Efter det 15 månader långa kriget mellan Hamas och Israel beräknas över en tredjedel av byggnaderna i Gaza vara helt förstörda eller skadade. När människor nu återvänder till rasmassorna innebär det stora faror.
– Riskerna när folk återvänder till områden som inte hunnit minröjas än är enorma. Det finns också stor risk för smitta och sjukdomar. Så lidandet är långt ifrån över, trots vapenvilan, säger Tess Ingam, kommunikationschef för FN-organet Unicef som är på plats i norra delen av Gaza city för att bistå människor med förnödenheter.
När hon nyligen reste igenom staden Jabalia tillsammans med en kollega som kommer därifrån, åkte de vilse eftersom kollegan inte kände igen sig, berättar hon.
– Ingenting är sig likt. Husen, affärerna, träden, trottoarerna – allt är borta. Antingen är det bara spillror kvar av husen eller så saknas det väggar eller tak. Jag besökte en familj där deras hem nu såg ut som Barbie-husen man lekte med som barn, där det inte fanns några väggar utan man såg rakt in i byggnaden.
Tält ovanpå rasmassorna
Trots förstörelsen vill många stanna och bygga upp sina hem på nytt, berättar Tess Ingram. Till en början försöker människor jämna till marken med spadar. Vissa lever i skeletten av det som var deras hem och andra har satt upp tält ovanpå rasmassorna.
– Jag har sett några grävmaskiner röja undan bråte men det behövs fler maskiner.
Enligt FN kan det ta upp till 20 år att röja de över 50 miljoner ton rasmassor som Israels bomber lämnat efter sig – ett projekt som beräknas kosta upp till 13 miljarder kronor. Vart allt ska ta vägen är ännu oklart.
Tidigare under kriget användes spillror när amerikanska armén byggde en hamn för att temporärt kunna föra in förnödenheter. Och det finns en FN-ledd arbetsgrupp som ska samarbeta med palestinska myndigheter för att röja undan spillror, där planen är att en del ska återvinnas i bygget av vägar och stenvallar mot Gazas strandlinje, enligt en rapport från UNDP.
Tusentals krossade solpaneler
Även i Libanon väntar ett enormt återuppbyggnadsarbete efter det senaste kriget mellan Hizbollah och Israel. I landet pågår nu diskussioner om vad man ska göra med resterna av byggnader, fabriker, vägar och annan infrastruktur som förstörts.
– Vi har mer rasmassor än någonsin tidigare. Och det finns en stor risk att de dumpas i naturen och förstör havet, dalar, floder och vår flora och fauna, säger Issam Srour, professor i bygg-och miljöteknik vid American university i Beirut.
Efter odetonerade bomber är den största risken när människor återvänder till rasmassorna att de kommer i kontakt med tungmetaller från krossade solpaneler, säger han.
När landet 2019 hamnade i en av världens största ekonomiska kollapser skaffade sig många solpaneler eftersom det statliga elnätet fungerade så dåligt. Enligt uppskattningar har nästan 4000 solpaneler förstörts i kriget bara i stadsdelen al-Dahiya i södra Beirut.
– De flesta har lagrat solel i batterier och om de exploderar kan det läcka ut tungmetaller som kadmium och litium, vilka är cancerframkallande och dessutom kan orsaka en miljökatastrof om de dumpas i naturen, säger Issam Srour.
”Gifter rinner ut i Medelhavet”
Tillsammans med miljöorganisationer i landet deltar han nu i diskussioner med landets hälsodepartement för att ge råd om hur spillrorna ska hanteras. I ett första skede arbetar militären med minröjning, berättar han. Efter det ansvarar religiösa aktörer och hälsodepartementet för att ta hand om eventuella mänskliga kvarlevor.
Därefter läggs röjningsarbetet ut på entreprenad. En del av rasmassorna har redan förflyttats till Costa Brava, ett kustområde söder om Beirut som utvecklats till en permanent deponi efter kriget 2006 då spillror dumpades där, berättar Issam Srour.
– Då sa de att det var en temporär lösning men högen har bara vuxit och gifter från avfallet rinner ut i Medelhavet.
Det material som alla entreprenörer tar tillvara på först är metaller, stål och aluminium eftersom det är mest värdefullt, berättar Issam Srour.
– Det skickas till Egypten eller Turkiet och smälts ned för återvinning. Men vi skulle även kunna ta vara på betong och cement i en mycket större skala. I många delar av världen krossas det och återanvänds, särskilt för att bygga nya vägar.
Riskerar inte böter
Issam Srour berättar att det gjorts en del tidigare försök i landet att återvinna cement och betong från byggnader, dock i liten skala. I ett EU-sponsrat projekt fick lokala entreprenörer testa på att använda det i vägbyggen. Även efter ett inbördeskrig 2008 lyckades man återvinna en del material som användes till ett hamnbygge i Tripoli.
Men det finns flera utmaningar i Libanon som försvårar återvinningsarbetet, säger Issam Srour. Dels består landskapet av berg och dalar, vilket gör det svårt att transportera tunga laster. Dessutom saknas det lagar och regler som förbjuder att material dumpas i naturen.
– Vem som helst kan idag dumpa avfall i en dal utan att det ger böter eller ens ifrågasätts.
Trots den enorma ödeläggelse vi ser i Gaza just nu, tror Issam Srour ändå att det blir lättare att ta tillvara på rasmassorna där än i Libanon.
– Förstörelsen är mer koncentrerad till ett område. Och till skillnad från Libanon är landskapet mestadels platt. Dessutom är samhället inte lika fragmenterat som här, där vi har flera religiösa grupper som har svårt att samarbeta kring det mesta.
Men nu när Libanon nyligen fått en ny regering hoppas han att den ska börja ta itu med alla utmaningar landet står inför.
– Då hoppas jag att de väljer att se rasmassorna som en resurs istället för att dumpa allt i naturen.
