Noori Saber står böjd över en grön symaskin från 1960-talet tillsammans med de frivilliga i projektet Grannens reparatör. Maskinen har lämnats in till lagning eftersom fotpedalen börjar arbeta utan att den trycks ner när maskinen kopplas in i väggen.
Gruppen träffas varje söndag i Noori Sabers lokal i stadsdelen Klostergården för att laga elektroniska apparater tillsammans. Han har tidigare arbetat som bland annat servicetekniker och lärare i fysik, elektronik och matte och nu driver han Grannens entreprenör som en del av sin elektronikverkstad. Förutom att han vill ge elektriska prylar ett längre liv och minska sopberget vill han lära sina medmänniskor grunderna i elteknik.
– Jag tränar mina vänner i att reparera gratis för att det ska börja löna sig att laga istället för att slänga, säger han.
Den här artikeln kommer från Landets Fria Tidning.
Det som lämnas in till Grannens reparatör är allt från tv-apparater och dammsugare till popcornmaskiner. Ägarna vill undersöka om det finns någon chans att de kan lagas innan de slängs på tippen. Lyckas det betalar de en mindre reparationsavgift till Noori Saber.
– Vi lagar bara om vi kommer fram till att det är ett bagatellartat fel. Ofta kan det vara kretskortet eller kondensatorn som är trasig, vilket är enkelt att laga, säger Noori Saber.
I taket hänger en lampa som gruppen har gjort av en platt-tv-skärm som inte gick att laga. Det händer också att deltagarna tar med sig egna trasiga saker.
Lasse Nilsson har kommit in ett par söndagar sedan projektet drog igång i september förra året. Han har bland annat hunnit laga en gps-cykellampa som han hade med sig.
– Det är roligt för jag har lärt mig så mycket att jag kan hjälpa kompisar som har någon trasig elektronikgrej.
Jouhani Kukkonen är på plats nästan varje söndag. Han vill lära sig enklare reparationer för att på sikt kunna sätta tänderna i egna trasiga saker.
– Det är spännande när det kommer fram nya grejer och man inte vet vad som är felet. Ofta är det bara en enkel grej som behöver åtgärdas.
Noori Saber tror att det ligger i tiden att allt fler börjar ta vara på sina elprylar, men menar att det fortfarande är allt för mycket elektronik som slängs bort när den går sönder.
– Det finns tre anledningar till att elektronik slängs: ägarna tycker att prylarna har många år på nacken, att det är dyrt med reparationer och att många inte vet vad som händer när de slänger elektronik. De tror att det är okej för att vissa delar återvinns, men det har fortfarande stor miljöpåverkan.
– Jag vet folk som skryter om hur mycket de har rensat ut och slängt för att kunna köpa nytt. Jag hör det även bland människor som man tror ska ha en miljömedvetenhet, säger Veronica Hallgren.
Med sitt arbete vill Noori Saber skapa en motvikt till slit- och slängbeteendet när det kommer till elektronik.
– Jag kan inte påverka utvecklingen med företag som gör billiga och dåliga elektronikprylar och erbjuder dyra reservdelar. Det här är vad jag kan göra.
Efter att ha uteslutit flera olika fel kommer gruppen fram till att pedalens kondensator behöver bytas. Noori Saber plockar fram en modern variant som är betydligt mindre än 1960-tals-kolveln. Veronica Hallgren får testa att löda fast spröten i kondensatorn i pedalen så att strömmen ska kunna ledas rätt.
Hon kommer på söndagsträffarna för att bli bättre på att laga elektronik själv.
– Det känns trist att man bara har slängt saker så lättvindigt förut. Att våga öppna grejer för att titta efter hur det ser ut är en bra början.
Många känner sig rädda för att försöka laga elektronik själva tror hon. Särskilt kvinnor som lever i relationer där männen ofta tar ansvaret för den biten.
– Det hade varit kul att hålla kurser bara för tjejer i framtiden, för att peppa dem att våga prova. Men det är många söndagar kvar innan jag kan ge mig på något sådant.
Ungefär 80 procent av den elektronik som Noori Saber får in har enklare fel och kan lagas av honom och gruppen. De saker som inte går att rädda plockar de isär och tar vara på de delar som kan vara användbara i framtiden. Av all elektronik som kastas bort är det ungefär 30 procent som har fel som lätt skulle kunna lagas menar Noori Saber.
– Så på lång sikt kan elektronikavfallet minskas med 30 procent om folk börjar laga sina saker i istället för att slänga dem, säger han.
Lasse Nilsson berättar att han kan få känslomässiga band till en del elektronikprylar, och sparar saker som går sönder som han är särskilt fäst vid för att kunna laga det någon gång.
– Det är konstigt att vi är så kallsinniga och slänger elektronikprylar utan att blinka, trots att vi vet att vi aldrig skulle kunna tillverka de flesta sakerna själva.
Att gruppen bara ger sig på att laga fel som de bedömer vara bagatellartade handlar om säkerhet. Det är viktigt för Noori Saber att det inte finns några risker med de reparationer som gruppen gör.
– Genom att sätta namnet Grannens reparatör på kvittot garanterar jag att det är gjort under översyn av en kompetent tekniker. Vi försöker att rädda världen här, men det räcker med en enda händelse där någon apparat börjar brinna för att det ska vara slut för verksamheten.
Noori Saber är så vitt han vet unik i Sverige med sin projektidé. Han hoppas att konceptet ska spridas över landet, men också att fler ska hitta till verkstaden på Klostergården. De nuvarande deltagarna får fortsätta komma hur länge de vill, men om det kommer till många nya intresserade kan det bli aktuellt att turas om menar han. Med nästa omgång volontärer vill han också utöka tiden från två till fyra timmar.
– Om vi träffas en halvdag åt gången, en dag i veckan tror jag att deltagarna snabbare kan lära sig hitta bagatellfelen och åtgärda dem själva.
Pedalen är hopskruvad och när kontakten sätts i fungerar symaskinen som den ska. Deltagarna ler nöjt mot varandra och börjar göra sig i ordning för att gå hem.
– Noori är en miljöhjälte på riktigt, det finns så många som bara snackar men han gör verkligen något, säger Veronica Hallgren.
Mer elektronik slängs
Under 2015 samlades sammanlagt 137 300 ton elektronikavfall in från landets återvinningsstationer, vilket motsvarar ungefär 13,9 kilo per person. Det är en liten minskning från föregående år, vilkets tros bero på att elektroniken blir lättare. Däremot ökade antalet slängda produkter jämfört med 2014.
En stor del av så kallad småelektronik, som hushållsapparater, belysning och elverktyg lämnas inte in som elektroniskt avfall utan hamnar i hushållssoporna. Totalt slängs 4 500–7 000 ton elavfall och batterier i hushållssoporna varje år.
Några av de farliga ämnen som kan finnas i elektronik är kvicksilver, kadmium, bly, sexvärt krom och flamskyddsmedlen PBB och PBDE. I Sverige får apparater med dessa ämnen inte tillverkas sedan 2006, men de kan finnas kvar i gammal elektronik som inte blivit avfall än.
Kadmium, ädelmetaller som guld och aluminium går att återvinna. Kvicksilver kan inte återvinnas utan samlas in till slutförvaring.
Äldre tv- och datorskärmar i glas kan återvinnas till nya skärmar, och plaster, trä och textil förbränns i avfallsanläggningar med energiåtervinning.
EU har regler mot att dumpa elektroniskt skrot i andra länder, men stora mängder elektronik skeppas ändå till länder i Afrika och Asien. Där hamnar avfallet oftast på stora soptippar och bränns till slut upp, vilket leder till förorening av mark och vatten.
Källor: Greenpeace, Naturvårdsverket
På skånska Österlen håller Erik Noreke i en liknande verksamhet, Labba i Lövestad. Läs mer på Facebook.
