vi behöver få tillbaka regnskogen för att lagra kol, men denna fråga sitter ihop med hållbar matproduktion. Om du får in, säg, 50 olika träd; det kan i Europa vara valnötter, plommon, körsbär eller mandlar, beroende på var du befinner dig – då skapar träden grön infrastruktur, eller habitatkorridorer, svamparna knutna till deras storvuxna rotsystem förser systemen med vatten och näring, vilket också kan gynna buskar och grönsaker och den här principen kan öka den biologiska mångfalden enormt.

En anledning till att de många, både hobby- och proffs­odlarna vill ha stora öppna ytor är ju att en hel del växter trivs i soliga lägen. Träd och buskar skuggar. Blir inte det ett problem i skogsträdgården?

– De flesta arter som vi odlar i en skogsträdgård växer naturligt i skogsbryn, träd- och buskmarker eller skogar. I skogsträdgården bildar äppelträdets grenar ett krontak, likt i skogens. Och det finns jättemånga grönsaker som trivs i halvskugga, som spansk körvel, rankspenat eller funkia. En vild ormbunke som strutbräken växer naturligt vid skuggade vattendrag. Det är en delikatess som smakar ungefär som broccoli, men som måste skördas vid rätt tillfälle.

Men visst kan en skogsträdgårdsodlare i Sverige behöva tänka på att glesa ut mellan träden för att trädgården inte ska bli för skuggig, konstaterar Viktor Säfve, eftersom solens bana är låg. I tropikerna, där solen kommer mer uppifrån har skogsträdgårdsprincipen däremot varit ett naturligt förhållningssätt i hundratals till tusentals år.

”Värdelös miljöpolitik”

Det låter som en verklig idyll, det liv Viktor Säfve beskriver. Men visst finns det utmaningar. Att några enstaka buskar eller örter dör emellanåt tillhör dock inte dem. Snarare är det saker som familjen inte kan rå på som är de verkliga orosmomenten.

– Utmaningen är ju att vi omges av en värdelös miljöpolitik. Och klimatförändringarna leder till fler skogsbränder som kan svepa med hela trädgården. Vi lever i en tid av populism – det är den verkliga utmaningen. Det är sådant som vi är sömnlösa över mest.

Om utvecklingen trots allt går åt rätt håll tycker Viktor Säfve är en för komplex fråga att svara på. Men han konstaterar att många människors medvetenhet ökar och att det finns otroligt många spännande processer som pågår.

– Det finns jättepositiva rörelser, verkligen! Miljoner människor som jobbar mot rasism och för bättre energianvändning. Men samtidigt ser vi som ett slukhål av negativa krafter, ett svek från politikerna.

Är skogsträdgården din viktigaste motståndshandling mot en destruktiv skogspolitik, artutarmning och klimatförändringar?

– Nej, det skulle jag inte säga. En ensam trädgård gör ingen stor skillnad för klimatet. Det krävs en massrörelse. Vi inspirerar förhoppningsvis andra, visar att det är möjligt, men det är också ett sätt att andas. Visst spelar en enskild trädgård någon roll, hade den inte gjort det skulle vi inte lagt ner tiden på det, den är för dyrbar. Men bästa sättet att ta hand om sin trädgård är att engagera sig i det som händer utanför, verka för en politik som tar hand om skog och vattendrag, minskar användningen av papper – som är en enorm klimatbov! Om inte de stora ekosystemen runt oss fungerar så kan vi inte heller upprätthålla våra trädgårdar.

Relationen fördjupas

Trots att regnet inte minskat i styrka, tvärtom, tar vi ytterligare en promenad i skogsträdgården. Viktor visar ängar, självsådd skog och de många valnötsträden som samsas med buskar och örter. Längs många av gångarna växer smultron.

Viktor Säfve ger, trots sin påfallande upprördhet över en rad politiska frågor, ett genuint harmoniskt intryck. Han konstaterar att han ser många fördelar med det liv han och familjen lever. Och den kanske största glädjen känner han är barnens entusiasm.

– Som de njuter när de plockar bär eller hittar skalbaggsarter! Att få vara med om det är helt fantastiskt!

Men han njuter även på ett personligt plan och jämför framväxten av en skogsträdgård med en relation.

– Att få följa en plats över tid är ett privilegium, det är som att slå följe med en partner. Från att ni knappt känner varandra fördjupas relationen. I trädgården börjar du med en artfattig plätt som du långsamt förvandlar. Växter och djur trivs – det känns verkligen häftigt! Och att få dela det med fler, som får fördjupad förståelse för hur man bedriver ett klimatanpassat kolinlagrande jordbruk, det är en verklig tillfredsställelse.

Nyväckt längtan

Vi lämnar Åfallet för denna gång, men hit vill vi komma tillbaka! Kanske nästa sommar, till den skogsträdgårdsfestival de brukar hålla i juli, men som i år fick ställas in på grund av pandemin.

Men mest av allt lämnar vi Åfallet skogsträdgård med en nyväckt längtan: Att själva vara del av att bygga upp och ta hand om en skogsträdgård.