Samebyarna Jåhkågasska och Sirges samt Naturskyddsföreningen överklagade beslutet till Högsta förvaltningsdomstolen på flera grunder.
En central fråga var påverkan på möjligheterna att bedriva renskötsel. Jåhkågasska sameby påpekade att det i praktiken skulle bli omöjligt att flytta renarna mellan sommar- och vinterbetesmarker på grund av gruvan och de omfattande malmtransporterna längs Lilla luleälv. Det skulle i sin tur tvinga samebyn att minska renantalet och därmed möjligheten för samebyns medlemmar att leva på renskötseln. Även Sirges sameby sa under domstolsförhandlingarna att en gruva skulle få stor påverkan på renskötseln.
Förvånad över beslutet
Domstolen konstaterar att det finns ett starkt lagligt skydd för renskötseln. Samtidigt hänvisar den till de villkor som regeringen lagt till i sitt beslut och att villkor som ska skydda renskötseln kan läggas till vid miljöprövningen. Därmed anser domstolen att det inte går att dra slutsatsen att det finns en risk för att renskötseln inom Jåhkågasska sameby kommer att upphöra.
– När jag lyssnade på den överväldigande mängd av brott mot internationella avtal och konventioner som våra ombud radade upp under domstolsförhandlingarna trodde jag att domen skulle gå vår väg. Så nog är jag besviken, säger Jon-Mikko Länta, ordförande i Jåhkågasska sameby, till Dagens ETC.
Även för Naturskyddsföreningen var utfallet i domstolen en besvikelse.
– Särskilt tolkningen av vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla visar att domstolen inte är uppdaterad på vad EU-lagstiftningen säger, kommenterar Lotta Bengtsson Silfver från Naturskyddsföreningen i Jokkmokk.
Hon säger att gruvan inte behövs för klimatomställningen.
– Det är inte brist på järnmalm och Gállok är en olämplig plats för en gruva. Transporterna är snåriga. Ovanpå det har vi de stora konsekvenserna för renskötseln. Där häpnar man över att domstolen bara lyssnar på bolaget och regeringen.
”I linje med våra förväntningar”
Från bolagets sida är tongångarna av naturliga skäl mer positiva.
– Domslutet var i linje med våra förväntningar. Men vi har förstås väntat på att få detta beslut, för att kunna komma vidare med projektet, säger Ed Bowie, vd för Beowulf mining.
Tisdagens dom innebär att företaget efter en process som har sträckt sig över mer än tio år nu har fått en bearbetningskoncession. Men för att kunna starta en gruva krävs också ett miljötillstånd. Då krävs betydligt mer omfattande redovisningar av miljökonsekvenserna. Arbetet med en tillståndsansökan pågår och bolaget siktar på att lämna in den i slutet av året.
– Det kan de glömma. Det är ett mirakel om de får in en ansökan under nästa år. Bland annat måste de göra en analys av gruvans effekter på världsarvet Laponia, säger Jon-Mikko Länta.
Han säger att samebyarna inte hunnit diskutera exakt hur de ska gå vidare nu.
– Men helt klart är att vi kommer att driva den här frågan så långt det bara går. Det återstår många år innan det kan bli aktuellt att sätta en spade i marken där.
Beroende av mer kapital
Att starta en gruva kostar stora summor, redan under tillståndsprocessen. I våras försökte bolaget få in drygt 100 miljoner kronor från investerare men lyckades bara nå upp till hälften. Investerarnas tålamod kan bli avgörande för projektet.
– Vi har de ekonomiska resurser som behövs för att slutföra arbetet med ansökan om miljötillstånd och en lönsamhetsstudie för Kallak. Men vi kommer att behöva ta in mer kapital framöver, säger Ed Bowie.
Om det skulle gå så långt att bolaget får alla tillstånd och kapital för att starta gruvor finns det planer på att använda civil olydnad för att stoppa maskinerna. Tor Tuorda, en av de drivande krafterna i proteströrelsen, har redan börjat skapa en lista av aktivister som är beredda att delta. Fler än 200 har redan anmält sig och han tror att det nu blir lätt att komma upp i 1000 personer.
– Vi kommer att fortsätta att vara på plats och manifestera i området, skicka ut pressmeddelanden och folkbilda. Vi ska bli ännu mer synliga, säger han.