Kristina Östman, enhetschef för klimat på Naturskyddsföreningen, anser att den plan som nu skickas in till EU är undermålig.

– Jag känner stor frustration. Det är ingen plan de skickar in, det är en bortförklaring. Inga förslag finns på vad som borde göras annorlunda, säger hon.

Två av målen är juridiskt bindande:

1. 1. Det så kallade ESR-målet, som omfattar bland annat vägtransporter och jordbruk. Kravet på Sverige är att halvera dessa utsläpp till 2030 jämfört med 2005. Målet är på väg att missas trots att regeringen räknar med att kunna köpa överblivna utsläppsrätter från andra länder – trots att ingen vet om några sådana kommer finnas att tillgå.
2. 2. Målet om att öka kolinbindningen i skog och mark – som regeringen var motståndare till när det klubbades eftersom det är svårt att förena med Sveriges intensiva skogsbruk.

Böter och hånskratt

Regeringen räknar också med att Sverige inte lever upp till EU-lagstiftningens krav om att minska energianvändningen och om att öka andelen förnybar energi, men i dessa fall riskerar vi inga straff. Förnybartmålet skulle kunna nås, skriver regeringen – om Sverige får räkna kärnkraft som förnybar.

Jag tror att EU-kommissionen kommer att hånskratta.

En pinsam kommentar, tycker miljökonsulten Magnus Nilsson som bland annat anlitats som expert i  statliga utredningar. I EU-direktivet är det tydligt definierat vad förnybar energi är, konstaterar han. Kärnkraft är inte förnybart.

– Jag tror att EU-kommissionen kommer att hånskratta. Om man kör för fort kan man inte komma och säga att man borde skylta om vägen. Reglerna är lika för alla.

Om Sverige missar målen kan det i förlängningen få konsekvenser för hela världen, enligt Magnus Nilsson. För att EU ska leva upp till sitt åtagande enligt Parisavtalet måste nettoutsläppen minska med 55 procent till 2030 jämfört med 1990. Det klaras precis om samtliga medlemsländer lever upp till målen i EU:s lagstiftning. Därmed kan det räcka med att ett land misslyckas för att EU ska svika sitt gemensamma löfte – och sätta unionens trovärdighet i de internationella förhandlingarna på spel, enligt Magnus Nilsson.

– EU har hela tiden varit den viktigaste pådrivande kraften. Om EU inte lever upp till sina löften tappar man den auktoriteten och då kommer sannolikt hela det globala klimatarbetet bromsas upp.

Försenad utredning

I det klimatpolitiska rådets granskning av regeringen i våras var kritiken svidande. Bland annat slog rådet ner på bristen på omedelbara åtgärder. Inte minst de kraftiga utsläppsminskningar som krävs för vägtrafiken har skjutits på framtiden. Att Sveriges utsläpp väntas öka kommande år beror till stor del på att bensin- och dieselpriserna pressats ned med hjälp av skattesänkningar och sänkt reduktionsplikt, det vill säga minskade krav på inblandning av biodrivmedel.

Att börja lägga om politiken tre år innan målen ska nås går inte.

När regeringen ställts mot väggen för bilisternas skenande utsläpp har den hänvisat till en utredning om nya styrmedel för vägtrafiken som skulle tillsättas under våren. Också i den plan som nu skickas till Bryssel lyfter regeringen fram den som en viktig pusselbit för att klara 2030-målen. Men någon utredning har fortfarande inte kommit igång. I planen står nu att den ska tillsättas någon gång under året.

Förseningen späder på Kristina Östmans frustration. Enligt regeringens tidsplan – som man nu alltså släpar efter – ska nya styrmedel vara på plats 2027. Alldeles för sent, enligt henne.

– Vi behöver göra snabba, radikala utsläppsminskningar även om vi börjar idag. Att börja lägga om politiken tre år innan målen ska nås går inte, särskilt inte på ett sätt som är rättvist och ekonomiskt försvarbart.

L vs SD

Tidöpartierna är splittrade i synen på styrmedel för trafiken. Framför allt står Sverigedemokraterna och Liberalerna långt ifrån varandra. Den liberala klimatministern Romina Pourmokthari har nämnt koldioxidskatter, reduktionsplikt och ett nationellt utsläppshandelssystem för vägtrafiken som möjliga sätt att få ner utsläppen. Alla skulle innebära att det blir dyrare att köra fossilbil – vilket för SD är otänkbart.

Oenighet kan vara ett skäl till att utredningen dröjer.

– Det är lätt att säga att man ska tillsätta en utredning istället för att ändra politiken, men när det kommer till att sätta direktiven och välja vem som ska vara utredare kanske de inte enas, säger Kristina Östman.

Samtidigt som styrmedlen ska vara tillräckliga för att snabbt minska utsläppen ska de inte ge hushåll och företag ”orimliga kostnader”, enligt regeringens klimathandlingsplan. En svår ekvation, kan tyckas. Men Kristina Östman anser att det är fullt möjligt att vid behov kompensera de som drabbas hårdast av höjda bränslepriser – låginkomsttagare och glesbygdsbor. Med dagens politik för att pressa ”priset vid pump” bor vinnarna istället i villaområden utanför storstäderna och har höga inkomster.

– Det är de som kör allra mest och därför tjänar mest på den politik som förs.

Elektrifiering är den grundbult i regeringens klimatpolitik som ansvariga ministrar ständigt återkommer till. Men för biltrafikens del går det just nu åt fel håll, påpekar Kristina Östman.

– Regeringen bedriver en politik som gör att elbilsförsäljningen minskar för första gången, eftersom den sänkt priset på fossila bränslen och tagit bort bonusen för elbilar.

Dagens ETC har sökt energiminister Ebba Busch och klimatminister Romina Pourmokhtari, men ingen av dem vill kommentera energi- och klimatplanen i nuläget.