– Ökningstakten återspeglar dels de globala utsläppen, dels kolsänkornas effekt på land och i havet. Kolsänkornas effekt varierar något mellan åren, till exempel försvagas sänkan på land när stora ekosystem stressas av torka, eller vid stora skogsbränder. Landsänkan var ovanligt liten just 2023, vilket kan ha bidragit, säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet.

– Om försvagningen är permanent är för tidigt att säga, tillägger han.

Ökat under lång tid

Erik Kjellström, professor i klimatologi vid SMHI, framhåller att koncentrationerna av koldioxid i atmosfären ökat under lång tid och att ökningen har gått fortare i takt med att människans utsläpp ökat.

– På 1970-talet låg ökningen på ungefär 1,3 ppm per år, jämfört med 2010-talet då ökningen var ungefär 2,5 ppm per år. Samtidigt hade koldioxidutsläppen fördubblats, säger han.

Att hålla ögonen på

Hittills har kolsänkorna på land och i haven kunnat absorbera omkring hälften av människans ökande utsläpp, men det finns en risk att vegetationen och haven inte kan fortsätta ta upp lika mycket koldioxid som tidigare, enligt forskarna. 

Den senaste tidens rekordstora ökningar av koldioxidkoncentrationen kan tyda på att jordens kolsänkor blivit mindre effektiva, säger Erik Kjellström.

– Men det är för tidigt att säga. Det är något vi behöver hålla ögonen på framöver.